Spelare vi inte borde glömma: Del 2 – Miran Burgic
Allt står väldigt still just nu. Pandemin har lett till en situation lik en försäsong som bara trampar på, och det enda vi supportrar kan tillåtas göra under tider som dessa är att minnas. I denna serie vill vi vecka gamla minnen till liv genom att belysa de spelare som fångat vår kärlek, utan att nå legendstatus. Denna text är om slovenen som aldrig blev skyttekung.
Den 24 juli 2006 stod det klart att AIK hade värvat en anfallare som inte bara var nybliven slovensk mästare, utan även skyttekung. På 36 ligamatcher hade han stått för 24 mål och förväntningarna var stora. Spelaren hette Miran Burgic.
Det tog dock tid innan den målfarlige Burgic hade acklimatiserats till Allsvenskan. Fyra matcher på bänken varav 3 inhopp hade inte gett utdelning. Mot Öster fick han äntligen en chans från start, och levererade. Efter nio minuter avlossade Wilton Figueiredo ett skott, som trots målvaktens räddning var svårkontrollerat och bollen hamnade vid Miran Burgic som endast behövde lägga en tå på bollen för att göra sitt första mål. Sju minuter senare möter samme Burgic upp Kenny Paveys inlägg vid utsidan av första stolpen, och skarvar bollen in i mål. AIK vinner matchen med 5-1 och Miran Burgic hade gjort entré.
Att följa upp förväntningar
Speltiden blev dock inte kontinuerlig efter det – och hans leverans likaså – vilket mynnade ut i en sämre målproduktion. Det blev tydligt att Burgic behövde spela från start för att kunna leverera. När han väl fick starta, framåt slutet av säsongen, visade han prov på målförmåga. I de fem sista matcherna av Allsvenskan 2006 svarade han för tre mål, varav 2-0 målet i det som kunde ha blivit guldmatchen mot Malmö i säsongens sista match.
2007 innebar en tuff start för Burgic. Fem inhopp, två starter, och ett mål kostade honom ett ledband. En skada som han inte återhämtade sig ifrån förrän säsongen 2008. Väl där dröjde det ända in i juli tills han hittade målformen igen. Tre mål på tre matcher och målfabriken Burgic hade tänt lamporna, men det stora uppehållet från fotbollen hade gjort slovenen ojämn och han hamnade bara längre och längre ner i rangordningen för varje skada som kom. Det blev endast fem starter i de resterande 16 matcherna av säsongen och man kunde konstatera att 2008 inte var hans år heller.
Det tuffa 2LAX9
AIKs start på 2009 nådde både högt och lågt. Fyra vinster tyngdes ner av två förluster. En ny tränare betydde en ny utvärdering av truppen, och en ny möjlighet för Burgic att etablera sig efter ytterligare en skada han ådragit sig under försäsongslägret. Den 5 maj åkte AIK ner till Trelleborg, och Burgic startade. I minut 34 får han bollen serverad av Mutumba, men skottet går utanför stolpen. AIK lyckas inte få hål på Trelleborg, istället åker de på ett baklängesmål. Dagar senare åker slovenen på ännu ett bakslag, då hans menisk tvingar honom till operation. Flera känningar och småskador leder till att han inte spelar ens en halvlek resten av säsongen, och hans målprotokoll för tävlingsmatcherna 2009 sluts – blankt.
Sista rycket
Inför säsongen 2010 lämnade Ivan Obolo AIK, och med det ett tomrum nästan omöjligt att fylla. Den oerhört långa listan av skador som Burgic hade ådragits hade sänkt hans värde – både på trasnfermarknaden och i truppen. En viss Antonia Flavío gick före och slovenen fick möta en vår full av sporadiskt spel i form av mestadels inhopp.
En AIK-karriär full av uppbyggnad utan klimax. Många var vi som gick och väntade på Burgic stora genombrott. 2006 lyckades AIK kontraktera något de trodde var en målmaskin, men skador, konkurrens och eventuellt en brist på tålamod ledde till en sejour som till synes aldrig lyckades bli vad det utlovat. När kontraktet började nå sitt slut valde han att inte förlänga, men spela klart de sista matcherna – bland annat en särskild match mot en allsvensk nykomling.
I maj 2010 skulle Burgic ansluta till Sloveniens VM-läger, något som krockade med AIKs match mot Åtvidaberg. Sebastián Eguren hade redan lämnat för Uruguays läger, men Miran Burgic valde att spela sin sista match för klubben han tillhört i fyra år.
Konsten att ta farväl
Han får starta, och redan efter fyra minuter hittar han rätt på en djupledsboll från Nisse Johansson. Bollen studsar en gång och från en snäv vinkel avslutar slovenen med en volley. Bollen rullar längs mållinjen och hamnar innanför den bortre stolpen, 1-0 och Burgic får fira med Norra Stå.
Bara tio minuter senare lyckas AIK passa sig igenom Åtvidaberg. Bojan Djordjic spelar till Burgic som helt fri med målvakten kan göra 2-0. Därefter dröjer det lite. AIK bygger tålmodigt upp varje anfall, och Burgic är ofta där och hugger i slutfasen.
Åtvidaberg gör 2-1 när Maanoja inte hunnit tillbaka till målet efter att ha boxat ut en hörna, matchen blir skakig. En ny hörna, Maanoja boxar, och en Åtvidabergsspelare skjuter i stolpen. Bollen dansar längs samma mållinje som vid Burgic mål i första halvlek, men den hamnar aldrig på andra sidan.
AIK inser att de inte kan backa hem. Mot slutminuterna fälls Martin Mutumba i motståndarnas straffområde, domaren blåser. Burgic lägger upp bollen, tar ett par steg tillbaka, och lägger in den tillsynes enklaste straffen i hans karriär. Hattrick, hans första i AIK tröjan och hela Norra Stå ropar hans namn. Den numera stockholmsrivalen Kevin Walker sätter 4-1 i matchens sista minut, men det är knappt någon som märker det. Alla är för upptagna med att hylla Burgic.
Allt för ofta när en spelare lämnar sker det med sura miner och brustna relationer – antingen från spelaren själv eller supportrar. Spelare som tjurar över speltid, eller fans som tycker att de behandlats utan respekt, med Miran Burgic var detta aldrig fallet. Han kom till AIK och utan att tala med för stora ord omfamnade klubben och dess supportrar. Han gick aldrig ut i media för något onödigt och satte alltid klubbens välmående först. Han var en ung man som kom till ett nytt land utan vetskap om vad det var, men som lämnade konverterad och dedikerad till AIK. Jag minns Burgic en spelare som alltid gjorde sitt bästa för tröjan han spelade i, men som blev begränsad av helvetet som är en skadedrabbad karriär. Jag minns Burgic som en energisk och smart striker. Jag minns Burgic för de tre målen som gav ljus åt den mörka säsongen 2010.
Är det något ni minns som jag borde tagit med? Har ni någon egen historia om Burgic? Finns det fler förbisedda ikoner ni vill att vi tar upp?
