När fotbollsvärlden kommer till Gnaget
Den internationella fotbollen kan oftast upplevas som mil bort från AIK och Allsvenskan. Men med jämna mellanrum möts dessa världar och vi får se landslagsmän med meriter från VM, Champions League och Premier League i den svartgula tröjan. Så med Viktor Fischer klar är det värt att minnas tillbaka på andra profilstarka utlänningar som landat i AIK, där vissa har burit laget till odödlig framgång och andra har lämnat som bespottade hackkycklingar.
Tarik Elyounoussi
Är tillsammans med Sebastian Larsson den kanske mest lyckade värvningen under de senaste åren. Fick det aldrig riktigt att lossna i Hoffenheim, Olympiacos och Qarabag efter att ha lämnat hemlandet Norge 2013, men i väl i Sverige blev han sinnebilden för den kraftsamling som AIK gjorde inför säsongen 2018. Stockholmskan satt som en smäck, precis som frisparken som möttes av Robin Janssons skalle och som betydde att SM-guldet kom hem till Solna.
2019 blev Tarik tillsammans med Henok Goitom AIK:s bästa målskytt i Allsvenskan och efter säsongen valde norrmanen att packa väskorna och bege sig österut till Japan. 28 mål på 74 tävlingsmatcher i den svartgula tröjan visar på en stor effektivitet i boxen men Tarik var också en lagspelare som visade vägen och framtida profilvärvningar har här en tydlig förebild.
Vadim Jevtushenko
Den första riktigt stora utländska profilen som fick bära den svartgula tröjan, under en tid då Allsvenskan och AIK nästan uteslutande bestod av inhemska spelare. Född i dagens Ukraina på den tiden då landet tillhörde Sovjetunionen och med över 200 matcher för Dynamo Kiev, samt 5 ligatitlar, en cupvinnarcup och en plats i den Sovjetiska VM-truppen 1982 och 1986. Jevtushenko bröt med andra ord ny mark när han anlände till Sverige 1989.
Hans främst svartgula triumf kom när han med sina två mål såg till att AIK bortaslog Malmö FF i mästerskapsserien 1992 och därmed började hem sitt första SM-tecken på 55 år. Efter karriären har ukrainaren haft diverse tränarjobb och 2022 återvände han till AIK för att träna klubbens P19-lag.
Vadim Jevtushenko är utan att överdriva en av de främsta pionjärerna i AIK-historien. Han banade inte bara vägen för fler profilstarka värvningar, han gav även en svältfödd supporterskara ett SM-guld och höjde ribban för vad som bör förväntas av ett AIK-lag.
Derek Boateng
Värvades om 20-åring till AIK, vilket får ses som någonting ovanligt i det här sammanhanget. Sågs i unga år som en av världens största talanger och det talades om en av dem bästa allsvenska spelarna när ghananen landande i Stockholm. Tajmingen kunde dock inte blivit mycket sämre. Gnaget åkte ur Allsvenskan 2004 och den forne supertalangen fick kämpa om en startplats i Superettan. Men Derek reste sig, liksom hela AIK. Laget tog steget upp till högsta serien på första försöket och Boateng var en frontfigur i laget som föll på målsnöret till SM-bucklan säsongen 2006.
Samma år representerade Boateng Ghana i landets första VM-slutspel, en bedrift han skulle upprepa fyra år senare. I juli 2006 gick flyttlasset till Israel och Boateng kom även att representera bl.a FC Köln, Getafe och Fulham innan karriären avslutades 2017. Men Derek lämnade aldrig riktigt AIK och han har vid upprepade tillfällen utryckt sin kärlek till Gnaget.
Chinedu Obasi
En av ytterst få spelare med tre separata sejourer i AIK. Nigerianen, som representerade sitt land i VM 2010, skrev på för Gnaget i augusti 2016 och bildade ett dödligt anfallspar med en mycket ung Alexander Isak. Obasis teknik fick många allsvenska backar att slå knut på sig själva och den absoluta höjdpunkten som i 6-0-krossen av Norrköping där Andreas Johansson snurrades upp på läktaren och bollen enkelt rullades in i mål.
Obasi lämnade efter säsongen men återvände både 2017 och 2019. Trots att alla tre sejourer kantades av skador lämnade nigerianen ett avtryck som många spelare i mäktar med på flera säsonger. Ibland är underbart verkligen kort.
Kolbeinn Sigþórsson
Delad förstaplats som Islands bästa målskytt genom tiderna, tre ligatitlar med Ajax och ständigt ihågkommen bland engelska supportar som den som skickade ut England ur EM 2016. När islänningen anlände till Karlberg i mars 2019 gjorde han det med en gedigen meritlista. Men den inte så gode Kolbeinn hade haft några tunga år kantade av skador. Endast fyra A-lagsmatcher på tre säsonger talade sitt tydliga språk. Skavankerna kom även att prägla hans tid i AIK och efter två undermåliga säsonger valde parterna att gå skilda vägar.
Det kom senare fram till ytan att Sigþórsson hade hamnat i trångmål med säkerhetsvakter under en utekväll i Stockholm, vilket ledde till att länsman behövde rycka in. 2021, när islänningen harvade runt i IFK Göteborg, anklagades han för sexuellt våld, vilket skulle ha inträffat 2017. Responsen lät inte vänta på sig och Blåvitt valde att inte förlänga hans kontrakt när detta löpte ut efter säsongen 2021. Det krävs ändå en viss nivå av skitskallighet för att bli avskydd av två rivaliserande klubbar men Kolbeinn lyckades med det.
Dickson Etuhu
Anslöt till AIK med den kanske mest gedigna meritlistan av alla spelarna på den här listan. 244 ligamatcher i Premier League och Championship med klubbar som Fulham, Sunderland och Norwich samt 33 landskamper för Nigeria. Sågs som en stentuff hårding som hade stångats med de största när han skrev på för AIK och i mångt och mycket levde han upp till den bilden under debutsäsongen 2015. Året därpå blev mindre lyckat och Dickson spelade endast två matcher i Allsvenskan och lämnade efter säsongen.
Det skulle senare visa sig att Etuhu hade fler strängar på sin lyra än glidtacklingar och hoppnickar. 2018 åtalades han för matchfixning efter att ha försökt muta Kenny Stamatopoulos till att lägga sig i bortamatchen mot IFK Göteborg säsongen 2017. Kenny sa självklart nej och tog upp ärendet med klubben vilket ledde till att matchen sköts upp. 2020 fastställdes Dicksons dom till avstängning från all fotboll i fem år.
UR ARKIVET: Obasi håller sig framme - sätter dit kvitteringen för AIK
