Hundraårskalendern lucka #20: Daniel Tjernströn – Trotjänaren
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton. Bakom lucka 20 finner vi AIK-ikonen Daniel Tjernström.
Hur ofta får man det perfekta slutet? När allt ska avgöras är det ofta tillfälligheter som spelar avgörande roll. En studs hit, en slumpboll dit. Vem som helst kan bli hjälte.
AIK:s guldår 2009 fick det perfekta slutet. I en direkt seriefinal mot IFK Göteborg, i sista omgången, på Gamla Ullevi, säkrades det allsvenska guldet. Och det var inte vem som helst som blev hjälte. Det var inte någon av anfallsstjärnorna Ivan Obolo och Antonio Flavio. Inte heller Martin Mutumba, Bojan Djordjic eller Dulee Johnson som alla alltid hade fallenhet för att hamna i blickfånget.
Det var den laglojale, slitstarke lagkaptenen Daniel Tjernström. Han som alltid gjorde jobbet i det tysta så att Obolo, Mutumba och de andra fick glänsa.
Nu fick han glänsa med guldmålet, ett hårt skott ur nästan ingen vinkel alls. Inte bara hans första mål för säsongen. Hans första mål på tre år!
”Tjerna” hade då varit lagkapten i AIK sen 2005, han fick bindeln efter fiaskoåret 2004 när AIK åkte ur och fick börja om i Superettan. Bland alla fiaskovärvningar och annat löst folk som fanns i Gnaget då var värmlänningen som varit i klubben sen 1999 en trygg punkt att bygga runt.
Det var förstås inte slut där i AIK för Daniel Tjernström. Det blev fyra år till i klubben. När han la av 2013 hade han gjort 481 matcher för AIK vilket då var mest i klubbhistorien. Sen dess har lagkamraten evighetsmaskinen Per Karlsson slagit den noteringen. ”Pertan” må ha två guld till ”Tjerna”:s ett.
Men att som lagkapten och trotjänare få sätta guldmålet efter nio år utan titel och en resa ner i Superettan längs vägen, det har bara ”Tjerna” gjort.
