Låt oss skapa det hem framtidens AIK:are förtjänar
Råsunda var den direkta länken mellan mig och min kärlek till AIK. Det är Råsunda som har gett mig de minnen min kärlek till AIK är baserad på. Snart växer en ny generation AIK:are upp. En generation som har magiska ögonblick framför sig som med tiden kommer forma dem till de trogna supportrar föreningen en dag kommer bero på. De kommer inte förknippa dessa minnen med Råsunda. Nationalarenan är deras skådeplats, deras länk till sin kärlek. Låt oss skapa det hem framtidens AIK:are förtjänar.
Det blev en lyckad säsongspremiär på Skytteholm i söndags. AIK spelade ut Vasalund fullständigt och det är länge sedan laget sett så starkt ut inför en säsong. När jag och de tusental andra AIK:are vandrade ut genom Skytteholms portar var jag nog inte den enda som kastade både en och två blickar mot den plats där Råsunda fotbollsstadion en gång stod. Så brukade man ju alltid göra. När Skytteholm hade lovat stordåd inför den säsong som stundade stod alltid Råsunda där som ett mytiskt väsen där alla våra drömmar hägrade. Men nu står inte Råsunda där längre. Allt som finns kvar är ett stort hål i marken och ett ännu större hål i mitt hjärta.
Sorgen efter Råsunda var påtaglig under fjolåret. Flytten till Nationalarenan var allt annat än smärtfri. Nya brister i arenan upptäcktes under i stort sett varje match och klagomålen från supporterhåll lät inte vänta på sig. Klagomål som enligt mig ofta var befogade, men sanningen är att Nationalarenan var dömd långt innan premiärmatchen spelades där i april i fjol. Självfallet hade missnöjet varit betydligt mindre om AIK tilldelats en arena som känts mer anpassad för även sina egna behov och inte bara landslagets, men inte ens den mest optimala arena hade kunnat jämföras med Råsunda. Råsunda var AIK, Nationalarenan är inte AIK. Råsunda har blivit en legend och allt som kommer jämföras med den i framtiden kommer att förlora, för ingenting kan konkurrera med den makt nostalgin besitter. Någonting oersättligt har tagits ifrån oss. Sorgen efter Råsunda kommer vi få leva med hela livet.
Men så är det inte för alla. På en lågstadieskola i Sollentuna där jag jobbade i höstas gick Viktor, som var den av alla härliga AIK-ungar på skolan jag lyckades komma närmast. Viktor var redan vid sju års ålder fullständigt AIK-frälst och ville alltid prata om det senaste som hänt inom klubben, vare sig det handlade om fotboll eller hockey. En eftermiddag på fritids kom Viktor och drog mig i armen och ville visa mig hans och hans vänners kapplabyggen. Det hade tagit sin tid, men nu stod deras byggen äntligen färdiga – Hovet bredvid Nationalarenan. Symboler för deras AIK. Men varför har ni inte byggt Råsunda istället? var vad jag hann tänka innan jag förstod att det som utspelade sig framför mina ögon var den första signalen på hur framtiden kommer se ut för oss AIK:are. Det kommer finnas två sorters supportrar, de som växte upp innan och de som växte upp efter arenabytet.
För oss i den förstnämnda kategorin kommer kanske aldrig Nationalarenan att kännas riktigt ”hemma”. Kanske kommer den aldrig kännas riktigt ”AIK”. Vi kommer leva med vetskapen om hur Råsunda kändes och har man en gång känt Råsunda vill man nog aldrig erkänna någon annan arena. Men för de supportrar som nu växer upp efter arenabytet kommer Råsunda som mest vara ett luddigt minne från när de var mycket små. Nationalarenan kommer i åtminstone nio år till och troligtvis ännu längre vara det enda hem de vet. Nationalarenan kommer vara AIK för dem när de så småningom vuxit upp. Och de förtjänar att få känna sig lika hemma på Nationalarenan som vi gjorde på Råsunda. De förtjänar att få identifiera sig med AIK på samma sätt som vi fått.
Det här är ett ansvar som nu ligger hos oss alla, att trots bitterheten de flesta känner över att ha blivit berövade på vårt hem försöka vara positiva. De flesta är övertygade om att den allsvenska säsong som drar igång om lite drygt två månader kommer bli en bra säsong för vår klubb. Låt oss bygga vidare på och ta med den optimismen in på Nationalarenan, för den miljö och attityd vi skapar på vår nya arena har nog större påverkan på framtiden än vad många säkert tänkt på.
Nationalarenan kommer aldrig bli Råsunda, men vi har nu chansen att föra vidare Råsundas själ genom att göra Nationalarenan till ett hem för de allra yngsta AIK:arna. De förtjänar en arena att få gå till, att få känna sig hemma på, att få upptäcka och utveckla sin kärlek till AIK på. Låt oss skapa det hem de förtjänar.
