100 år av profiler: Bogic Popovic & Dragan Vasiljevic — "Videojuggarna"
Under Allsvenskans 100 år har det vimlat av profiler av olika slag i ligan. Spelare, tränare, supportrar, pampar med flera. Under året kommer vi uppmärksamma allsvenska profiler vi minns. Idag om två av de mest mytomspunna floppvärvningarna i Allsvenskans historia. Hammarbys "videojuggar", Bogic Popovic och Dragan Vasiljevic.
När en fotbollsklubb idag genomför en värvning ligger alltid en del arbete bakom. Det kan förstå se olika ut beroende på vilken klubb det är, vilka resurser som finns. Men noggrann scoutning är förstås viktigt, både med blotta ögat och numera även oftare än inte kompletterat med Wyscout, dataanalys med mera. Har man inte riktigt den apparaten att tillgå kanske man bjuder över spelaren till ett gammalt hederligt provspel.
Man gör inte som Hammarby IF gjorde vid millenieskiftet, och gör en deal efter att bara ha kollat på VHS-band.
Bogic Popovic föddes i Belgrad den 10 mars 1974. Dragan Vasiljevic föddes den 27 juli 1971 (oklart var). De kom att bli “Videojuggarna” med hela Fotbollssverige.
Popovic hade gjort 14 mål på 18 matcher under säsongen 1999/2000 i jugoslaviska högstaligan för nykomlingen Hajduk Belgrad, som åkte ur. Vasiljevic, nästan 2 meter lång, var mittback i mittenlaget Radnicki Nis.
När Hammarby offentliggjorde värvningarna i december 1999 medgav tränaren Sören Cratz att han inte sett dem spela live, utan kollat på ett VHS-band med klipp på spelarna i aktion som en agent skickat.
Balkankrigen på 90-talet påverkade givetvis fotbollen i landet. De bästa spelarna och talangerna höll sig inte direkt kvar i den inhemska ligan 1999 utan hade redan spridits ut över olika bättre ligor i Europa under åren. En anonym tränare i ligan sade senare till DN att ligan höll låg standard vid den här tiden och strödde tvivel över Popovic och Vasiljevic kvaliteter.
Aftonbladet skrev dock att Popovic väntades bli uttagen i en b-betonad landslagstrupp. Sören Cratz sa då:
“Det är klart att man funderar när man köper en spelare så här. Men nu känns det bra. En spelare som tas ut i landslaget måste vara skicklig.”
När försäsongen var igång i januari 2000 inledde Vasiljevic med att armbåga nye lagkamraten Roger Sandberg blodig. Nog inte med mening, men kanske inte idealiskt. Aftonbladet pratade med Sören Cratz igen, som trots det var positiv:
“Det känns rätt, absolut rätt.”
Andra träningen: Popovic i bråk med Kaj Eskelinen. Efteråt levererade han ett starkt citat till Dagens Nyheter:
“Kaj tror att han är Maradona, men han är ingenting. Han bara snackar och vill att jag ska springa, men jag är ingen häst.”
Popovic var ingen häst. Eller någon vidare fotbollsspelare. Han fick start seriepremiären mot GIF Sundsvall men byttes ut i halvtid. Bajen förlorade med 0-1. Det blev Bogan Popovic första och enda match för Hammarby.
Han ägnade det mesta av sin tid åt att utforska Stockholms nattliv, supa och bråka med Sören Cratz. Under sommaruppehållet ökade hans matchvikt med minst tio kilo efter semester hemma i Belgrad.
Vasiljevic skötte sig däremot, han skötte träningen och medan Popovic var ute och nattsuddade stannade Vasiljevic hemma med familjen. Han fick ändå bara två inhopp i Hammarby-tröjan, inget mer. Kanske dels på grund av skadeproblem. Han led nog också av att buntas ihop med Popovic då de värvats tillsammans.
Hammarby bröt kontraktet med Popovic i september 2000, med Vasiljevic i april 2001. Hösten som följde vann Bajen sitt enda SM-guld vilket säkert bidrog till att Cratz & co undslapp en del kritik för floppvärvningarna.
Vasiljevic fortsatte karriären hemma i det som då var Serbien & Montenegro, bortsett en till utflykt, hos Fjölnir på Island 2004. Han lade av året efter. Popovic avslutade också karriären 2005, efter att ha återvänt till Hajduk Belgrad och fortsatt göra mål där.
Det blev verkligen ingenting alls på planen av Popovic och Vasiljevic i Bajen. Men det blev Allsvenskans kanske största, omtalade och kultförklarade värvningsmisslyckande någonsin.
