Surt när Djurgården straffade AIK
Cupsemifinalen mot Djurgården föregicks av blandade känslor för mig. Derby är alltid roligt, vi slår Djurgården oftare än de slår oss men vår historik beträffande cupderbyn är inte direkt något att yvas över. Med allt detta i åtanke kändes det minst sagt nervöst och ovisst före avspark. Det skulle visa sig att cupförbannelsen när det kommer till derbyn kom att bita AIK i svansen igen.
När matchen väl startade – c:a en kvart försenad – var det, med tanke på hur Djurgården sett ut i gruppspelet, föga förvånande att blåränderna tog tag i taktpinnen. Det såg ändå ut som att AIK på ett ganska bra sätt höll Djurgårdarna utanför sig och därför blev det ändå något av en kalldusch när DIF gjorde 1-0 på nick från superexporten Lucas Bergvall, mycket p g a en gräslig markeringsmiss av Axel Björnström.
Efter målet fortsatte Djurgården att i stort sett äga spelet. AIK hade märkbara problem med att få till vettiga anfall och när man ibland kom högt upp på Djurgårdens planhalva såg det aldrig direkt vasst eller farligt ut. En halvtimme in i matchen hade dessutom AIK:s båda ytterbackar dragit på sig – helt korrekta – gula kort och känslan var att ”nu kommer det att bli jobbigt”. Thychosen fick sin varning tidigt men fortsatte att spela på gränsen trots sitt gula kort. Huvudet under armen där på Mads som tydligt inte räckte till mot Djurgårdens Tobias Gulliksen.
Det andra kortet – det på Björnström – tycktes ändå väcka AIK. Med högre press lyckades man få bukt med Djurgårdens bolltrillande och därmed även skaffa en del egna längre anfall. Med Saletros som regissör såg AIK plötsligt ut att vara på väg att ta över matchen. Det kunde mycket väl ha lett till en kvittering då Ioannis Pittas hade en jättenick som Widell-Zetterström räddade mycket snyggt nere vid stolproten.
Även DIF var nära att näta strax före paus då Lucas Bergvall – man börjar förstå att Tottenham betalat stora pengar för honom – trixade sig fram på kanten och serverade Radetinac som nickade utanför. Ärligt talat, det såg nästan ut som det var en chans som var svår att inte göra mål på. När vi gick till pausvila med ett måls underläge var ändå den tydligaste iakttagelsen att AIK:s båda ytterbackar är alldeles för dåliga.
AIK kom ut bättre i andra halvlek och sakta men säkert åt man sig in i matchen. Det skulle dock komma att dröja innan det där riktiga trycket infann sig. Ioannis Pittas och Rui Modesto hade varsin riktigt bra chans utan att lyckas kvittera Djurgårdens ledning.
Matchens sista kvart bestod dock av ett massivt tryck från AIK. Djurgårdens tidigare välorganiserade försvar såg allt tröttare ut. AIK radade upp hörnor, frisparkar och inkast. Buden på mål var många – närmast var Sotte med en nick i ribban efter hörna.
I den femte och sista tilläggsminuten smällde det till slut. Björnström slet mellan straffområde och hörnflagga, inhopparen Taha Ayari bistod och slet lika hårt han så att bollen till slut hamnade framför fötterna på Sotirios Papagiannopoulos. Sotte serverade bollen åt ännu en inhoppare – Victor Andersson som förlöste Friends Arena med ett kvitteringsmål. Fullt logiskt då Djurgården inte var i närheten av AIK-målet under den andra halvleken.
AIK fortsatte att vara det dominerande laget i förlängningen. Djurgården såg väldigt tröttkörda ut och såväl Ayari som Pittas var hyggligt nära att bli matchvinnare. Å andra sidan brände Djurgårdens Hümmet i det närmaste öppet mål i förlängningens sista sekund. Några mål i extrakvartarna blev det ändå inte och matchen kom att avgöras med straffläggning.
Precis innan slutsignalen kom ett annorlunda drag från Henning Berg då han bytte ut Kristoffer Nordfeldt mot erkänt skarpe straffräddaren Ismael Diawara. Nu hjälpte inte det bytet då Djurgården vann straffläggningen efter mål av Danielsson, Gulliksen och Hümmet. AIK lyckades sätta två straffar genom Pittas och Celina medan Saletros, Ring och Ayari misslyckades med att sätta sina straffar. En Djurgårdsstraff missades också av hemvändaren Albin Ekdal.
Summan av eftermiddagen är att det var en sur förlust. Över 120 minuters spel var AIK det bättre laget och framför allt skapade AIK klart fler ordentliga målchanser än Djurgården som i och med den här segern är klara för minst Conference league-kval. AIK får fokusera på allsvenskan.
