Hundraårskalendern lucka #10: Sören Börjesson – Eleganten Mäster Sören
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton. Bakom lucka 10 hittar vi ÖIS store profil och elegant Sören Börjesson.
Pokalen är i hans ägo. Han höjer den mot skyarna. Det är mot alla odds. En prestation ingen väntade sig. Men nu står han där - Sören Börjesson - han som är Örgryte IS rakt igenom, han som dessutom är skyttekung i Allsvenskan och han som bar sitt lag hela vägen fram till en dröm som inte bara är få förunnad, utan också ett sätt att skriva in sig i sitt älskade ÖIS historia för all framtid.
Det skulle inte kunna hända. Året var 1985 och IFK Göteborg dominerar svensk fotboll med ett Malmö som utmanar. Båda klubbarna är så pass bra att de gör anspråk på att även utmana i Europa. Blåvitt vann UEFA-cupen 1982 och Malmö tog sig till Europacupfinal 1979.
Men någonstans där i ett vinnarhål fann vi klassiska Örgryte IS, som fått det tveksamma nöjet att agera lillebror till ett Blåvitt som var bättre än någonsin. Men ÖIS blir allt bättre och säsongen slutar med en tredjeplats i Allsvenskan, strax före just IFK Göteborg. Men på den tiden vanns SM-guld enbart via det efterföljande slutspelet, där Blåvitt visat sig vara de stora kungarna. Men ÖIS tar sig igenom och till slut besegrar man självaste lokalrivalen IFK med sammanlagt 6-5 i två avgörande matcher. Börjesson gjorde själv viktiga 4-2 i den första finalmatchen.
Den största hjälten, mannen som bar laget rent kreativt, var just Sören Börjesson. En kanske inte allt för snabb mittfältare, men med ett spel- och målsinne utöver det vanliga. Han befann sig som navet i ett lysande lagbygge med en unge Sven Andersson i mål, en rutinerad Conny Karlsson som styrde upp backlinjen och på ena kanten hade en viss Gunnar Samuelsson från Gammelstad utanför Luleå som utvecklats till en lysande spelare och tillsammans med Börjesson ett ständigt hot för motståndarna. Längst fram fanns den hänsynslöse anfallaren Janne Hellström och säsongens utropstecken i form av Glenn Martindahl som petat den återvändande stjärnan Thomas “Polletten” Larsson. Men bäst av alla var ändå Sören Börjesson - teknikern, dirigenten och målgöraren från sin mittfältsposition.
Redan som 16-åring var Sören Börjesson ett superlöfte i Hovås och debuterade 1973 i Örgryte IS, där hans pappa var tränare. ÖIS skulle bli klubben i hans liv. Sören Börjesson hade en fantastisk teknik och var även ett jättelöfte i tennis. Det blev också fem landskamper i fotboll för Sverige.
Han utbildade sig senare till gymnastikledare på GIH i Stockholm, vilket innebar flytt till Djurgården där han under en period kamperade ihop med Stefan Rehn på mittfältet. Sören Börjesson blev dock ÖIS trogen och hade flera tränaruppdrag i klubben fram till sitt frånfälle tidigare i år.
Sören Börjesson beskrivs som en i grunden oerhört positiv personlighet, som dessutom hade förmåga att sprida detta till andra. Hans smeknamn blev med tiden Mäster Sören. Och vilken saga att som det stora superlöftet få gå hela vägen till att som lagets stora stjärna spela till sig ett SM-guld med klubben i hans själ och hjärta. Efter spelarkarriären fortsatte han i samma anda för att inspirera andra. Som assisterande tränare till Erik Hamrén blev han en central del av Örgrytes bästa period på många år då man knep en fjärdeplats i Allsvenskan 1999, vilket toppades med tredjeplatsen 2002. Dessutom vann man Svenska Cupen 2000. Sören Börjesson blev även huvudtränare för ÖIS under en period.
För oss som växte upp i samband med ÖIS SM-guld 1985 kändes Sören Börjessons saga som en perfekt serie i den då så populära tidningen Buster. En tidning var och varannan sportintresserad ungdom läste på den tiden.
Örgrytes prestation 1985 lyfts fram i Hundraårspoddens avsnitt om 80-talet.
» Klicka här för att lyssna
