Fotbollsspelaren - samhällets förebild

Fotbollsspelaren - samhällets förebild

Andra världskriget är över. Stora delar av Europa ligger i ruiner, men inte Sverige. Vi har klarat oss från att ödsla människoliv. Året är 1945 och vi närmar oss en guldålder för svensk fotboll och Allsvenskan. En guldålder där vi inte bara får fram lysande fotbollsspelare, utan också en guldålder för fotbollsspelaren som förebild för hela det svenska samhället.

I begynnelsen kommer den organiserade fotbollen från England där det under 1800-talet handlade om att skapa vettig sysselsättning på fritiden för unga män som annars skulle bege sig ut på stan och uppföra sig illa. Ofta var det kyrkan som drog igång denna typ av verksamhet och i Sverige togs den vidare av ett växande föreningsliv, ofta med anknytning till nykterhetsrörelsen.

Fotbollens klassresa - fotbollshjälten
Före andra världskriget (kriget pågick 1939 - 45) hade fotbollen vuxit till en allt populärare sport, men framgångarna för landslaget uteblev och allsvenskans publiksiffror sjönk. Under en längre period hade det dessutom pågått en kamp mellan den gentlemannamässiga medelklassens starka influenser och den växande breda arbetarklassens intresse och framväxt inom sporten. Fotbollen influerades sedan länge även i Sverige av det brittiska gentlemannaidealet, men i och med framväxten av folkhemmet passade andra förebilder bättre - nämligen den hederlige, nyktre, strävsamme och vältränade fotbollsspelaren. En stabil grogrund att bygga en nation på. Den oklanderlige fotbollshjälten.

Förebilden - den norrländske fotbollsspelaren
Den mest passande förebilden av alla blev den norrländske fotbollsspelaren. Norrland hade ju länge setts som en märklig primitiv obyggd av nybyggare. Men i och med att det började komma fram begåvade bollspelare därifrån, vilka alla rekryterades till de mellersta och södra delarna av Sverige, då norrlandsfönstret fram till säsongen 1953/54 hindrade alla lag norr om Hälsingland att delta högre upp i seriesystemet än division 3.

Gunnar Nordahl - den störste hjälten av dem alla
Folkhemsbygget behövde förebilder som tog sig fram och blev kända hos allmänheten från andra områden än universiteten eller från mer välbemedlade klasser. Fotbollsspelaren var perfekt, särskilt den norrländske fotbollsspelaren. Och alldeles särskilt perfekt var en viss Gunnar Nordahl. Nykterist och icke-rökare samt en lysande fotbollsspelare, målgörare med ett skott som inte var av denna värld. Han växte upp i Hörnefors i Västerbotten i en stor syskonskara där även bröderna Knut, Gösta, Göran och Bertil skulle utvecklas till rikskända elitspelare i fotboll. Till och med Gunnars befäl i lumpen gav vittnesmål om den unge mannens pliktkänsla. En riktig karlakarl att lita på.

Värvad till Degerfors
Degerfors var tidigt ute med att använda sig av värvare som åkte Sverige runt för att finna talanger av rätt sort. De fann Gunnar och resten är historia då han senare gick till IFK Norrköping, tog fyra allsvenska titlar, gjorde succé i landslaget, var med och vann OS 1948 och blev sedan vårt allra första och riktigt firade proffs utomlands 1949, då han tog AC Milan och hela Italien med storm.

Populära på arbetsmarknaden
Fotbollsspelarna blev också populära på arbetsmarknaden, då anställningar var ett sätt att locka dem till klubbarna under en tid då man inte fick betalt för att spela fotboll. Gunnar Nordahl jobbade bland annat som industriarbetare och brandman. Ofta var det klassiska bruksorter som värvade till sitt lag. På många sätt idealet i folkhems-Sverige.

Allsvenskans guldålder
Först populariseringen av fotbollen och spelarnas ökade status ledde till att allsvenskans popularitet ökade och tog rejäl fart under 1950-talet. Allt detta följt av att våra idealbilder till fotbollsspelare blev proffs – och gjorde succé - i de stora klubbarna utomlands, såväl som stora framgångar för landslaget i och med OS-guldet 1948, VM-bronset 1950 samt silvret i hemma-VM 1958.

Större samhällsideal då än nu
Den allsvenske fotbollsspelarens popularitet är kanske än större idag, men aldrig har han väl varit ett samhällsideal för manlighet som under 1940- och 50-talen. Ett exempel på hur central fotbollen och Allsvenskan varit - och är - för hela samhällsutvecklingen. Sedan om det är fotbollen som driver på förändringar i samhället eller tvärtom, det får forskare i historia tvista om. 

Per Malmqvist Stoltskribentper@gmail.com@permalmqvist2024-02-12 10:00:00
Author

Fler artiklar om 100 år med Allsvenskan

Hundraårskalendern lucka #13: Eric Persson – föreningsbyggaren som inte tålde gult