Lång intervju med Henok Goitom: "Jag hade bestämt mig för AIK tre år tidigare"
Det är dagen efter matchen mot Norrköping. Jag befinner mig på AIK:s träningsanläggning, Karlberg. Dörren till gymmet står öppen. Hiphop musik ekar genom dörren och Lil Wayne fyller hela lokalen. Jag sitter i strumplästen och väntar på Goitom. Till slut kommer han och är lika ödmjuk som jag anat. I denna intervju berättar Goitom om hur han ser på de två återstående matcherna i Allsvenskan, om tiden ute i Europa och om de rasistiska strömningarna i Spanien.
-Malmö vinner guldet. Vi behöver inte lura oss själva. Visst är Elfsborg en tuff bortamatch för Malmö men de behöver bara ta en poäng. Sen efter det har de Syrianska hemma. Jag förstår att man försöker hitta synvinklar som blir till en fördel för sig själv men att Malmö ska förlora hemma mot Syrianska är för mig nästan omöjligt. Allt kan hända i fotboll men samtidigt ska vi ju ta två segrar också. För mig är de bara Europa-platserna som gäller för oss nu. De spelar ingen roll att guldet går till Malmö. Vi kommer gå in 100% för att vinna båda våra matcher ändå. Vi krigar för andraplatsen, det innebär ju Europaspel.
Hur var det att spela mot Norrköping i måndags? Du blev utbytt, var det en skada som spökade?
- Jag tränade bara i söndags för jag hade ryggskott hela veckan. Jag fick göra det bästa jag kunde under matchens gång. Jag spelade med smärtor och var stel. I vissa situationer på planen kunde jag inte ge allt. Att riskera en skada har jag aldrig varit rädd för. Det är snarare att man inte kan köra fullt. Det var ett beslut vi tog innan matchen. Alltså att antingen spelar jag, men inte 100%, eller spelar jag inte alls. Jag blev utbytt för att jag skulle kunna vara tillgänglig inför sista matcherna. Det fick inte bli värre. Nu kör jag bara styrka på träningarna för att slappna av ryggmusklerna.
Vad tror du om matchen mot Brommapojkarna?
-Om vi inte går in med samma inställning som vi har mot storlag tror jag att det blir problem. BP är ett av de få lagen i Allsvenskan som jag respekterar. De försöker spela fotboll. Det finns grejer som de behöver förbättra för att de ska kunna få med sig resultat. Om de lyckas med det slipper de kriga där nere. De borde vara minst ett mittenlag varje år. När man möter ett lag som BP får man aldrig slappna av. Då skapar de chanser direkt. Det kommer vara en svår match vare sig folk tror det eller inte. BP vill ha boll hela tiden och spelar med stort självförtroende. Alla i laget vill ha boll. Då blir det alltid svårt. De chansar inte med några långbollar.
Värvades till Serie A
Henok Goitoms fotbollskarriär började i Inter Orhoy. Efter det spelade han vidare i Essinge och Vasalund. Sedan gjorde han en kometkarriär när han värvades från division fyra i Sverige och gick till Serie A.
-Under mina år i ungdomsfotbollen var jag bland de bättre i laget men knappast bäst. När jag var ung brydde man sig inte om att få spela i de bästa klubbarna i Sverige. Jag tyckte att det viktigaste var att fotboll var roligt och att man fick spela. Jag fick ett stort stöd från min pappa när jag var ung. Han betydde otroligt mycket för mig. Han sa bland annat att man inte behöver gå till toppklubbarna i Sverige för att utvecklas. Det viktiga är att du får spela och förbättras. Min tränare Roger Palmgren trodde på mig. Han ringde till U19-tränaren och sa att han hade en spelare som skulle göra bra ifrån sig. I U19 spelade då bara spelare som tillhörde Allsvenska klubbar. Jag spelade i division fyra. Jag fick starta direkt efter att jag imponerat på träningarna. Vi mötte Portugal och det fanns scouter på arenan som kollade på unga talanger. Udinese scoutade en annan spelare men det var tur att de var där och kunde se mig spela. När de kom med intresset var det ett enkelt beslut. Det är något jag säger till ungdomspelare som jag stöter på idag. Alltså att man inte behöver tillhöra en stor klubb för att lyckas. Det ger dig bara mer kontakter. Jag spelade i division fyra och samtidigt i U19-landslaget. Det var då jag upptäcktes av en Serie A-klubb.
Annan mentalitet i Italien
När Goitom var 19 år blev han upptäckt av Udineses scouter. Några månader senare tillhörde han det respekterade Serie A-laget. Han berättar om att det är mentaliteten som spelar störst roll i omställningen från fotbollslivet i Sverige.
- I Sverige hade jag alltid föräldrar som tog hand om hemmet. Jag behövde inte tänka på mat, tvätt eller något annat som har med hushållet att göra. Det är mer som måste göras än vad man tror. Speciellt när man måste göra allting på egen hand. Jag var tvungen att mogna snabbt. Jag härdade ut. Blev en mer mogen och smart människa. Härdar man inte ut åker man tillbaka till sina föräldrar och så blir det inget av din fotboll. Man har de två olika vägarna att välja mellan. Man behöver stöd för att välja rätt. Mina föräldrar och polare kom ner ibland. Det underlättade min tillvaro. I Italien pratar de inte engelska. Då kan man se det två olika sätt. Antingen på det negativa, ”man kan inte kommunicera och allt är skit” eller det positiva, ”jag lär mig italienska snabbt”. Du kan i alla situationer se ett glas som halvtomt eller halvfullt. De människor som ser saker på ett positivt sett är de som kommer någon vart. De fotbollsspelare som inte har rätt inställning hamnar lätt i Sverige igen.
Även om du var skadad mycket i Udinese, kände du att det var en utvecklande tid för dig som spelare?
-När jag var 16 år spelade jag två matcher i Vasalund. Då utvecklades jag på träningarna. Året efter spelade jag fem matcher. Men säsongen efter det var jag plötsligt lagets viktigaste spelare. Klart att matcher utvecklar dig som spelare men när du är ung kan träningarna räcka. Det var samma sak under min tid i Udinese. Det som var negativt när jag var skadad var att man hade sådan lust att visa vad man gick för. Jag hade tur att jag var tillräckligt ung för att kunna spela i deras Primaveralag. Jag fick matchträning på det viset. Jag fick inte spela i A-laget men jag fick träna med dem. Där fanns spelare som Di Natale, Muntari, Jankulovski och Morgan De Santics. Di Natale hade tillsammans med Iaquinta och Di Michele gjort 45 mål under min första säsong med laget. Jag lärde mig hela tiden av dem. Jag var tvungen att tänka ”hur ska jag göra anfallsspelet bättre”. Sulley Muntari och jag är lika gamla. Vi var båda unga talanger i Udinese men han hade ett helt annat register än jag. Han fick spela hela tiden. Han tog för sig mera. Fotbollens finrum har en dörr. Alla vill gå igenom den dörren. Det är den som vill det mest som kommer in. Den som knuffar till sig förstaplatsen.
Var det en tuffare tillvaro, fotbollsmässigt, i Italien jämfört med Sverige?
-I Sverige är det för mycket ”gull-gull” vid tidig ålder. Utomlands är det väldigt stor respekt för tränare och för alla regler som finns. När du gör en felpassning i Italien kör de över dig. De frågar ”vad håller du på med?” när du inte brukar allvar. De ställer också höga krav. Man måste härda ut. Jag fixade det tack vare pappa som alltid har varit hård mot mig. I Sverige måste man förbereda spelare för de dåliga stunderna de får utomlands. Det gäller att ha ett bra psyke då. Som när du spelar en match och slår 2-3 felpassningar och får mycket skit. Då måste man tänka ”den fjärde passen ska jag göra bättre”. Man måste också kunna hantera att folk buar mot en. Om man då kommer från en miljö som Sverige, där alla skyddar dig hela tiden faller du direkt. Om man får den hårda psykiska behandlingen blir man starkare och kan hantera livet utomlands bättre. Som att t.ex. flytta hemifrån.
Präglad av skador
Goitoms tid i Udinese präglades av skador men han fick spela en match. I februari 2005 fick han hoppa in hemma mot Inter. Det stod 0-1 efter att Juan Sebastian Verón dunkat in ledningsmålet. Goitom var på planen i 7 minuter. I 91:a minuten nådde han högre än bortalagets Edgar Davids och nickade in kvitteringen. Arenan exploderade.
-Jag håller ju på AC Milan. Att då få fixa en poäng till laget i sista minuten var som den perfekta sagan. Speciellt när det var mot Inter som är Milans rivaler. Det är en sak att göra mål mot Siena men ett mål mot Inter ekar mer. Det var efter det målet jag fick chansen i U21-landslaget. Det kändes som att allt var på väg i rätt riktning då. Jag slog något rekord i Italien med att göra mål snabbast som debutant. Trots målet fick jag inte spela mer i Udinese. Då tog vi beslutet att jag skulle lånas ut till Ciudad Murcia som låg i spanska andra divisionen. Udinese tyckte att spelfilosofin i Spanien skulle passa mig bättre än den italienska. Djurgården ville ha mig då också men det var inte ens ett alternativ. Jag kände att jag inte gjort klart mitt jobb ute i Europa än. I den spanska andra divisionen finns det La Liga-klubbar som kollar på en varje vecka. Det gör en flytt till La Liga enklare. Hur många är det som går från Allsvenskan direkt till Premier League, Serie A eller La Liga? Inte många.
23 mål i Murcia
Under Goitoms två år i Ciudad Murcia gjorde han 23 mål. Han blev då värvad av rivalerna Real Murcia som spelade i La Liga. Detta var i samband med att svenska truppen skulle tas ut till VM 2006 i Tyskland. Trots hans succé i Spanien hade förbundet inte hört av sig.
-Jag kommer ihåg att det var en svensk reporter som frågade mig om det inte var ett bättre skyltfönster för mig att spela i Allsvenskan istället för division 2 i Spanien när landslagstruppen skulle tas ut. Bara efter en sådan fråga ser man var kunskapen ligger. Jag pratade inte med landslaget överhuvudtaget under den tiden. Antingen visste de inte vem jag var eller gillade de inte min spelstil. Alla har ju olika idéer hur ett lag ska formas.
Inte nöjd med tillvaron i Valladolid - trots 10 mål.
Goitom fick aldrig målskyttet att lossna i Real Murcia och blev efter första säsongen i klubben utlånad till Real Valladolid. Hans uppgift var att ersätta den motoriska målskytten Joseba Llorente som precis gått till Villarreal. Goitom gjorde 10 mål på 29 matcher den säsongen. Trots det var han inte nöjd med tillvaron i Valladolid.
-Statistiskt sett var det ett helt okej år men glädjen fanns inte där. Jag blev låst i mitt spel. De ville att jag skulle vara den klassiska nian som Llorente varit för dem. Att kriga till sig bollar i närkamper och göra alla deras mål. Det är inte min spelstil. Men i fotboll måste du vara anpassningsbar. Med tanke på att jag var tvungen att ändra mitt spel är jag nöjd med den säsongen. I Valladolids lånavtal med Murcia hade de en köpoption. De kunde alltså köpa mig för en överenskommen summa. Det gjorde de inte. Både de och jag visste att det inte fanns någon glädje. Den sociala biten var jobbig och så vidare. Sen hade jag ju spelat i södra Spanien tidigare och kom upp till Valladolid i norr där det var en helt annan mentalitet. Vi hade ett snack och både jag och Valladolids klubbledning sa att vi inte kunde fortsätta.
Ersatte Negredo
Under tiden i Valladolid hade Goitom gjort sina allra bästa matcher mot Almería. Denna klubb hade precis sålt Alvaro Negredo till Sevilla. De ville ersätta honom med Goitom. Övergången från Real Murcia till Almería var ett faktum. Återigen blev han tvungen att fylla tomrummet efter en superanfallare.
-Under alla mina år ute i Europa märkte jag att lagen hade missuppfattat min spelartyp. De trodde att jag hade en spelstil som Llorente och Negredo. Kanske hade de inte analyserat mitt spel ordentligt. Jag vill ju vara mer än en målskytt. Jag vill vara involverad i uppbyggnadsspelet. I Almería kände jag ingen glädje heller. Jag tänkte hela tiden på att det kanske var bäst att komma tillbaka till Sverige. Här hemma vet jag åtminstone att jag får den sociala biten tillbaka. Samtidigt ville jag fortsätta i Almería för jag hade skrivit på ett fyraårs kontrakt. Man fick kämpa. Återigen, jag var härdad psykiskt så jag fick köra på i tre år. Jag behöver två saker för att kunna fungera som en spelare. Först och främst vill jag ha det bra socialt och sen vill jag även spela i den rollen som jag trivs bäst i. Jag fick spela ensam på anfallet i Almería och då blev jag stillastående i mitt spel. Det ska inte vara så att jag måste vara en målkung. Jag ska kunna vara en assistkung också. Nu i AIK känner jag att det finns möjlighet till båda.
Vad jag har förstått var det en del rasistiska incidenter under din tid i Spanien. Var det ett problem i landet överlag?
-Spanjorerna menar oftast inget rasistiskt. Det är i deras DNA att t.ex. kalla svarta för ”negros”. Till och med ens bästa vän kan säga så. För dem är det inte negativt laddat. Därför blir det svårare att bli irriterad på dem när man vet att de innerst inne inte menar något illa. Det är mer när någon planerat något negativt mot dig som det blir jobbigt. Men det var inget som tog på mig. Ibland kunde jag säga emot men det var knappast så att jag gick runt och tänkte ”va fan håller dem på med”.
När kontraktet gick ut med Almería, hade du bestämt dig för AIK redan, eller fanns det andra klubbar som var intressanta för dig?
-Jag hade bestämt mig för AIK tre år tidigare. Eller det fanns i bakhuvudet hela tiden. Jag pratade mycket med Bojan om hur skönt det hade varit att spela i samma lag som honom. Samtidigt hade jag ett kontrakt som skulle fullföljas. Min gamla tränare i Deportivo La Coruna ville ha mig och Pescara i Serie A var också intresserade. Men jag kände att jag inte ville spela ute i Europa längre.
Det pratas ofta om att Zlatan har haft stor inverkan på, inte minst, Rosengårds ungdomar. Känns det som att du varit Stockholmsförortens Zlatan?
- Jag försöker aldrig jämföra mig med någon annan. Jag gör min egen grej. När Zlatan gör en sak blir det stort direkt för att han är så pass känd. Jag är mer åt det långsiktiga hållet. Alltså att jag får svar på din fråga om tio år. Vi håller på att bygga ett projekt, Kista Galaxy. Det är ett socialt projekt. Det gör jag med Bojan, farsan, Yonnas och Robel. Det är viktigt att media förstår att det inte bara är jag och Bojan. Jag tycker man ska inkludera allihop när man pratar om Kista Galaxy. Media styr ju allting. Hade jag haft den kraften som media har hade jag kunnat få en medelmåttig spelare att bli världsstjärna. Men det viktiga är att man inte bara ser Kista Galaxy som en fotbollsklubb utan mer som en social förening. Jag jobbar på det långsiktiga. Då får man det på svart och vitt i framtiden. Nu är det bara förberedelser.
Snabba frågor:
Favoritserie: Prison Breaks första säsong var ju jävligt bra men House får det bli
Något vi inte vet om dig? Flygrädd
Favoritbok: Konsten att vara snäll (Stefan Einhorn)
Om du inte blivit fotbollsproffs? Affärsman
I vilket lag trivdes du bäst i utomlands? Ciudad Murcia
Din stora förebild? Vet du va, jag lovar dig. Det är de människor som inte är kända utåt men är kända i sin förort. De som jobbar med projekt utan ekonomiska medel och utan respons. Men fortsätter trots det. Det är där man ser någons riktiga jag. De som fortsätter när man är i skiten. De är mina förebilder
