Hundraårskalendern lucka #18: Mattias Hugosson – ”Tryggare utpost kan ingen vara”
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton. Bakom lucka 18 finner vi Gefles trotjänare Mattias Hugosson.
När Gefle IF gick upp i Allsvenskan igen 2004, för första gången på tjugo år, signalerade det början på en ny era i svensk fotboll. Äntligen skulle serien komma att präglas av klang-och-jubel-föreställningar, sprudlande flärdfull fotboll av seriens sexigaste lag.
Okej, så var det inte. Men Gefle lyckades på något vis ändå skapa uppmärksamhet på sitt eget vis efterhand. Först fick det mycket uppmärksamhet att flera spelare hade vanliga jobb också. Bönder och brevbärare. Att de sen hängde kvar, vilket folk inte hade väntat sig direkt, gjorde också något. Att de sen dessutom lyckades etablera sig och bli seglivade i Allsvenskan var också oväntat.
Men framför allt var det kanske uppseendeväckande hur icke-uppseendeväckande Gefle var. Gråa, trista Gefle var så tråkiga att det i sig gjorde dem noterbara. Pelle Olsson såg till att de spelade grått och trist (inget ont om det, det var förstås helt rätt och smart spelat utifrån förutsättningarna), deras matchställ kändes till och med gråa fast de väl egentligen var vita och ljusblåa. Deras stjärnor var killar som Johan Oremo och Jonas Lantto. Gefles idé av en stor värvning var att plocka hem Hasse Berggren. Det roligaste som någonsin hände var liksom när det blev strömavbrott på Strömvallen en gång under en match.
Gefle tog sig till och med ut i Europa, på konstiga vägar genom fair play. De får ändå sägas ha fått maximalt av vad de hade.
Nyckelspelaren framför andra för det, även före ”Oremål” och långdistanslöpande Lantto, var Mattias Hugosson i målet.
Tryggare utpost kan ingen vara.
Mattias Hugosson kom till Gefle 1998, från division 4-klubben Forsbacka IK. Gefle låg då i division 1. Han var med på hela resan upp till Allsvenskan 2004, och väl där förblev han lika säker och bra mellan stolparna som han varit på vägen dit. 2007 hade han högst räddningsprocent i Allsvenskan.
Både IFK Göteborg och Hammarby jagade Hugosson, som ändå valde att stanna i Gefle. De kunde lita på honom. 2011 höll han nollan i 699 minuter i sträck, en av de längsta sviterna någonsin i Allsvenskan.
2013, 39 år gammal, meddelade Hugosson att karriären var över. Den visade sig inte riktigt vara det. 2014 ryckte han in och skrev korttidskontrakt – med IFK Göteborg som hade drabbats av målvaktskris. Det blev inga matcher i Blåvitt utan bänknötande en höst.
2016 var det dags igen, ny målvaktskris och nu hemma i Gefle. Målvakten Andreas Andersson var skadad och en reserv behövdes, då gick samtalet förstås till Hugosson. Tre matcher på bänken blev det den gången. 2017 blev han målvaktstränare i klubben.
Den 23 september 2018 kom Mattias Hugossons sista match. Då hade Gefle inte bara en utan två målvakter skadade. 44-årige Hugosson klev in och stod hela matchen när Gefle besegrade Varberg med 2-1.
När Gefle trillade ur Allsvenskan 2016 förlorade vi ändå någonting i Allsvenskan. Det finns andra gråa, härligt tråkiga lag men Gefle var det nåt visst med. De hade sin gnetande, pragmatiska stil, sina bönder och brevbärare. Och sin trygga utpost längst bak som de alltid kunde lita på, även efter att han avslutat karriären.
