100 år av profiler: Mamadou "Big Mama" Diallo — Färgsprakande kultspelare
Under Allsvenskans 100 år har det vimlat av profiler av olika slag i ligan. Spelare, tränare, supportrar, pampar med flera. Under året kommer vi uppmärksamma allsvenska profiler vi minns. Idag en riktig kultspelare, den senegalesiske centertanken Mamadou "Big Mama" Diallo som under en kort tid IFK Göteborg lämnade ett stort avtryck.
2002 var en tung säsong i Allsvenskan för IFK Göteborg. Till slut fick man kvala sig kvar mot lillelillelillebror Västra Frölunda för att stanna i serien. Bara jumbon Kalmar gjorde färre mål än Blåvitt. Så inför 2003 såg klubbledningen det som nödvändigt att förstärka anfallet. Så de värvade två nya forwards. Den 26-årige uruguayanen Martín Crossa på lån från Miramar Misiones, och den 31-årige senegalesen Mamadou “Big Mama” Diallo, senast i saudiska Al-Ahli, på fri transfer.
Det blev inte kanonbra, men det blev underhållande.
Diallo hade en lång och brokig karriär redan innan han kom till Götet. Efter att ha öst in mål i Sotra FC och Port Autonome i hemlandet värvades han till regerande marockanska ligamästarna Kawkab Marrakech 1993.
I Marrakech gick det bra, han snittade ett halvt mål per match och blev 1994 landslagsman för Senegal och togs ut till Afrikanska Mästerskapen. Senegal åkte ut i kvartsfinalen mot Zambia.
1995 kom han till Europa för första gången, på lån till schweiziska mittenlaget St. Gallen. Det blev sju mål för St. Gallen som blev åtta i ligan. Big Mama blev kvar i Europa, nätt och jämnt geografiskt. Lilla Zeytinburnuspor från den europeiska sidan av Istanbul blev nästa klubbadress.
Zeytinburnuspor gjorde sin tredje säsong någonsin i turkiska högstaligan. Den blev historiskt usel. Man vann bara 2 matcher, spelade 5 oavgjorda och förlorade 27 stycken. Målskillnad 26-86. Big Mama gjorde fem av målen. Efter det bar det av till Lillestrøm.
Där blev det en personlig succé under Diallos debutsäsong. 10 mål på 13 matcher i ligan och två mål mot Twente i UEFA-Cupen. Lillestrøm slutade dock bara tia. Nästa säsong lånades Diallo ut, först till Vålerengen där det blev fyra mål, och sen till Duisburg i Bundesliga där det blev 7 matcher men inga mål.
Ett nytt sekel och nya möjligheter för Big Mama. 2000 bytte han klubb och kontinent och hade sina bästa år i karriären. Tampa Bay Mutiny i MLS. Med en 39-årig Carlos Valderrama på mittfältet som serverade honom bollar gjorde Big Mama mål på löpande band. Sin första säsong i USA vann han skytteligan med 28 mål när Mutiny blev tvåa. Han hann även med att punktera en lunga på en motståndarmålvakt, stackars Mike Ammann i MetroStars, efter en kollision som slutade med att Big Mama trampade på målvakten. Han klarade sig undan åtgärder från domaren som såg det som en olyckshändelse. Ammann lär dock inte delat den uppfattningen. Han fick lägga av nästa år efter att aldrig riktigt återhämtat sig från skadorna och en misslyckad operation som följde.
Nästa säsong byttes Valderrama bort till Colorado Rapids halvvägs igenom säsongen och effekten det hade på Diallo och Mutiny blev uppenbar. Det blev bara 9 mål för Big Mama och med sviktande publiksiffror och utgående hyresavtal på arenan slutade Tampa Bay Mutiny helt enkelt existera efter säsongen.
Big Mama blev kvar i USA, New England Revolution plockade upp honom. Men efter bara sju matcher byttes han bort till MetroStars. Trots att han i en match gjorde fyra mål på Los Angeles Galaxy lyfte det aldrig riktigt för Diallo eller MetroStars som missade slutspelet.
I oktober 2002 bytte Big Mama kontinent igen. Saudiska Al Ahli alltså, som kom med ett lukrativt erbjudande. Big Mama trivdes dock inte i landet och redan i november petades han.
Var ska en 31-årig senegales, 193 centimeter lång och 90 kilo tung, som vantrivs i Jeddah, ta vägen? Kamratgården, såklart.
“Det känns som att komma hem. Jag hade tre bra år i Norge och trivdes väldigt bra där. Jag vet att Sverige är lika fint,” sa han till Sportbladet när han landat i Göteborg sent i mars efter tolv timmars flygning från Dakar via Paris.
Diallo hade haft två månader ledigt hemma i Dakar där han enligt egen utsago “hållit igång med löpning” och tackat nej till ett erbjudande från kinesiska Dalian Wanda.
Då försäsongen i princip redan var över när Diallo kom tog sig Blåvitt tid med honom. Debuten dröjde till fjärde omgången, då han fick hoppa in och spela hela andra halvlek mot Halmstad. 0-0. Han fick sen starta mot Friska Viljor i cupen men blev utbytt efter 49 minuter och hans ersättare Martín Crossa gjorde enda målet.
Men i nästa seriematch var rollerna ombytta. Big Mama bytte av Crossa och gjorde Blåvitts enda mål. Dock förlorade de med 3-1 mot Djurgården. I nästa omgång fick han börja på bänken igen men spela hela andra halvlek mot Helsingborg. 1-2-förlust och Big Mamas första gula kort i Allsvenskan blev resultatet.
Han fick sedan starta men bytas ut mållös i en 1-1-match mot Hammarby innan det var dags för de mest ihågkomna dagarna av Big Mama-eran i Göteborg.
Den 25 maj var det mors dag. Göteborgs-Tidningen stod då för tidningsmakeri på hög nivå då de åkte hem till Big Mama och uppvaktade honom med tårta.
Två dagar senare var det dags. Derby mot Örgryte inför över 40 000 åskådare på Ullevi den 27 maj 2003.
Big Mama hade i många år haft vanan att färga håret, ibland i sin aktuella klubbs färger. Sin första tid i IFK Göteborg hade han blonderat håret. Till Göteborgsderbyt blev det en ny, numera klassisk, frisyr. Han färgade håret randigt blåvitt. Sen gick han ut och gjorde det viktiga 1-1-målet som innebar likaläge in i halvtid. I den andra halvleken gick Blåvitt ut och körde över ÖIS och vann med 5-2.
Han gjorde mål även i nästa match, en 3-2-seger mot Malmö i cupen. Sen blev det inte så mycket mer. Diallo skadade knäet under sommaren. Inte något som gynnar en tung centertank på fel sida 30-strecket. Det blev ett allsvenskt mål till, mot Helsingborg i augusti. Ett inhopp i förlustmatchen mot Elfsborg 1 september 2003 blev Big Mamas sista insats i Blåvitt.
Det blev bara 13 matcher och 3 mål i Allsvenskan för Big Mama. Tre fler än Martín Crossa åtminstone. Det visade sig att den verkliga lösningen på Blåvitts anfallsproblem varken fanns i Dakar eller Montevideo utan i Långås. Patric Andersson blev bäste målskytt med 8 mål. Framför allt var det kanske Martin Ericsson som ordnade upp offensiven med sju mål och flera assist därtill. Änglarna blev sjua i Allsvenskan.
Efter Göteborg flyttade Big Mama till Malaysia och spelade för Pahang FC en säsong där han gjorde åtta mål när Pahang vann ligan. Efter det blev det en säsong i Sydafrika och Jomo Cosmos innan han avslutade karriären. Enligt Wikipedia avslutade han i Djoliba FC hemma i Senegal, men det nekade Big Mama själv till i en intervju med GT 2011, “Jag vet inte vem som skrivit det”.
2006 satte Mamadou “Big Mama” Diallo punkt för en karriär som tagit honom runt 12 länder på 4 olika kontinenter. Han fick spela med Mario Frick, Carlos Valderrama och Micke Sandklef. Tiden i Blåvitt var inte toppen på hans karriär, eller kulmen för Blåvitts långa historia. Men med sin säregna spelstil, kroppshydda och inte minst sitt humör blev han en oförglömlig kultspelare i Allsvenskan.