Matchrapport: AIK - IFK Göteborg
Det blev ett antiklimax och förlust med 0-2 i hemmapremiären för AIK. Med tyst minut, oskärpa, nödmeddelande och utvisning summerar vi årets första tävlingsmatch.
Med spelarbusstågande och fullsatt arena var det uppdukat för avspark i Allsvenskan 2014 för AIK:s del.
Innan matchstart lade vi alla 30.000 våra klubbfärger åt sidan, lyssnade på representanter från AIK-Alliansen och IFK:s dito och stod tillsammans i en tyst minut för att hedra den tragiskt bortgångne Dif-supporten och fyrabarnspappan.
Med tunga hjärtan väntade vi sedan in avsparken. Med kampanj i ryggen och uppsnackad premiär kändes det som vinsten bara skulle hämtas hem. Tyvärr glömde någon att meddela de elva svartgula ute på planen.
Stamatopoulos Alvbåge
Lorentz - Milosevic - Karlsson - Nisse Johansson - Bjärsmyr - Jonsson- Augustinsson
Quaison - Moro - Borges - Bahoui Smedberg - Haglund - Johansson - Larsson
Igboananike - Goitom Söder - Vibe
IFK Göteborg stod för motståndet och de var lika goda kålsupare de, för den första kvarten av matchen var av riktigt låg kvalité. Frågan man ställde sig var om båda lagen tinats upp precis innan avspark för misstagen och felpassarna följde varandra. Jag vet inte om stundens allvar innan, eller nerverna inför en fullsatt Nationalarena spelade in, men det såg märkligt ut från läktarplats. Man turades om att ge varandra bollen och tempot var väldigt lågt med mycket närkamper och frisparksavblåsningar.
I 14:e minuten var Quiason tillfälligt utanför banan på grund av en smäll och det gjorde att Adam Johansson kunde vandra relativt ostört på högerkanten och skickade ett inspel mot Smedberg Dalence som medvetet (?) hoppade över bollen och den rann igenom det förvånade AIK-försvaret så Lasse Vibe helt fri med Kenny kunde runda densamme och enkelt rulla in bollen i tom kasse.
Kvarten efter håller AIK bollen mer och lyckas vaska fram ett par chanser. Quiason får på en häxpipa till långskott från högerkanten som vobblar sig mot Alvbåges högra kryss, men räddas till hörna. Firma Quiason/Bahoui (som båda vandrade lite fritt utifrån sina ytterpositioner) kombinerade fint utanför straffområdet en stund senare, Bahoui med en avslutande genomskärare som Robin hann upp i nedre del av straffområdet och ett avslut menat att hitta luckan mellan Alvbåges ben, men en snabb benparad räddade IFK-keepern. Nabil hade också ett tungt avslut på en frispark från ~35m som dock gick utanför. IFK ville inte vara sämre och får en chans då Söder/Larsson visar att de också kan väggspela utanför straffområdet och Stam tvingas till en viktig räddning på Larssons avslut. AIK vänder och bollen dimper ner hos Goitom, i höjd med straffområdesgränsen, och han avlossar. Mitt på Alvbåge. Mot slutet av halvleken får AIK lite tryck på IFK genom ett par hörnsituationer.
Det som tydligt präglade första halvlek var att det blev trångt på IFK:s planhalva när AIK väl attackerade. Quiason/Bahoui drog sig båda väldigt gärna in centralt och det blev svårspelat när IFK slog igen sin rävsax med mittbackar och innermittfältarna Haglund/Johansson. Man lyckades inte hålla bollen tillräckligt länge för att tillåta överlapp av Nisse/Lorentzson och anfallen stoppades upp. Samtidigt i andra änden lyckades IFK hitta ytor framför vår backlinje och bakom våra ytterbackar, med överlapp och väggspelsalternativ. De fick ofta bollen igenom AIK:s lagdelar och Gnaget ska vara glada att de inte lyckades skapa mer heta chanser i första.
I början av andra halvlek brändes det av bengaler från IFK-hörnan och spelet stoppades för en stund. Andra halvleken startade enkelt för IFK då AIK fortfarande verkade kvar i omklädningsrummet. Passivitet och oskärpa gör att IFK skapar två riktigt heta chanser innan minut 50, och Stam får bekänna färg igen längst bak. Han såg allt annat än nöjd ut.
I 52:a minuten avbryts spelet då arenans högtalarsystem meddelar att evakuering ska ske omedelbart. Förvånade spelare, förvånad publik står och ser sig undrande omkring. Matchdelegater och domare konfererar medan arenan matas på av meddelande att utrymning måste ske. Vet ej hur många som faktiskt gav sig av, men merparten av publiken, inklusive hela norra, stannade kvar och väntade på vad männen på planen skulle göra. Efter 5-10 min meddelas att det inte var någon fara utan ett automatiskt larm som gått av på grund av all rök från bengalbränningen (Norra hade bränt i första halvlek och eftersom taket var stängt låg lite av den dimman kvar också).
När spelet så skulle sättas igång igen valde Andreas Alm att agera och gjorde två byten. Kennedy och Moro fick gå av, Markkanen och Eliasson (debut för båda) fick ersätta. Minuterna senare kommer nästa kalldusch då en långboll från IFK:s backlinje når Lasse Vibe som hamnar i löpduell med Per Karlsson. Strax utanför straffområdet väljer Pertan att agera och försöker glidtackla, men bollen studsar i samma veva och han träffar Vibe och får syna det röda kortet i en korrekt frilägesutvisning. AIK går ner på 3-backslinje i en period innan Bahoui byts ut i den 62:a minutern och Panos får göra debut som vänsterback/ytter.
Sista 25 minuterna är det faktiskt AIK, trots en man mindre, som håller i taktpinnen. Panos är pigg på vänsterkanten och visar bra driv. Eero använder sin styrka och storlek och suger ner många bollar och har bland annat en nick precis över på bra inspel från Lorentzson. Goitom kommer till lite halvchanser. Quiason har ett bra frisparksförsök utanför straffområdet som dock räddas till hörna. Borges får till ett lobbförsök som tyvärr seglar med lite för dålig fart då målvakten hinner tillbaka och kan styra bollen över ribban. Eliasson kommer också till skott efter en skarv av Goitom. Avslutet tas utanför straffområdets högra del där Eliasson hittar utrymme för vänsterfoten, drar den mot bortre stolpen men räddas återigen av Alvbåge.
Denna period måste ses som AIK:s bästa i matchen, och det är alltså med en man mindre, värt att påpeka igen. Men som så många gånger när lag pressar på för kvittering, kommer den där kontringen man hoppats undvika. En långboll når nyinbytte Mané som löper loss på vänsterkanten och avslutar behärskat mellan benen på Kenny. 0-2.
IFK gör inte mer än de behöver i andra halvleken, sjunker tillbaka och låter AIK ha intiativet, antagligen i hopp om att få utdelning på just en sådan omställning som gav utdelning. Kanske förklarar det AIK:s övertag med en man mindre men laget såg ändå mer taggat ut, och hungrigare efter utvisningen. Återigen visar dock AIK att premiärer inte är deras starka sida och såg stundtals tafatta och spelande en och en, istället för som en enhet. För många gånger var det stora gap mellan lagdelarna och generellt dålig rörelse eller kanske snarare rörelser som inte var i synk bidrog till passivitet. Moro och Kennedy byttes med god anledning ut. Moro spred passar som en sprinkler och Kennedy fick helt fel bollar att jobba på, och kom aldrig riktigt in i spelet (fick han någon gång frisparken han förtjänade stackar'n?!).
Matchstatistik:
Mål: 0-2
Avslut: 18-10
Avslut på mål: 9-7
Hörnor: 7-4
Bollinnehav: 51-49
Publik: 30 650
Oavsett resultat kan vi väl vara eniga i att; fy fan vad härligt, nu är det äntligen igång igen!
Nästa match, 3p, framåt stolta AIK!
