Hundraårskalendern lucka #6: Gunnar Nordahl – ett ideal av sin tid
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton.
Bördig från Hörnefors i Västerbotten och en brödraskara där hela fem av dem blev riktigt bra fotbollsspelare, tre rent av världsklass. Men Gunnar var den främsta av dem, kanske den främsta av alla på den tiden. Kraftfull, med ett fantastiskt skott och en förmåga att alltid stå på rätt ställe gjorde honom till en av Sveriges och världens främsta målskyttar.
Gunnar Nordahl var inte bara en lysande fotbollsspelare, han blev också en förebild för hela det svenska samhället då folkhemmet växte fram samtidigt som fotbollsintresset ökade och nådde de breda folklagren. Just då fanns där en skara bröder som på så många sätt personifierade vad som eftersträvades av samhällets medborgare. De blev lite av ideal, där Gunnar ansågs som den främste bland jämlikar. Vältränad, ödmjuk och skötsam, sprungen ur enkla norrländska förhållanden. En perfekt ideal för den tiden.
Ryktet om denne lovande 17-åring spred sig tidigt snabbt och flera klubbar erbjöd provspel, men det var Degerfors som vann kampen 1940.
Degerfors kändes som rena rama storstaden i jämförelse med Hörnefors, men det rådde ändå mycket enkla förhållanden. Nästan alla jobbade på Jernverket, vilket underlättade för träningar i dagsljus, då de fick några timmar ledigt. De åkte alltid tåg i tredje klass till matcherna och sparade femman de fick i matpeng till förmån för egen matsäck. Enkla arbetargrabbar som inte klädde sig flashigt, men i välvårdade gångkläder och keps.
Degerfors var ack så nära SM-guld säsongen 1940/41. Det var i princip säkrat, men nerverna spelade dem ett spratt då man förlorade sista matchen mot IFK Norrköping, trots att det hade räckt med oavgjort för att ta hem guldet. Det skulle bli 77 mål på 56 matcher i Degerfors. Dessutom vann han allsvenskans skytteliga 1943. Gunnar var hetare än någonsin, och tiden i Degerfors gick mot sitt slut.
Till slut blev det IFK Norrköping som vann dragkampen om spelaren alla lag ville ha. Han med det makalösa målsnittet. I och med det fanns där inte någon broms på framgångarna. Fyra SM-guld på raken från 1944/45 till 1947/48 i en klubb som inte bara var bäst i Sverige, utan det gick även snack om detta “Norcoping” utanför landets gränser, inte minst tack vare många framgångsrika träningsmatcher mot europeiskt toppmotstånd. Gunnar blev dessutom allsvensk skyttekung i tre av de fyra säsongerna och fick mottaga Guldbollen 1947.
Norrköping var en nivå upp, rent professionellt, i jämförelse med Degerfors. Ledarna Nalle Halldén, Sigge Andersson, Torsten Johansson och Lajos Czeisler (ännu en ungrare) offrade all sin tid - och sina liv - till att driva klubben med samma höga ideal som vilken proffsklubb som helst. Laget gick alltid före jaget, då de aldrig tillät divafasoner eller att någon tappade fokus. Gunnar fick även anställning vid brandkåren, vilket var en karriär han såg fram emot. Men livet tog en ny vändning då han efter 92 mål på 93 matcher för Norrköping valde att 1949 bli proffs i italienska AC Milan.
Efter nästan tio år i de italienska klubbarna AC Milan och AS Roma, återvände Gunnar till Sverige för att avrunda karriären som spelande tränare i Karlstad BK. Tränarvärvet fortsatte han med i en lång rad svenska klubbar fram till 1980. Han lämnade jordelivet 1995, 73 år gammal. Vårt första proffs. En gigant i både svensk och italiensk fotboll. Han som alltid stod rätt.
Lyssna gärna på 100-årspoddens avsnitt om 1940-talet, där viu snackar en hel del om Gunnar Nordahl, IFK Norrköping, Degerfors och mycket annat som hände under detta för Sverige så framgångsrika decennium.
» Klicka här för att lyssna
