Hammarby - AIK
Vi vill se AIK
För andra gången säsongen 2024 går vi in i ett derby. Inför det första derbyt - som spelades mot Djurgården - gick vi in med en viss optimism. AIK var obesegrade, viserligen var serien bara tre omgångar gammal, men som supporter såg man med tillförsikt på såväl det kommande derbyt som på den fortsatta säsongen 2024.
Nu är läget ett helt annat. Vi tog oss igenom Djurgårdsderbyt med en säker seger men sedan dess har saker och ting förändrats - och det radikalt. Som AIK:are är man van vid att bli beskylld för både det ena och det andra när man vinner matcher. ”Tråkiga Gnaget”, ”cyniska AIK” är uttryck vi har hört baserade på att laget inte sällan har gjort ett mål och sedan mobiliserat ett rent italienskt omutligt försvar.
Det ser inte riktigt så ut nu. Tre dagar efter Djurgårdsderbyt avfärdades Värnamo med 2-0 på ett ganska enkelt, och lite typiskt, AIK-vis. Därefter har världen vänts upp och ner. Tre förluster och en seger på de fyra senaste. 8-16 i målskillnad. Vill man vara AIK-raljant så snackar vi Bajen-siffror. Det är ju trots allt Hammarby som är laget vi förknippar med öppna spjäll såväl framåt som bakåt.
Gissningsvis är det ångest även i Bajen-leden. Deras fyra senaste ser i och för sig bättre ut än våra. Två vinster och två förluster med en målskillnad på 5-7. Å andra sidan ligger vi före dem i tabellen och har skrapat ihop 14 poäng mot Bajens 12. Nu är det ändå så att ordet ”kris” är bättre applicerat på AIK än på Bajen i läge nu.
Jag har inte tittat ihjäl mig på Hammarbys matcher i år men jag har svårt att tänka mig att den ångest man ser i hela AIK (från sportchef och tränare, ner rill spelare och fans) är avsevärt större än den man kan se hos Bajen.
AIK och Hammarby har i nuläget båda spelat allsvenskt sedan 2015 (2014 låg Bajen i Superattan). De nio senaste säsongerna har således båda lagen varit representerade i högsra serien. Bajen har - med förra årets placering först - följande placeringsrad: 7-3-5-8-3-4-9-11-11 medan AIK för samma nio år har raden: 11-5-2-9-4-1-2-2-3. Det ger AIK en avrundad snuttplacering som fyra i allsvenskan medan Bajens snitt hamnar på mitt emellan femma och sexa.
Vad vill jag ha sagt med det? Jo att i Hammarbyleden är man mer van vid sämre placeringar. Det blir ännu tydligare om vi backar yterligare fem år eftersom Hammarby åren 2010-14 inte ens var ett allsvenskt lag. Därför menar jag att en torsk i morgon är avsevärt mycket värre för svartgult än för grönvitt.
Siffror som när det gäller det rent sportsliga säger nada om hur det logiskt sett kommer att gå i söndagens match. Tabellplaceringen talar för AIK, de senaste omgångarnas trend talar för Hammarby. Tittar vi spel- och resultatmässigt på AIK (jag väljer här att fokusera på mitt eget lag) finns det inte mycket som talar för svartgul vinst.
Vårt försvar läcker - som siffrorna skvallrar om - som ett såll. Vi tycks vara sjukt lättlästa (stoppar man vår högerkant verkar halva segern vara vunnen). Tappar vi bollen är vi löjligt sårbara för kontringar. Undantar man matchen mot Norrköping är vår effektivitet pinsamt dålig.
Väljer vi att titta på individuella insatser kan inte någon spelare i AIK anses godkänd de senaste två matcherna. Nordeldt har släppt in nio mål på två macher - inga supertavlor men vi snackar nio mål!
Mittlåset Sotte-Hansen har varit allt annat än ett lås. Thychosen var fantastisk mot Norrköping men efter det - not so much. Björnström kämpar på och spelar med hjärta men vad hjälper det om man inte är så där superbra på att spela fotboll.
På mittfältet klarar sig Celina men inte med någon större marginal. Saletros är oceaner från fjolårsformen. Coulibaly är en bra fotbollsspelare men känslan är att så fort laget kommer i underläge så stänger han ner verksamheten. Modesto har varit vårt vapen på högersidan men den tycks våra motståndare lärt sig att neutralisera.
Framåt har Pittas det jobbigt som ensam spets mot vakna backlinjer medan Besirovic oftast spelar på en moderat superettanivå. Lägg därtill att bänken - visserligen delvis p g a skadeläget känns svag - och att Henning Berg inte känns kapabel att förändra matchbilder så är det bara att inse att inte mycket talar för AIK imorgon.
Trots det, skam den som ger sig. Det svänger som bekant snabbt i idrott och det återstår tre matcher till sommaruppehållet. Lyckas AIK samla ihop sig och avsluta våren bra kommer känslan att var positivare. Blir utfallet det motsatta är vi sannolikt tillbaka till där vi var för ett år sedan med att lag i spillror och en sparkad tränare.
Låt oss hoppas att vi slipper det. Förhoppningen är att jag har fel. Att spelarna kommer tillbaka till en acceptabel nivå. Att skadeläget blir bättre och att tränarstaben kan vända ett taskigt läge. Ett första steg år det hållet är en seger imorgon. Vi är ett sargat lag men det är vår motståndare också. Sopa därför ihop spillrorna och låt alla supportrar få se det de har efterfrågat två matcher i rad när de skanderat: Vi vill se AIK.
