Vi kan inte splittras
AIK:s supporterkultur är nästan alltid under attack, och det är lätt att förstå varför. Vi är brokiga, upproriska, passionerade och stolta över vad vi är. Det sticker i ögonen på de som ser sig som auktoriteter. Vår kärlek och vår sammanhållning provocerar. Gott så, men detta faktum gör oss också till ett eftertraktat byte.
Under den gångna veckan blev vi åter igen måltavla då en hämndlysten polismyndighet på ytterst vaga grunder beslutade att AIK:s Norra Ståplatsläktare skall reduceras med tusen platser, samt att den traditionsenliga spelarbussmottagningen inte skall få genomföras. Man kan hittills bara spekulera i motiven för detta, men att polisen inte ser med blida ögon på att AIK till mångt och mycket var den röst som till slut satte stopp för “polisnotorna” är välkänt (detta sagt utan att på något sätt förringa andra aktörers utmärkta arbete i frågan).
Hade motivet med ståplatsreduceringen baserats på en genuin vilja att förbättra säkerheten för ståplatspubliken hade en ömsesidig dialog varit ett långt mer effektivt tillvägagångssätt - vi vill också att våra läktare skall vara trygga.
Men polisen har valt konfrontationens väg. Det är en väg som ofta väljs av den som handlar i affekt, och som drivs av känslomässiga motiv. Målet med åtgärderna tycks vara att splittra AIK:s supportrar, att vända AIK:are mot AIK:are genom att utmåla en del av publiken som särskilt problematisk. Problemet är att metoden är synnerligen olämplig för att uppnå målet. Slå hårt mot, och konfrontera, en grupp människor och de kommer sluta sig samman, enas och bita ifrån.
Vi AIK:are är som sagt en brokig skara, och vi diskuterar högljutt våra meningsskiljaktigheter. För en utomstående är det lätt att tro att ett sådant kollektiv alltid är blott en knuff från splittring. Ingenting kunde vara mer felaktigt. I samma sekund du slår på AIK sluts en svart massa till en svart vägg.
Lumpna hämndaktioner mot Sveriges största läktargemenskap kommer aldrig att splittra oss. Vårt budskap är tydligt:
Vi är AIK
Vi står enade
Vår sammanhållning förblir obruten
På måndag börjar vi vår långa resa mot guldmedaljen i världens finaste liga. Vår läktare kommer åter igen vara en kokande gryta av sotsvart kärlek. Det kan ingen ändra på.
