Hundraårskalendern lucka #7: Kennedy Bakircioglu – Ibland är verkligheten overklig
Allsvenskan har firat 100 år och det lackar mot jul. För att fira av jubileumsåret och fira in julen gör vi på SvenskaFans en julkalender. Bakom varje lucka döljer sig en allsvensk profil vi minns, häng med hela vägen fram till julafton. Bakom lucka 7 finner vi Hammarby-ikonen Kennedy Bakircioglu.
Ikoniska ögonblick i Allsvenskans historia. Det finns såklart många, men ett i modern tid som minst sagt sticker ut är Kennedy Bakircioglus frispark och ölfångande firande, 1 oktober 2018. Det är väl en på miljonen, högt räknat, att det som hände faktiskt ska hända.
Frisparken i sig är en sak. Fotbollsgudarna ska veta att det inte är lätt att göra mål på frispark, särskilt inte från det avståndet. Och så sätter han den så otroligt perfekt snyggt i krysset. Bara det är sällsynt nog, vi ser inte såna frisparksmål varje säsong.
Ölen sen, det slutar ju inte vara helt galet att det sker även när man ser tillbaka på det. Att plastmuggen flyger så perfekt, i en bana så att innehållet inte spills ut, att tajmingen är så osannolikt perfekt att Kennedy kommer mot den perfekt. Att han har sinnesnärvaron, intuitionen att fånga den. Att han i stunden spontant sveper den.
Hade det varit en film hade man som fotbollssupporter säkert haft kritiken ”scenen när han sätter frisparken i krysset och sen fångar en öl och sveper den under firandet är helt orealistisk”.
Men ibland är verkligheten overklig.
Klippet på händelsen blev förstås viralt, och som isolerad händelse var det ju otroligt i sig att det gick hem hos alla som såg det. De flesta som såg det internationellt hade ingen relation till Kennedy eller Hammarby men tyckte ändå det var fantastiskt. Jag som följer den holländska fotbollen i allmänhet och Ajax i synnerhet kunde också notera att reaktionerna där. Kennedy, som hade några bra år i Twente men i Ajax främst var skadad eller nötte bänk (men också gjorde ett snyggt och viktigt ribba in-mål mot Fiorentina). Där var reaktionerna av typen ”Minns ni Kennedy, han med det roliga håret? Kolla in det här!”
Det som förhöjer ögonblicket ännu mer är förstås att vi har en relation till Kennedy och Hammarby. Det är ju perfekt att det är just han, i just den klubben.
Det var både passande och välförtjänt att Kennedy fick ett sånt odödligt ögonblick som han alltid kommer ihågkommas för. Han var förstås redan en ikon. 8 mål på vägen till Hammarbys enda SM-guld 2001. Framröstad till fjärde främste hammarbyaren i historien redan 2004 efter Nacka, Ronnie Hellström och Kenta Ohlsson. Gör det allra sista målet på Söderstadion 2013. För Hammarby tillbaka upp i Allsvenskan till 2015.
Hans namn var förstås redan nedskrivet i Hammarbys och Allsvenskans historia, men att han under slutet av sin sista säsong fick ett sånt evigt ögonblick gjorde honom bara ännu mer odödlig.
Har han stigit ännu högre på alla tiders hammarbyare-lista?
