QPR - Luton
3 - 2

Äntligen en bortaseger – på konstgräs

Efter många många bedrövelser på underlag av plast, lyckades Mjällby äntligen bärga en trepoängare på bortaplan. Det var inte snyggt, det var inte bra men det gav tre oerhört viktiga poäng

De knappt 1100 betalande på Södertäljes Fotbollsarena bjöds inte på underhållning i någon högre skola denna vackra höstsöndag, felpassningarna var överlägset fler än de som nådde rätt adress.
En match där det såg ut som båda lagen var väldigt obekväma med underlaget.

Mjällby mönstrade ett ungdomligt lag, man låg lågt i pressen och väntade på omställnigslägen.
En plan som antagligen byggts upp av de ständiga svårigheter man haft på konstgräs denna säsongen. Därmed lämnade man över till Syrianska att vara det spelförande laget i matchen.
Visserligen kom då hemmalaget att dominera statistiken för bollinnehavet, dock vågar jag påstå att detta bollinnehav byggdes upp via passningar på egen planhalva.
Så fort man försökte attackera satte Mjällby in aggressiv press vilket renderade att man vann bollen ganska tidigt i Syrianskas anfall.

Dessvärre var passningarna framåt av allt för dålig kvalité när man försökte ställa om i snabba kontringar, allt för ofta gick passningen framåt ut över sidlinjen eller var bollmottagningen av mycket låg kvalité i anfallslinjen.

Det förlösande första målet skulle dock komma, då Pär Ericsson påpassligt löpte in i straffområdet efter en vrickning från anfallskollega Ekenberg. En liten chipp över målvakten och bollen rullade oändligt sakta in över mållinjen.

Efter målet spelar Mjällby upp sig och skapar en hel del lägen, tex har Markus Ekenberg öppet mål att lägga in bollen i efter fint förarbete av Henderson. Men på något sätt lyckas ”Eken” fumla ut bollen över kortlinjen. Om det är underlaget som ställer till det för veteranen eller brist på koncentration är en fråga som Ekenberg och Torstensson får fundera över till nästa omgång. Men en Ekenberg i form och med självförtroende hade stänkt in den bollen i första läget istället för att försöka ta ner den.
Mjällbys ledning håller sig halvleken ut.

I den andra halvleken verkar det som om Mjällby återigen drar sig tillbaka och bjuder tillbaka Syrianska in i matchen, säkert inte medvetet utan ett resultat av tidigare erfarenheter på konstgräs.
I den 77:e matchminuten får publiken valuta för entrén vid Syrianskas kvittering.
En lång svepande cross från Rajalakso hittar Mattias Mete i Mjällbys straffområde, utan att tveka drar Mete till på volley rakt upp i Aspers kryss. Ett vackert mål och en oerhörd prestation.

Efter målet blir Mjällby än mer ängsliga i sitt spel och Syrianska skapar flera hörnor och situationer.
Dock utan att på allvar lyckas hota Asper. När sen Mjällby lyckas få till en spelvändning, där äntligen Mattias Håkansson utnyttjar sin främsta egenskap, snabbheten. Mattias löper ifrån sin bevakare och skär in mot mål och osjälviskt passar Andreas Blomqvist som säkert rullar in 2-1 till MAIF.

Efter målet rasar Syrianska ihop och Mjällby har ett par lägen där man ytterligare kunde utökat ledningen.

Matchen slutar med en bortaseger med 2-1.
Stor glädje och lättnad i Mjällbylägret och hos de trogna Sillastrybare som följer Mjällby i bortamatch efter bortamatch. Äntligen fick man en hemresa med både glädje och poäng med i bagaget.

Noterat:
Försvarsspelet var klanderfritt i matchen, man låg hela tiden rätt i positionerna och man var väl tajmade när man satte in pressen. Gbenga agerar mer och mer som en ledare i bakre ledet.
Han delar ut en rejäl verbal salva efter en Syrianskahörna där Pär Ericsson inte tar ansvar för sin markering.

Minus:
Att man återigen faller in i passivt spel allt för tidigt i matchen, kunde ha kostat segern åter igen.
Detta måste man gemensamt jobba med i teorisalen. Alldeles för många som gömmer sig och slutar löpa, möjligen av rädsla för att bli den som utmålas som syndabock.

Glädjande:
Den unga generationen är på väg in på allvar. Torstensson valde att starta med Strömberg och Adde på mitten, samma duo som gjorde det så bra mot HIF. Att ”Adde” dessutom fick kröna dagen med sitt andra mål för säsongen var både välförtjänt och roligt.
Adde börjar mer och mer växa in i det ansvar som ålades honom inför denna säsongen.

Slutligen:
Nu har vi lagt ”plast och bortaspöket” i en låda och förhoppningsvis grävt ner det någonstans där vi aldrig behöver hitta ”hen” igen.