Malmö FF - AIK2 - 0
Klasskillnad när Malmö hemmabesegrade AIK
I säsongens sista bortamatch gick AIK in med inställningen att bryta den långa segerlösa sviten borta mot Malmö. Sviten förlängdes och Malmö vann med 2-0 efter mål av Traustason och Christiansen.
Känslan inför matchen var att förhoppningarna inte var allt för höga bland AIK:are. Guldet var borta och europaplatserna kändes svåråtkomliga. Ändå tog sig 1783 fantastiska Gnagare ned till Malmö och bjöd på en rejäl läktarkamp i senhöstkylan.
Matchen
Matchen inleddes med ett högt tempo från båda lagen. De första 15 minuterna bestod av hög press och intensiv fotboll.
Efter det tog AIK över och blev tilldelade flera hörnor som ett resultat av några längre etablerade anfall. Som många gånger förr kunde AIK inte skapa en enda farlig chans på någon hörna.
Sista 10 minuterna av första halvlek låg bollinnehavet hos Malmö. AIK låg lågt och stod rätt i sin ”shape”. När tillfället gavs lyfte laget och pressade högt för att återerövra bollen.
Första halvlek slutade mållös.
I matchminut 54 kom Sigthorsson fri mot Dahlin efter en fin djupledsboll av Dimitriadis. Dahlin kom snett på bollen och Sigthorsson hoppade över honom och slog ett inlägg mot Goitom, som stod framför ett mål utan målvakt. Bollen nickades bort, men det var den första riktiga offensiva farligheten för AIK.
Det var även den sista. Från minut 55 till slutsignalen hade Malmö kontroll på matchen. AIK stod bara emot och hade tappat all momentum som de hade i första halvleken.
I minut 59 screenade Dimitriadis bort Berget för att Janosevic eller Karlsson skulle kunna vinna bollen. Båda två stod och tänkte på vad de ska äta till frukost imorgon och Berget blev först på bollen. Han hittade Traustason som tvingade Janosevic till en svettig räddning. Otroligt slarvigt försvarsspel av AIK.
I efterföljande AIK-kontring stoppade Beijmo bollen med handen i eget straffområde efter ett inlägg, domaren såg ingenting.
Matchklockan stod på 65 när Mets försökte glidtackla bort en svagt slagen djupledsboll. Han misslyckades och Salétros som stod bakom ramlade (?) i samma veva. Det slutade med att Bachirou vann bollen och hittade Rosenberg. Janosevic räddade ännu en gång efter ett komiskt dåligt försvarsspel.
Molins kom till målchans i minut 78 och tryckte iväg ett skott som Janosevic räddade rakt ut. Salétros och framförallt Adu reagerade alldeles för långsamt, vilket gjorde att Christiansen kunde storma fram och trycka in returen i mål. Hela chansen uppstod från början för att Janosevic var seg och dålig med fötterna.
Cirka tio minuter senare i minut 87 gick Karlsson bort sig helt i en duell mot Molins. Molins kom runt och slog in bollen i boxen rakt på framrusande Traustason som skickade in 2-0-målet för Malmö. Lundström och Michel hade koll på Traustasons löpning långt i förväg, men hängde inte alls med när han tempoväxlade.
Slutresultatet blev 2-0 till hemmalaget Malmö.
***
Reflektioner efter matchen
AIK hade egentligen bara en period på 15 minuter i första halvleken där de stod upp bra och kom med offensiva chanser. Det var inga klara målchanser, men bollinnehav och några konkreta försök plus flera hörnor. 15 minuter av 98 är otroligt svagt. Det var klasskillnad mellan lagen. Det intressanta är att klasskillnaden inte är så stor individuellt spelare för spelare, men om man tittar på båda lagen i sin helhet är Malmö nivåer före oss. Det är icke godkänt av sportslig ledning och tränarstab med tanke på förutsättningarna inför säsongen, enligt mig.
Felix Michel byttes in i minut 82, i detta taktiska lilla drag finner jag så många fel. Michel byttes in för att brunka på topp och vinna dueller á la fotboll på 90-talet. Han bidrog inte med någonting och det taktiska genidraget var skrattretande, tycker jag. Jag tycker nästan synd om Michel och upplever att han är lite ogillad bland supportrar. Hittills, om jag minns rätt, har han inte spelat på sin naturliga position någon gång vilket är mittback/defensiv mittfältare. Med reservation för om han har gjort det någon enstaka gång. Han har spelats i pocketrollen eller som anfallare. Idag slängdes han in som en tredjeanfallare och skulle vinna dueller på topp. Det är ett haveri. Spela honom där han hör hemma så får vi se vilken nivå han håller på riktigt.
Janosevic är grym på reflexräddningar, men väldigt bristande i spelet med fötterna. Det bevisades vid flertalet tillfällen idag. Första målet uppstod från början för att han var tveksam med bollen vid fötterna. Även i minut 98 stod han och tvekade på en tillbakapassning som ledde till en onödig malmöhörna. Det var några gånger då Janosevic synades i sitt spel med fötterna.
Vi ser ut att missa Europa med all sannolikhet denna säsong. Med tanke på våra förutsättningar inför säsongen, speciellt om man jämför med toppkonkurrenterna, är det ett stort underbetyg. Björn Wesström och Jens T. Andersson har i olika poddar och intervjuer skjutit undan kritiken. De anser att AIK-supportrarna känner sig stressade för att de andra stockholmsklubbarna gör bättre ifrån sig. Att vi supportrar inte ser helheten, poängskörden är historiskt sätt bra och vi gör en bra säsong, menar dem. Problemet i denna logik är att vi de facto inte gör en bra säsong om poängkravet är högre i år och tre andra klubbar ligger före oss. Det går inte att titta på poängkravet ur ett historiskt perspektiv för att rädda sitt egna skinn, det är här och nu som räknas. Om det krävdes 62 poäng för att ta guld något annat år är irrelevant, här och nu är det enda som spelar någon roll. Skärpning.
Det blev en lång text denna kväll. Håller ni med mig i mina tankar? Diskutera gärna i kommentarerna.
Följ gärna min sorgliga twitter @maghassi.
Malmö FF – AIK 2-0 (0-0)
Christiansen, (78)
Traustason, (87)
AIK: Janosevic – Mets, Karlsson, Dimitriadis (Rashidi, 62) – Salétros (Lundström, 82), Elyounoussi, Adu (Michel, 82), Larsson, Granli – Sigthorsson, Goitom
