Hundraårskalendern lucka #13: Eric Persson – föreningsbyggaren som inte tålde gult
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton. Bakom lucka 13 hittar vi allsvenskans kanske mest inflytelserike ordförande genom tiderna Eric Persson.
Det var en annan tid, men en tid som byggde svensk fotboll till vad den är idag. En tid då det inte var de som hade aktier som styrde, utan föreningsmänniskor som gick in i klubbarna med ett extremt engagemang och gav hela sin själ till saken. Det har funnits många under 1900-talet, men den kanske främste av dem alla var nog ändå Malmö FF:s egen hövding Eric Persson.
Eric Persson var formad av den svenska arbetarrörelsen. Pappa Nils tog med honom på målarnas fackmöten och när han blev äldre ville han engagera sig i en fotbollsklubb. Malmö FF blev det självklara valet då klubben i huvudsak bestod av kroppsarbetare, till skillnad från överklassens IFK Malmö. I vart fall enligt Eric Persson själv. Den ambitiöse Persson klev in i föreningen 1925 och fyra år senare blev han sekreterare för att 1937 väljas till ordförande.
Det oslagbara 44-laget som tog MFF:s första guld 1943/44 och nådde det osannolika rekordet att spela 49 allsvenska matcher i rad utan förlust, kallades även för Eric pojkar. Redan då hade han satt sin prägel på föreningen och den skulle sedan bara växa sig starkare.
För Eric Persson var MFF mer än bara en fotbollsklubb. Han strävade alltid efter att föreningen skulle ha förgreningar ut i hela samhället, och då framförallt relaterat till arbetarrörelsens kultur och bildningsideal. Med tiden blev han en symbol för socialdemokratin och hade alltid goda kontakter med partitoppen, eller snarare att partitoppen såg till att ha goda kontakter med hövdingen, som han senare skulle kallas för.
Hans samhällsengagemang ledde också till en förkärlek för folkbildning, inte minst för spelarna i hans eget lag. Och trots att han var socialdemokrat fanns där en beundran för kyrka och kungahus. Spelarna var inte alltid med på noterna då man ibland kände för att ta det lite lugnt i bussen och kanske sova ut ett bakrus efter fighter i Tipscupen eller träningsmatcher, medan Eric Persson beordrade bussen att stanna för att gå ut och titta på någon kyrka. Om spelarna då inte hängde på blev han förbannad och hämtade dem.
Men det fanns också en annan sida av Eric Persson, och det var den obändiga viljan att vinna. Han etablerade en vinnarkultur som ofta upplevs som stöddig utifrån sett, men präglar MFF än idag. Han var inte sen med att värva spelare eller testa nya idéer som egentligen gick i en riktning att professionalisera fotbollen.
Redan 1934 åkte han på ett bakslag som skulle prägla honom livet ut. Han försökte värva IFK Malmös Lennart Johansson, men de blev förbannade och anmälde honom till fotbollsförbundet som upptäckte att det betalats ut segerpremier till spelare i MFF. Laget flyttades ned till andradivisionen och Eric Persson blev avstängd från all fotboll i två år. Sedan dess tålde inte Persson IFK Malmö och det gick så långt att han aldrig kunde acceptera färgen gul, som var IFK Malmös tröjfärg. Det tog sig smått absurda former som att han slog över till svartvitt om ett lag bar gula dräkter på tv. Han åkte heller aldrig i en gul taxi.
Eric Perssons filosofi kring MFF handlade om att genom egen utbildning bygga stommen till laget, men också skapa kontinuitet genom att slussa in gamla spelare på ledande roller. Fokus var alltid på fotboll, inga andra sporter och MFF skulle alltid ha en internationell inriktning. Och det kanske viktigaste - grunden till den upplevde kaxigheten - föreningen skulle tro på sin egen förmåga att alltid nå framgång.
Eric Persson var Malmö FF trogen under hela hans vuxna liv. Han byggde Malmö FF till det vi ser än idag genom sitt ordförandeskap från 1937 till 1975. Under Erics tid som föreningens ledare vann klubben 11 SM och 9 cuptitlar. Klubben gick från att vara i andradivisionen till att slutligen spela Europacupfinal 1979.
