Lång intervju med Segui: "Arbetet för en egen AIK-arena är inte lagt på is"
GF träffade AIK FF:s ordförande Johan Segui i ett rekordlångt samtal där han berättade om "egen arena"-alternativen, kommunikationen med supportrarna och hanteringen av "dryge Janne Josefsson".
Jag möter upp Johan Segui framför det som en gång i tiden var Norra ståplats. Idag är det blott ett plank, och bakom planket pågår rivningen av de resterande sektionerna av Råsunda. ”Det är sjukt när de står och bankar sönder den sådär”, säger Johan med blicken mot västra läktaren.
För Johan Segui som gick på sin första match 1979 är det svårt att begripa.
– Det är ju ett öppet sår. Det är svårt att gå vidare. Och personligen försöker jag göra det på daglig basis, men det är jäkligt svårt att släppa” Samtidigt faller en stor del av västra ner till marken. ”Det är som nu, titta! Det bara rasar. Helt ofattbart. Jag har skitsvårt att få in det här
Du hade velat stanna kvar?
– Ja, men vi var försent på det. I början på 2000-talet kunde vi köpa Råsunda för 286 miljoner. Då tyckte vi att det var för dyrt. Det är lätt att stå här efteråt och vara efterklok, men det är klart att det känns lite förmätet när det ändå fanns ett läge och förbundet ville sälja det.
Vi börjar promenera till den Nya Nationalarenan. En arena som fått blandad kritik och även Johan har blandade känslor inför den. ”Visst, den är fräschare. Det är som att du plockar ut en ny bil - den är fräsch och luktar nytt. Men så kommer du med en gammal sportbil från femtiotalet. När får du mest brudar? Min fru kommer döda mig för den liknelsen, men du förstår?” Och visst förstod jag. Råsunda ägde en patina som man endast kan få med åren. Förutom av rent nostalgiska skäl längtar många även hem på grund av den undermåliga gräsmattan men kanske framförallt av akustiken.
Många fans känner sig ”lurade”, gör även AIK det?
Det tar emot att säga men Stockholmsarenan påpekar ju det här problemet med akustiken innan. Det fanns med i deras upphandlingar innan, så de kommer nog inte ha samma problem. Och i vår upphandling står det inte en rad om det. Det kanske vi borde ha sett. Sen kan man ju hålla på att dividera om det, men jag är mer lösningsorienterad. Det är bättre att fixa det som inte funkar istället för att gnälla på att det inte gör det.
Det pratades om att arenabolaget skulle tillsätta en speciell akustikutredning, existerar det en sådan?
Johan Segui suckar: ”De skulle bygga en AIK-pub också, en hockeyarena och allt vad fan man har pratat om. Allt kommer ta sin tid och det är en inkilningsperiod. Det fungerade ju inte perfekt när vi började spela här 1937 heller liksom. Men den är ju byggd för konserter vilket innebär att resonansen är minimal. Ljudet dör.”
Och det var ni inte medvetna om?
– Varken vi eller arenan var nog pålästa om att det kunde bli ett problem. AIK är ju livet, det är för viktigt för att vi ska ta kortsiktiga beslut och hasta vidare. En egen arena är inget kortsiktigt beslut. Det varar i en livstid. Det är väl det som jag kan känna är misstaget med den här arenan. Jättefin och hej och hå. Men varför fick vi inte vara med för? Om byggarna sagt: ”men AIK ni måste vara med!” Hur vill ni ha det?” Då hade vi inte haft de här problemen.
Försökte ni vara med?
– Vi stod lite med mössan i hand. Det är lätt att sitta och vara efterklok. Men där borde vi varit mer aktiva.
Symboler försvinner
Jag presenterar en tes om att många supportrar känner att de förlorar stora delar av sin identitet som AIK:are. Dels med avskedet av AIK:s kanske största symbol Råsunda, men även av Daniel Tjernström som försvinner till sommaren.
– Det var ju en del som tyckte att "Tjerna" hade gjort sitt redan inför 2012. De är ju inte kvar idag heller, så då kan man låta det vara därhän. Men vi var några stycken som tvärtom tyckte att det har med en identitet, lojalitet och själ att göra. Daniel är en optimal kapten och person som förtjänar det. Nu har skador satt stopp för hans spel, men det var lika viktigt att han följde med till det nya. Han är en traditionsbärare av rang.
Vägen till AIK:s styrelserum har varit lång
Från Black Army till topposition i AIK
2012 blev Johan Segui nominerad, av AIK:s valberedning, till ordförande för AIK FF. Som aktiv supporter i Black Army, samt en historia som medlem i Hells Angels, har det inte varit en smidig väg in i AIK:s styrelserum.
– Jag har mött massor med motstånd under årets lopp. Mestadels har motståndet haft att göra med hur vi människor fungerar. Vi har en liten fäbless att ta enkla vägar och enkla beslut, och döma folk lite för lätt. Men jag har alltid varit väldigt noggrann med att separera de två sakerna. Jag lämnade alla mina förtroendeuppdrag när HA-svängen kom. Det var helt enkel ingen kompatibel verksamhet, förklarar han.
Införandet av årskort
Johan Seguis första uppdrag inom AIK kom redan 1992 då han satt med i publikgruppen. De hade ett mål, och det var att få ett snitt på 10 000 åskådare på Råsunda. Något som då sågs som ouppnåeligt.
– På den tiden hade man inte säsongsbiljetter som man har idag. Det var vi som införde det på norra. De kostade runt 300 spänn och vi sålde 100 stycken första året. Och det var liksom ”shit, jävlar vad häfigt!” och det var det ju också. Det var ingen annan som hade det, berättar han.
2004 var ett turbulent år med degradering och avhopp på viktiga positioner inom AIK. Bengt Andersson, som Johan beskriver som en av sina största inspirationskällor, kontaktade honom och erbjöd honom en position som ledamot inom AIK.
Var tanken att få in en renodlad supporter?
– Det var precis så Bengt sa: ”Det är väldigt många som tycker väldigt mycket om dig, både positivt och negativt. Men det man kan veta om dig i alla fall är att du är AIK:are. Och det tror vi i valberedningen behövs idag.” Det var mycket snack om att det inte var ”riktiga AIK:are” i styrelsen då. De ville ha in någon som tänker med allt med AIK-hatten på.
Går det att vara "för mycket" supporter?
- Jag tycker inte det i och med att man är AIK:are och hamnar i den positionen då man ska ta beslut. Då kommer man ju leva med beslutet resten av livet som AIK:are. Även om man tar felbeslut, så kan man stå för det på ett annat sätt. Och framförallt så kommer du göra allt i din makt för att rätta till det. Alla som sitter i en styrelse som ska ta beslut kommer att ta felbeslut, det ingår liksom i ett beslutsfattande att ta felbeslut. Det viktiga är att korrigera och lära sig.
Det pratas ofta om kontinuitet i startelvan och på ledarsidan, är den viktig även i AIK:s styrelserum?
– Både ja och nej. Det viktiga med kontinuitet i en styrelse är att det måste vara på riktigt. En kontinuitet kan ju också vara att säga ”jag kan sitta i styrelsen i tre år. Så kör jag som fan under de tre åren”.
Hur känner du själv, hur länge orkar du?
– Fan, det låter så jäkla populistiskt på nåt sätt; men för mig handlar det inte om att orka. Ära är fel ord, men jag är AIK:are . Jag är en vanlig jävla medlem på ren svenska. Så länge folk tycker att jag gör något bra, ja – då kör vi!
”Oj, är vi redan framme vid Nationalarenan”, tänker jag när jättebygget börjar skymtas mellan trädkronorna. Vi har inte gått särskilt snabbt. Men Johans berättande får tiden att gå lika snabbt som när AIK ligger under. Väl inne på Nya Nationalarenan slår vi oss ner på familjeläktaren. ”Familjeläktaren säljer slut först av allt. Titta! Du ser ju hur bra som helst. Ungarna tror ju att de är med på plan. Tillskillnad mot Råsunda då…” Johan tystnar. ”Fan, ibland känns det som att man snackar skit om Råsunda när man säger någonting positivt om nya arenan…men så är det ju inte”
"Det var längesen man drog några bira och gick på fotboll"
Med Johans historia som väldigt aktiv supporter och ordförande i Black Army blir jag nyfiken på om hans känslomässiga relation till AIK på något sätt förändrats sedan det blev en del av hans arbetsliv.
– Det ska man väl vara ärlig och säga att AIK tar extremt mycket tid arbetsmässigt. Det är ingen klagomur utan det är bara så det är. Sen blir det ju vad man gör det till, man kan ju skita i att göra saker också. Men det blir väldigt svårt när det är AIK det handlar om. Men det är klart att det påverkar. På så sätt är det en nackdel att ha en ledarroll inom AIK, för att du tänker ju nästa steg. Vad ska vi göra sen då?
Johan fortsätter:
– Men man tappar ju lite. Om man säger såhär. Det var ju längesen man drog några bira och gick med polarna på fotboll. Den tappar man ju. Det är ju skitsvårt. Alla gamla polare. Det kan man ju sakna. Man kommer på sig själv ibland ”juste, det där får inte jag skrika längre”. Man får stoppa det i halsen. Aah Martin Hansson, fan vad fin frisyr du har idag!”
Men det är inte alla gånger Johan lyckats kväva sin frustation i halsen. Bland annat mot Napoli under den sista matchen på Råsunda brast det för honom.
– När de blåste straff så tappade jag det fullständigt. Min engelska var klanderfri just då. De svordomarna som jag bara kräkte ur mig, förklarar Johan.
Vid slutsignalen klev Johan, helt skogstokig enligt egen utsago, in på planen. Den första han mötte var Per Karlsson som förklarade att det var en solklar straff.
– Då kom jag av mig helt. Jag var ju helt övertygad. Cavani, du vet. Svansjön liksom. Så då fick jag ju gå och be domaren om ursäkt efteråt, och han tog det väldigt bra, fortsätter han.
"Det är ju mina brorsor där ute på planen"
Men även motståndare, särskilt de som filmar, kan få Johan att höja rösten från läktarplats. "Vad fan heter han som spelar i Häcken? Den där tjockisen, han som var så bra mot Malmö senast?” Jag letar i mitt minnesarkiv. Tjockisen? Christoffer Källqvist? ”El Kabir!” utbrister Johan och fortsätter ”Han höll på och kasta sig hela tiden. Då blir jag förbannad. Det är en duktig fotbollspelare. Spela fotboll då istället! Det har jag inga problem att göra. Där kan mina barn ibland säga till mig ”men pappa, får du skrika vad du vill?” ja så länge jag inte gör något personpåhopp.
Johan Segui lever under devisen att man har rätt att agera läktarproffs så länge man betalat entrébiljett. ”Fan, det är ju mina brorsor, min familj, som är där ute och lirar. Gör de något dåligt – då är det klart att jag säger det”, svarar Johan på frågan om även AIK-spelarna kan få tillrättavisningar. ”Men sen så är det klart att jag inte skulle göra det bättre själv”, tillägger han.
DIF-sticker på familjeläktaren
Mitt under intervjun så märker Johan Segui att det sitter en DIF-sticker på en av familjeläktarens stolar. ”Den måste ha suttit här sedan Cup-finalen”, muttrar Johan Segui samtidigt som han drar bort den lika beslutsamt som man avlägsnar en fästing.
Johan drar bort en DIF-sticker som placerats under Cup-finalen.
Johan Segui om Uppdrag granskning:
– Jag märkte när Uppdrag granskning ringde att folk blev livrädda och jag förstår varför. Det är ju inte direkt ”här är ditt liv liksom” det är ju inget sådär ”shit vad bra, hörde ni? De vill att jag ska vara med i UG.” Men samtidigt så kände jag att de kommer köra det här, oavsett om vi deltar eller inte. Så det är bättre att delta och säga hur det är och hur vi uppfattar det. Så jag bjöd in dem till kansliet och behandlade de som precis vem som helst och de blev nog lite förvånade över det. Det är inte de vana vid, det märktes.
Johan fortsätter:
– Jag kände allvarligt talat att det är lite gammal skåpmat de kommer med. Jag fattar ju varför de vill prata om oss, de vill ju ha tittarsiffror och fick också de högsta för säsongen. De frågade om jag ville läsa frågorna i förväg. Och då blev jag förvånad. Har alla pappskallar som varit med i programmet alltså läst frågorna i förväg och sitter och stammar? Leksand typ. Hur är det möjligt?
Men att läsa frågorna i förväg var aldrig aktuellt för Segui.
– Jag sa faktiskt tvärtom. Nej, jag vill inte läsa en enda fråga. Vi kör bara. Och det hade de aldrig varit med om. Det blir så konstlat annars om jag hunnit fundera på vad jag ska svara, och då kommer det märkas. Och även om det är ärliga svar så blir de inte ärliga. Jag sa bara: Vi kör tills ni är nöjda, Tio minuter eller tre timmar. Även det hade de aldrig varit med om. Men när Janne Josefsson ringer och ska vara dryg då kände jag ”vi kör, så får vi se” och jag är nog mer nöjd än vad han var efteråt.
Och med den ärligheten och öppenheten som AIK visade upp fick inte Uppdrag granskning riktigt till något sensationsprogram.
– De försökte ju klippa ihop det. Med ruinbilder på Råsunda och folk som hoppar varandra i hvudet. Och bilderna färgar många åskådare. Jag har provat att spela upp det för en testpanel. Först bara med ljud och alla säger ”det är ju jättepositivt.” Men sen när samma ljud visas med bilderna uppfattas det inte lika positivt. Råsunda i ruiner, liksom - varför tror du att de visar det? Det ser ju ut som en krigszon. Då spelar det ingen roll om jag säger att vi ger godis till barn varje dag och hjälper gamla över gatan.
Johan Segui om Firman Boys:
– Jag vet inte hur många gånger jag förklarat det. Firman boys är en organisation som funnits ibland tätare, och ibland längre ifrån, AIK. Men det är en del av AIK så länge vi vill det eller inte. Man måste inte omfamna det men man måste hantera det. Det är en stark gruppering som vi har. Men de är inte AIK. För AIK står inte för alla saker de står för. Och de vill inte bli hopbuntade med AIK på det sättet heller.
Johan Segui om kommunikationen med supportrarna:
– Dialog är ju ett ord som det nästan kändes som att folk inte visste vad det betydde. Dialog innebär att man pratar med varandra och lyssnar på varandra. Inte att man gör som den andre säger. Förhoppningsvis så kommer man fram till ett gemensamt beslut men det handlar inte om att man ska gå på en annans linje.
Många supportrar känner sig ”förda bakom ljuset” angående Manchester United-matchen. Är du nöjd med kommunikationen i det fallet?
– Både ja och nej. Sju veckor innan någonting är klart så står det i tidningarna. Då skulle vi inte ens spela matchen. Då hade vi sagt ”aldrig i livet!”. Och det finns öppna spjäll till samtliga supporterföreningar.
Kan du förstå att supportrarna är kritiska mot matchen?
– Ärligt talat tror jag inte att det är matchen i sig som är problemet. Det blir en symbol för någonting annat. Man är rädd. Vi är inte hemmastadda här, och nu ska vi möta Man United också. ”Mitt i säsongen? Vafan är det här?”, tänker man. Och jag hade exakt samma argumentering också. Vad fan liksom, jag gillar inte United. Jävla snedgäng. Vi är inte kusinerna från landet. Men det blev en för bra deal att tacka nej till. Och sporten var på också. Från att vara väldigt avigt inställd så var jag tvungen att böja mig för majoritetens beslut som jag tillslut höll med.
Är de ekonomiska fördelarna så stora att man har överseende med att sporten blir lidande?
Sporten hade första ”säget”. De var först med att bestämma. Och sporten kom rätt snabbt tillbaka och sa "Absolut! Men det måste finnas en ekonomisk uppsida." Då var det liksom "Tack för tipset, men det tycker faktiskt vi också."
Tar AIK någon risk i det här?
– Vi får lika mycket betalt om det kommer tre personer, och det var en förutsättning för att vi skulle gå med på det här.
En del av supportrarnas missnöje ligger i att biljettpriserna är alldeles för höga. Hur delaktiga har AIK varit där?
– Vi poängterade att vi vill ha billiga biljetter på vår ståplats precis som på våra seriematcher. Vi sa ”ha respekt för att det bara är en träningsmatch”. Men de väljer att sätta vilka priser de vill. Och det är deras misstag. För de är enormt imponerade av vår atmosfär och vårt engagemang.
"2009 är det bästa AIK-laget under min tid som supporter"
Som aktiv supporter i snart 35 år har Johan upplevt 3 SM-guld, 5 cup-guld och ett antal Europaäventyr. Bland alla dessa trupper rankar Johan Segui 2009-års upplaga högst.
– 2009 bestämde vi oss verkligen för att köra. ”Oj vad många forwards vi har? – Men vi kör! Dessutom var det gamla grusplanstränare i AIK i form av Micke Stahre och Björn Wesström som rattade AIK, och även de gamla spelarna Alm och ”Nesh”. Det var helt fantastiskt att vi fick det att fungera, trots att det var ett riktigt rövarband. Fan, folk slogs ju på träningarna och i omklädningsrummen. Men det sipprade aldrig ut i media. För direkt efter var det liksom ”sorry, vi kör”.
AIK vann guld efter att ha besegrat IFK Göteborg i en ren guldfinal på Nya Gamla Ullevi. Ett minne Johan Segui har återupplevt om och om igen.
– Jag vet inte hur många gånger jag sett den där matchen nu. Och jag sitter likt förbannat varenda gång när Göteborg gör 1-0-målet och blir arg. Jag får exakt samma känsla som jag fick där nere. Men då får man komma på sig själv och tänka ”vänta lite, det där har ju redan hänt. Det löser sig ju”.
"Ivan kommer aldrig vara ett avslutat kapitel"
Johan förklarar att vi hade legat närmare en guldchans även i år om Ivan Turina fortfarande funnits hos oss. Ivans tragiska bortgång är något som sitter djupt ärrat i Johans själ.
– Där kan man snacka om blixt från klar himmel. Man har fått höra mycket om hur bra vi var, hur bra vi hanterade det. Men "Svenska mästare i krishantering", som någon beskrev det - det vill man ju inte vara. Det är ju den titeln man inte vill ha. Men man ska inte vara skraj för att se i all sorg, bedrövelse och desperation som vi kände då, att det kom fram en enorm kärlek ur det här. Där AIK:are kom ännu tightare varandra. Även motståndare visade en enorm empati och förståelse för vår situation. Det stärkte oss som klubb och som individer. Ivan kommer aldrig vara ett avslutat kapitel. Det kommer det aldrig bli. Framförallt inte när man kommer tidigt på morgonen till hans lägenhet…nä, det sitter inristat i själen för evigt.
Johan Segui och andra ledare samlades tillsammans med fans på Karlberg för att hylla Ivan.
Nu sitter vi här på Nya Nationalarenan. Hur är det, existerar det några andra spår?
– Ja, det finns absolut. Och det har det funnits i tre år. Den dialogen fortsätter och vi fortsätter att räkna på det.
Varför blev det inte det ”egna alternativet” på en gång?
– Vi vaknade ju försent, och vi gick bara på ett spår. Det är en jävla miss och det misstaget kommer vi få leva med i tio år. Så är det med det liksom.
Det är alltså tio år som gäller?
– Det är skrivet på tio år. Eller, de kör en teknisk fint och skriver fem+fem. Men det är bara dålig kosmetika. Det är som att sminka en gris – det är fortfarande en gris.
Johan fortsätter att utveckla avtalstiden:
– Där är jag besviken på mig själv att jag inte var mer gapig och sa liksom ”vafan, det är ett tio års avtal. Sluta larva er”. Tanken var att vi skulle skriva ett fyra årsavtal. Nu låter det som att jag är bitter, men det är jag också. Vi skulle stått på oss mer. Fyra år är det vi ska ha. Det var det som vi bestämde på ett medlemsmöte. Det får väl de som skrev det ta ansvar för, det behöver inte jag göra.
Men avtalstiden kan vara positiv menar Johan:
– Det låter konstigt, men det är positivt för ”det egna alternativen”-processen. Det krävs en uppsträcka med finans och att hitta mark. Dessutom är byggtiden två år. Men det lever. Men det måste vara ekonomiskt försvarbart för AIK. Det måste vara någonting bättre än det vi har idag. Så var det även när vi lämnade Råsunda. I vissa fall är hyresavtalet bra, i andra fall är det skitdåligt. Jag ska inte klanka ner på folk som inte är kvar i klubben. För det tycker jag inte tillhör en AIK:are att göra. Men det är väl bara att erkänna det alla vet: en del saker hade vi kunnat göra bättre. Men det får vi försöka rätta till nu i efterhand.
Men spelar vi här om 15 år? Vad är din känsla och vilja?
– Jag var ju en av initiativtagarna till de egna alternativen. Vi har varit här i Solna i 76 år och vi är inrotade. Att bygga en egen arena i Solna är omöjligt tror jag, den tanke på att den här finns. Men vem vet? Vi kanske går in som delägare i den här arenan. Det är ju också en möjlighet som finns i framtiden. Fan, Globen har väl gått i konkurs 15 gånger.
Men en egen arena är drömmen?
– Det är väl klart. En egen AIK-arena för 30 000 varav 10 000 är ståplats på ena kortsidan. Det är ju kittlande. Det går ju inte att komma ifrån. Skulle man kunna hjälpa till med att lämna det avtrycket i AIK-historien. Ja, då skulle man ju vara rätt nöjd alltså.
Så supportrarna kan lita på att andra alternativ undersöks?
– Absolut, till 100 %. Vi har inte lagt det på is på något sätt. Men det är en lång process med Solna och massor med andra kommuner. Vi är skyldiga våra medlemmar det. Vi har tagit ett medlemsbeslut om att vi ska undersöka det egna alternativet – och då är det det vi gör. På mötet i Solnahallen röstade vi om Nationalarenan eller Stockholmsarenan. Det var lite ”Okej, vi flyttar dit så länge”. Och då är det ett oerhört ansvar. Vi kan inte bara släppa det då. Jag kommer aldrig göra det förrän det är svart på vitt att det inte funkar.
Johan Segui om ekonomin:
– Vi har lite kostnader att ta igen från förra året. Vi har spenderat mycket pengar på spelare. Och det kan jag ju säga, det är en grej som vi måste bli bättre på inom AIK. En del kan tycka att jag säger för mycket – men det skiter jag i – det är bättre att vara ärlig. Vi har spenderat pengar vi inte har. Det senaste decenniet, men även de senaste två åren har vi fortsatt i samma spår. Och min filosofi är att vi inte ska spendera pengar vi inte har. Först då när klubben börjar agera så, det är då vi kommer börja må bra.
Johan fortsätter berätta om AIK:s fantastiska ungdomsverksamhet som måste utnyttjas och kryddas med spelare utifrån. ”Men vi ska bara krydda när vi har stålarna. Och det har vi konsekvent gjort trots att vi inte har stålar”, förklarar han och fortsätter ”Den nya bolagsstyrelsen var tydlig när den klev in – vi köper inte en enda spelare innan vi krängt av de spelare som inte platsar."
"Helgi har varit en fantastisk yrkesman"
Helgi Danielsson som kommer att lämna AIK under detta sommarfönster är en som fått lida av den policyn. Detta trots att han utvecklats till en viktig spelare och person inom AIK.
– Vi har Robin Quaison och vi har tagit hit Ibrahim Moro. Det är talangfulla spelare, men får de inte spela så kommer de inte utvecklas. Så enkelt är det med det. Men Helgi har varit en fantastisk yrkesman. Han var en av de som räddade oss 2010 och har gjort det jättebra och är en strålande person.
Men är inte det en spelartyp och person som AIK behöver?
– Jag förstår vad du menar, och jag håller med dig. Man behöver ju arbetaren och därför är jag glad att jag inte sitter med i sporten. Där är jag bara en glad supporter, och det är rätt skönt att vara det också. Och jag lutar mig mer mot policys som vi har om hur ungdomssidan ska utvecklas och hur vi ska förse A-laget med spelare.
Johan lyfter fram Johan Mjällby, Daniel Tjernström, Dick Lidman, Bernt Ljung och Gary Sundgren som favoritspelare genom sin AIK-historia. Valen känns enligt honom naturliga mycket tack vare deras karaktär. ”Du kan vara hur bra fotbollspelare som helst. Men är du dum i huvudet så platsar du inte i AIK ändå.”, säger Johan tydligt.
"AIK är det största, och det är vi tillsammans som är AIK"
Att samtala med Johan var lika roligt som det var viktigt. Han förstår AIK och visar total öppenhet. Johan pratar här om att vara en parantes i AIK-historien. Men jag är säker på att han har möjligheten att vara mycket mer än så.
– Det är många duktiga personer som drivit den här klubben framåt i över 120 år nu. Det är en ynnest att få vara med i AIK och kunna bidra den korta tiden man är här. AIK fanns innan mig och kommer finnas efter mig. Och jag är ju en parentes i AIK-historien. Och det ska jag vara. För AIK är så mycket större. Det är vi tillsammans som är AIK. Det är helt OK att vara en parantes. Men skulle man kunna hjälpa till och skapa förutsättningar för en bra träningsanläggning och en bra hemmarena. Precis som Birger Nilsson och grabbarna som såg till att Råsunda blev av. Det vore ett fantastiskt arv att lämna efter sig.