Villkorstrappans återinförande står bakom knuten
Söndagens match mellan AIK och Malmö FF var på förhand en sådan där skön match. Ingen förväntade sig egentligen något annat än en skånsk seger. Malmö kändes heller inte som ett av lagen vi ”måste slå” utan känslan var snarare att allt utom förlust skulle vara en bonus i jakten på allsvenskt kontrakt 2024. Bonuspoäng som givetvis skulle vara väldigt välkomna.
Fokus på annat än fotboll
En poäng blev det men tankarna efter matchen tog en annan bana än den rent fotbollsmässiga. Än en gång hade supportrar fixat så att vi alla visste att rubrikerna skulle komma att handla om något helt annat än Guidettis offsidemål eller Pontus Janssons nick i virket. Gissar att många med mig tänkte att än en gång ska fokus flyttas från vad som händer på planen till vad som faktiskt inte har ett dugg med själva matchen att göra.
Vad är det då som sker och hur mottas det? Pressen är givetvis i sitt esse. Man älskar att gotta sig i skandalscener och Expressen tar upp det som ett AIK-problem (inte helt oväntat). Inte heller förvånande att man i AIK-kanaler på sociala medier fokuserar på just att det är orätt att se det som ett AIK-problem och fel att lägga skulden på AIK-fansen då det var MFF's klack som kastade bengaler och knallskott.
Ett steg framåt och två tillbaka
Vem har rätt och vem har fel och vad är det som håller på att hända? Vi börjar med det sistnämnda. Vad som håller på att hända är nämligen inte särskilt svårt att svara på. Efter ett antal minst sagt svåra år i fotbollens värld såg det ett tag ut som att ljusare tider stundade. Pandemi med tomma läktare följdes av den löjeväckande åtta-personers-gräns som sedan ökades och låg på 15 000 (för AIK på Friends) innan fyllda läktare åter tilläts (i ett första skede krävdes vaccinpass).
Sedan följde ett par år av kamp mot polisen. Villkorstrappa blev ett allmänt begrepp i den fotbollsintresserades vokabulär. Fansen fick t o m spelarna med sig i kampen mot den avskydda trappan. En kamp som faktiskt vanns av fotbollens supportrar. Vad är den segern värd nu? I värsta fall ingenting. De som brände en MFF-flagga igår, de som kastade knallskott i hörnet södra-östra och sedan kastade bengaler mot sittande publik, de som sprang mot Malmöklacken gjorde igår gemensam sak när de unisont bad ”Snälla, ge oss villkorstrappan tillbaka”. Oklart dock ifall de begrep det själva.
Varför det-var-de-som-började-retorik?
På sociala medier var de flesta lyckligtvis fördömande. Tråkigt att ändå läsa hur en del minst sagt vuxna män verkar försvara det hela med kommentarer som ”brinn brinn” och ”bra jobbat”. Tycker någon verkligen att det finns något att vinna på gårdagens händelser? Andra väljer att blunda för/förminska bekymret med argument som att ”inget hände” eller ”det är farligare att gå på Gröna Lund än på fotboll”. Det sistnämnda är lite som att mena att skjutningar i förorten är inget särskilt allvarligt eftersom situationen i Ukraina är mycket värre.
Att sedan börja argumentera med att det ”minsann var MFF som svinade mest” är direkt kontraproduktivt eftersom det i längden är fullständigt ointressant. Mot Djurgården härom sistens var AIK-fansen mest skyldiga, igår var det måhända MFF men oavsett kommer det sannolikt leda till nya åtgärder från ordningsmakten med begränsat antal folk på ståplats, nya villkorsliknande tilltag som i slutändan straffar klubbarna – inte minst AIK – ekonomiskt.
Jag är nämligen enig i att det från kreti och pleti är kutym att beskylla AIK för allt. Såpass kutym att det blivit en sanning som gör det legitimt att skylla allt våld på AIK-fans och se till att AIK får ta störst böter, mest inskränkningar i form av publikbegränsningar etc. Därför kan jag förstå att man gärna griper halmstråt som säger ”den här gången började inte vi” även om det igår var en modifierad sanning.
Upprinnelsen var trots allt den Malmöflagga som brändes på norra. Utan den hade det – kanske, svårt att veta – aldrig hänt. Nå, sannolikt hade något annat hänt eftersom det i MFF-klacken bevisligen fanns killar med knallskott och jag gissar att skotten inte tagits med för att muntra upp medresenärer på tåget hem till Malmö samma kväll. Det är inte utan att man undrar vad som får någon att stoppa på sig knallskott innan han ska gå på fotboll.
De springande männen som rusade mot MFF-klacken då? Deras beteende skulle kunna förklaras och förstås med att det kastades bengaler mot vanliga sittande Svensson-supportrar och att man sprang dit för att försvara de utsatta. Något som fallerar en aning då killarna var maskerade och att det är svårt att se hur två killar ska skydda en läktarsektion från bengalkastning. En språngmarsch på innerplanen mot motståndarklacken kan aldrig försvaras även om den kan förklaras.
Kunde ha kostat poäng
Vad som inte heller bör glömmas är att det som hände igår helt klart kunde ha gjort Malmö till vinnare i fotbollsmatchen. Avbrottet kom nämligen (och det är långt ifrån första gången) i en period då AIK var på väg att ta över matchen. Man hade ridit ut Malmös offensiv i första halvlek och inledde den andra med större självförtroende och ett mer framåtlutat spel. I början av andra halvlek var känslan att ”det här kan vi vinna”.
Sen kom det långa avbrottet och AIK's momentum var som bortblåst när spelet återupptogs. Istället fick MFF åter ett tydligt spelmässigt övertag som man lyckligtvis inte lyckades profitera på. Ifall Malmö vunnit i söndags hade en inte obetydlig del av ansvaret vilat på dem som mitt i AIK-offensiven valde att bränna en Malmöflagga.
Slutligen – trots en minst sagt usel säsong leder AIK publikligan 2023. Snittet på över 25 800 åskådare hemma är minst sagt imponerande för ett lag i det allsvenska bottenträsket. Det stora intresset för AIK-fotboll är något som måste värnas. Jag ställer mig tvekande till ifall Svensson-supportern tål mycket mer av knallskott, eldningar, planstormningar och kraftigt försenade matcher innan han tröttnar. Det är trots allt hans barn som är den framtida klacken. Se därför till att Svensson låter sina kids följa med på fotboll så att vi har en tryggad återväxt på norra.
