(Nye) redaktören har ordet
Som ny redaktör för AIK-sektionen här på Svenska Fans kan det vara läge att berätta vem man är och vad man vill. Och se tillbaka på måndagens bussmottagning och förstås allsvenska premiär.
För några veckor sedan hörde Johan Westin av sig. Han hade slutat som redaktör för AIK-sektionen här och man behövde en ersättare. En redaktör ska inte nödvändigtvis synas utan se till att reportrarna gör det man ska göra för att behaga alla er läsare, och ni är rätt många. Så ja, undertecknad blev kontaktad, bland annat belystes min kontakt inom AIK och bland fans, och det föll så väl att jag efter lite betänketid tackade ja till uppgiften.
Så vem är då denne ”jag”? Några av er känner kanske till mig redan men jag heter Joakim Hall, är 38 år, bor i Aspudden och har gått på AIK:s matcher sedan 1991. Jag är säsongskortsinnehavare i hockey och fotboll, trots att jag är ackrediterad som fotograf till fotbollsmatcherna. För mig är det en principsak att faktiskt betala för mig när AIK spelar.
Ur senare perspektiv känner vissa igen mig som bloggaren som följde AIK i 4,5 år. De som känt mig lite längre är sådana jag stått tillsammans med på Norra Stå genom alla år, för jag har alltid varit den läktaren trogen, eller från bortamatcher eller så har man träffats i något annat AIK-sammanhang. Kanske på Karlberg, Skytteholm eller på Hovet.
Jag slutade blogga i november och jag har inte tänkt att börja med det här, det är inte min roll. Men då och då kommer jag att göra någon intervju eller slänga upp bilder. Dock så jobbar jag numera heltid som lärarassistent (och några kvällar i veckan på ungdomsgård) så det finns ingen tid att springa på AIK-träningar mer än någon helg då och då, och det kan förstås hända att det kan bli någon form av rapporter då.
AIK och mina jobb tar upp väldigt mycket av min tid. Jag har också min son Albin, snart 12 år, boendes hos mig varannan vecka och vårt gemensamma intresse är för övrigt AIK och han har äntligen fått sitt eget säsongskort till Norra Stå i år. Annars gillar jag att lira lite fotboll och innebandy, shopping och resor och så är jag frivillig soldat i hemvärnet. Det blir några stycken per år, närmast i sommar ska jag till Japan och Taiwan. Gillar ju också att fotografera, men det är mest av allt en hobby med bättre amatörgrejer där jag inte har något större intresse av att utveckla mig utan sätter på ”auto” och kör, haha.
Så, varför börja ”jobba” för Svenska Fans? Det är inte för pengarna i alla fall utan det är helt ideellt. Jag har varit lite kritisk gentemot SF de senaste åren och det handlar mycket om ägarförhållandena där det inte längre är fans som äger sajten. Jag känner Anders Nettelbladt, som såvitt jag vet var den som startade det hela, sedan vi växte upp i Norra Botkyrka men han har gått vidare till Expressen nu. Däremot så tänkte jag efter lite och den största skillnaden gentemot andra sportsajter är att här så är det supportrar som skriver för supportrar! Alla i redaktionen jobbar liksom jag ideellt, man gör det för att man tycker det är kul och för att glädja andra supportrar. Men framför allt: man gör det alltså inte för sin egen vinning.
Jag har inte 100-procentig koll på redaktionen förutom att de är gnagare. Men några tror jag pluggar media och ser det här säkert också som lärorikt om man vill satsa på en journalistisk karriär. Men oavsett vad så gör vi det här för att det är kul och vi gör det för er.
Min förhoppning är att man kan lyfta fram reportrarna lite mer, ge dem identiteter. Och min önskan är att de vågar vara lite obekväma och tycka till lite. Visst kan man få skit då (som bloggare talar jag av erfarenhet) men det är så mycket roligare att läsa då, annars kan man ju alltid läsa FotbollDirekt om man vill ha trista nyheter utan några som helst åsikter. Och jag vill gärna ha en levande sajt, med lite oväntade intervjuer, både i skrift och video.
Bloggandet i 4,5 år har förstås påverkat mig. Men även om jag inte har någon som helst utbildning så har jag faktiskt jobbat på sportsajten Sportal i sex år och något år som sportreporter hos Nyheter24. Jag var även involverad i medlemstidningen ”Gnagaren” då jag var med i Black Armys styrelse för tiotalet år sedan och ja, jag tycker att det är väldigt kul att skriva. Och att folk vill läsa skiten. Det är väl lite som att måla tavlor, det vore ju inget kul om ingen tittade på dem. Och förhoppningsvis uppskatta det man gör. Men nog om mig, känner redan att det här börjar bli lika långt som mina gamla blogginlägg...
* * *
Tänkte ta en titt på premiären på måndagen utan att sväva ut allt för mycket. Albin kom till mitt jobb och där blev vi upphämtade av ”Stoffe” från Fruängen. En fantastisk kille med mycket stort AIK-hjärta och han och polaren Jonatan från Telefonplan har lagt ut flera tusen kronor på material och bensin i samband med senast Vi är inte ni-kampanjen. Jag var ute med dem någon eller några kvällar redan under Paint it Black-kampanjen och de är verkligen fantastiska.
Väl framme vid platsen där Råsunda låg hade flera tusen människor samlats. Det bjöds på lite skönsång i väntan på spelarbussen, men mest verkade det handla om att gå runt med en öl i handen och en bengal i fickan och morsa och krama om sina gamla fotbollsbröder. Så även för mig, jag må vara trogen besökare på Hovet men det är det som bekant många andra som inte är. Det var skoj att se alla igen. Några som kom fram kände man, andra hade man ingen susning om vilka det var. Sorry, men det är så när man är en stor, stor familj. Och ni känner väl till uttrycket "alla känner apan"?
Bussen gled in något försenad men synerna då var fantastiska, precis som varje år. Det bjöds inte på mycket skönsång vad jag kunde uppfatta där jag stod och filmade men hundratals bengaler och inifrån där Råsunda en gång tornade upp sig så vackert var det fyrverkerier som skulle ha fått Vattenfestivalens fyrverkerier (för er som var med då och minns dem och kravallerna mot djurgårdare och bajare) att se ut som tomtebloss i jämförelse. Okej, nu överdriver jag, men det är ju lite AIK-stilen. Ballt var det i alla fall.
Den numera klassiska spelarbussmottagningen måste upplevas, den går inte riktigt att återberätta. Men filmade i alla fall lite halvdassigt, en video på sex minuter. Alltid något... Blir en länk, fattar inte riktigt än hur man bäddar in klipp:
http://youtu.be/NGpaAuXofWk
* * *
Premiären skulle jag ju titta på. Jag själv hade i alla fall brådis in till mediarummet för att ladda upp ovan nämnda film innan matchen så Albin hängde helt enkelt med han ”Stoffe” från Fruängen. Och vad tror ni snubben gör då? Jo, han tar med sig Albin och köper en matchtröja och en AIK-halsduk till grabben! Så pass skön är han. Jag ville betala efteråt men han vägrade, han tyckte bara att det var skoj och att se glädjen i Albins ögon var gott nog. Jag blev riktigt rörd av den gesten.
Tifot var som vanligt mycket, mycket bra, så mycket kan jag säga. Fint också att djurgårdaren ”Myggan” hedrades av Norra Stå och övrig publik, men stämningsmässigt var det väl som vanligt på en premiär: lite sömnigt och sluddrigt men med några toppar. Har ett par klipp på klacken också, se min Youtube-kanal:
https://www.youtube.com/user/17124blogg (prenumerera gärna på min kanal, kommer klipp från många matcher och de träningar jag är på)
Och som den moderna person jag är har jag även Instagram för den som är nyfiken på min vardag (som ofta är rätt AIK-relaterad): http://instagram.com/joakimhall
Matchen är svår att säga så mycket om när man står och fotograferar. Jag är mest nöjd med hur vi skapade chanser och de pigga inhoppen av Niclas Eliasson och framför allt Panos Dimitriadis. Niclas har jag pratat lite med, mycket fin kille. Har pratat lite mer med Panos och han är riktigt skön att ha att göra med, jordnära och trevlig.
Det är alltid skoj med spelare som verkligen tar sig tid och prata med oss supportrar. Efter premiären sprang vi på varandra, han gav mig en halv kram och så pratade vi lite om hur det kändes att debutera på Nationalarenan. Även innan matchen morsade vi och bytte några ord och det är fint. Speciellt då det är en tid då spelarna ofta är väldigt fokuserade på den kommande uppgiften. Panos är en kille jag förhoppningsvis kommer att få äran att prata med ett gäng gånger under året.
I övrigt var det förstås en del som hände, med bengalerna och det efterföljande larmet. Och den idiot till supporter som sprang in på planen och mot spelarna. Vem ville han egentligen åt? Oklart, men det var knappt att jag trodde det var sant. En ovanlig syn på AIK:s matcher, känns mer som en djurgårdsgrej (historiskt sett).
* * *
Under tisdagen fick jag ett inbetalningskort från AIK så snart är jag och "Abbe" medlemmar igen efter ett par år utanför klubben (av ren lathet). Det var Leo Rubio som lyckades värva oss på Hovet nyligen. Annars är jag medlem i Black Army och Den Svarta Massan.
* * *
När jag pratade om mig själv glömde jag att nämna min lilla bebis: AIK-supporterlaget Råsunda FC. Behöver inte gå in så mycket mer på dem än att nämna att idén till ett supporterlag fick jag när jag var med i Black Armys styrelse, och första upplagan hette också FC Black Army. Vi bildades 2005 men tvingades 2007 byta namn – och det blev till Råsunda FC.
Vi är ett väldigt skönt gäng AIK:are med bra stämning i truppen och som för första gången spelar i division sex i år. Premiären är om drygt två veckor.
* * *
Det var allt för denna gång. Jag hoppas som sagt kunna komma med någon intervju ibland och om det vill sig väl lite grejen till Fan-TV. Jag suger lite på den karamellen ett tag.
Nu hoppas jag att vi ses i Gävle på söndag och att ni fortsätter att läsa artiklarna här på Svenska Fans. För hur man än vrider och vänder på det så är det verkligen av fans för fans.
Sist vill jag tacka alla i redaktionen för att man var så välkomnande, min Albin för att han är så fantastisk fin och så AIK:s extramaterialare Lars Fremin för att han är en så jävla skön snubbe. Och förstås alla gnagare för att ni gör att AIK har Norra Europas bästa fans.
* * *
Blev uppringd av en lirare på SVT under måndagen. Trodde först att det var ett första april-skämt, och är heller inte helt 100 på att det inte var det. Man frågade om man fick använda en del av något av mina filmklipp från premiären och jag sa att det var okej så länge det inte handlade om att hänga ut supportrar eller svartmåla klubben. Och så skrek jag givetvis "SHOW ME THE MONEY!". Han ska återkomma under tisdagen.
* * *
Noterade att många gillade bilder från i söndags där jag, "Stoffe" och Jonatan tog bilen till Stockholms Stadion och hängde upp två AIK-halsdukar och Råsunda FC-tröja för att hedra den supporter som misshandlades till döds tidigare samma dag. Det är som det stod på banderollen på Norra Stå, att sorgen har inga färger. Vila i frid, Stefan.
* * *
Som ny redaktör får ni gärna komma med kommentarer (om ni orkar scrolla förbi bilderna). Jag är van både att bli hyllad och sågad, det är okej. Men var gärna lite sakliga. Något som många verkar glömma så fort det gäller internet är att det faktiskt är en människa, eller snarare människor, som läser det ni skriver.
* * *
Skoj att se flera av AIK:s spelare använda mina bilder på Instagram och Twitter. Det är ett bra betyg antar jag och gör mig förstås både glad och stolt.
* * *
AIK:s U21-lag slog Djurgården med 3-0 efter två mål av Eero Markkanen och ett av inhopparen Simon "Superenis" Enström. Innan matchen hade man en tyst minut för "Myggan".
* * *
Den här texten tog 39 minuter att skriva, lika lång tid som det tog att lyssna på Michael Schenker Groups debutplatta från 1980. Tempot sitter i.
* * *
Kom hem sent i dag efter ett personalmöte och börjar 7:30 på onsdagen. Avslutar med lite bilder som jag tog under premiären mellan AIK och IFK Göteborg. Borde ha provat att göra ett bildspel, men det ska jag testa när jag har lite mer tid.
