När IFK Norrköping kanske var bäst i Europa - den berömda Englandsturnén
Sällan har väl svensk fotboll stått sig så stark som efter andra världskrigets slut (1945). Vi hade klarat oss från denna monumentala världstragedi såtillvida att vi lyckades hålla oss undan från striderna. Vi hade därmed ett försteg när fotbollen i Europa återigen skulle ta fart. I täten gick kamraterna från Norrköping. Faktum var att IFK Norrköping kan mycket väl ha varit ett av Europas bästa fotbollslag vid den här tiden, vilket inte minst deras beryktade turné i England 1946 bevisade.
De engelska lagen och kanske framförallt deras landslag ansågs vid denna tid som osårbara. Det här var ju före gemensamma turneringar som Europacupen för mästarlag. Men ryktet om Norrköpings-kamraterna hade tagit sig över den engelska kanalen och likt ryska Dynamo året före, var man nog lite nyfiken på de svenska amatörerna. Skulle de vara lika bra som Dynamo? Tveksamt. Och definitivt inte lika bra som de bästa engelska klubbarna.
Stjärnor klädda som säljägare
I slutet av oktober 1946 begav sig en tjugomannatrupp från Norrköping ut på äventyr. Iförda skinnjackor med pälskragar liknade de snarare säljägare än fotbollsspelare, men truppen var oerhört stark. Där fanns centern Gunnar Nordahl såväl som hans bror Knut Nordahl. Men även Torsten Lindberg, Masse och Mulle Holmqvist, Bian Rosengren, Halvar “Smälla” Carlbom, Lennart “Skinnet” Wigren. Einar Steen, Sven Persson och en ung Nisse Liedholm. Med svenska mått mätt idel kända namn, men inte i England. Ännu.
Nervöst mot Charlton
Gunnar Nordahl kände sig rätt nervös och liten strax innan avspark mot Charlton, något som knappast kunde sägas om engelsmännen som lunkade runt lite nonchalant under uppvärmningen. Den första matchen skulle sätta tonen för hela turnén. Lagkapten Bian Rosengren visade dock inte alls på några nerver utan tog den moraliska ledningen tillsammans med målvakten Torsten Lindberg.
Charlton pressade på inledningsvis, men missade flera stora chanser. Men det tycktes inte bekomma dem, då de nog tänkte att snart sitter ändå bollen i nätmaskorna. Men mitt under den värsta pressen började Mulle Holmqvist att dribbla och skoja bort ett par motståndare, vilket väckte publiken som började skratta åt sina hemmaspelare. “Smälla” Carlbom lobbade dessutom bollen över tre Charlton-spelare. Det vände matchen och i den 40:e minuten tar Norrköping ledningen genom Sven Persson.
Charltons motangrepp
Förvånade engelsmän skärpte till sig och satte igång nya anfallsvågor och en dryg kvart in på andra halvlek hade man kvitterat. En olycklig period för Norrköping när en av planens bästa Knut Nordahl skadade sig och tvingades linka fram och tillbaka på vänsteryttern (man hade inga avbytare på den tiden). Till slut tog Charlton ledningen med 2-1. Nu var det väl ändå över?
Men så… Sven Persson är igenom och fälls i straffområdet. Lennart “Skinnet” Wigren visade på sin kyla när han satte straffen. Fem minuter från slutet la sedan “Skinnet” Wigren en frispark som Mulle Holmqvist nickade mot Charltons målvakt Bartram som inte kunde hålla bollen. Returen rakade Sven Persson in i nätmaskorna tillsammans med sig själv. Amatörerna i IFK Norrköping hade besegrat proffsen i Charlton.
Publiken var både förtjust och förvånad och efteråt hade flera av dem samlats vid Norrköpings spelarbuss och utropade hurran för de svenska spelarna.
Effektivitet mot Sheffield United
Nästa motståndare var Sheffield United som nyligen lekt bort Arsenal på Highbury. Bramall Lane var svårt märkt av kriget och hela bortre långsidan var bortsopad efter bombningarna. Ändå hade cirka 16 000 åskådare hittat dit. Alla nyfikna på detta svenska lag. Sheffield United var bättre än Charlton och pressade hårt under långa stunder. Gösta Malm hade gått in istället för skadade Knut Nordahl och gjorde det med den äran. Men trots att Sheffield pressade på så var det Norrköping som gjorde målen och ledde med 3-0 i halvtid. Det speglade inte alls matchen, men Gunnar Nordahl menade att engelsmännen nog hade sig själva att skylla genom ett okoncentrerat anfallsspel och vidöppet försvar. Sheffield reducerade och gjorde sedan 2-3, men matchen slutade 5-2 till IFK Norrköping.
Engelsk press hade nu fått upp ögonen för svenskarna och skrev rätt mycket om deras framfart. Norrköpingskamraterna hade dock inte tid att fundera för mycket över deras allt större berömdhet då match mot andradivisionslaget Newcastle väntade bara två dagar senare.
Frenesin i Newcastle
Press och engelska förbundspampar flockades nu på St James´ Park för att få se detta sensationslag som drog genom England. Hela 47 000 åskådare och en fantastisk stämning mötte Gunnar Nordahl och gänget. Knut Nordahl var tillbaka i laguppställningen. Backen trivdes som fisken i vattnet mot dessa engelsmän. Tempot var frenetiskt. Dramatiken tilltog när Gunnar Nordahl fick på ett kanonskott som träffade Newcastles högerback Cowell i huvudet. Det tog flera minuter innan han kvicknade till. Lite senare fick engelsmännen dessutom en tveksam straffspark, men man sköt utanför. Till slut vann Norrköping med 3-2, trots stundtals obönhörlig press från Newcastles sida. Engelsmännen var numer inte alls lika nonchalanta som Charlton i öppningsmatchen. Man hade varnats, men räckte ändå inte till.
Och nu väntade svåra Wolves...
Det allra svåraste motståndet återstod dock. Wolverhampton Wanderers var en av favoriterna till att vinna ligan och hade nu uppgiften att se till att detta IFK Norrköping inte skulle få åka tillbaka till Sverige utan en enda förlust.
En måndag i november samlades därmed 33 00 åskådare och det var inget vänskapligt Wolves som inledde matchen. De spelade hårt, mycket hårt. Många gånger över gränsen till det brutala. Gunnar Nordahl ställdes dessutom mot halvbacken Stan Cullis, stjärna i det engelska landslaget och senare en extremt framgångsrik manager för Wolves. I halvtid stod det 1-0 till vargarna och det var trötta, men ilskna Norrköpingsspelare som tog sig in i omklädningsrummet. Då tog Bian Rosengren ordet:
“Nej, grabbar, trötta är vi, men nu är det bara tre kvart kvar på den här resan. Dom vill fightas och dom ska få det. Nu ger varenda en ut det sista unset av krafter, om vi också ska bäras av från plan allihop.”
Och så blev det. En halvlek som av Gunnar Nordahl beskrev som en mardröm. Men under några gyllene minuter drar turneringens mest formstarke - vänsteryttern Sven Persson - igång ett anfall och spelar sedan in bollen till Gunnar Nordahl som bara kan raka in den i nätmaskorna. Sagan var all och nu var det ett faktum att IFK Norrköping spelat fyra matcher mot engelska klubbar, utan att förlora en enda.
En oerhörd prestation
Gunnar Nordahl höll alltid just denna turné högt, kanske till och med högre än OS-guldet med landslaget 1948. De hade stått upp och många gånger visat sig bättre än de proffs som skulle vara de bästa i världen. Visserligen handlade det om vänskapsmatcher, men på den tiden - före Europacuperna - var det viktiga värdemätare. Faktum är att just Wolves framfart i olika vänskapsmatcher i början av 1950-talet under ledning av Stan Cullis ledde till att han utnämnde sitt Wolves till det bästa laget i Europa, vilket fick fart på starten av Europacupen för mästarlag.
Gunnar Nordahl höll de engelska supportrarna som de allra bästa och mest kunniga, men redan då ansåg han att England tappat, rent fotbollsmässigt, till förmån för andra länder. Läraren hade blivit omsprungen av sina elever.
Just de här åren efter andra världskriget var nog IFK Norrköping ett av de bästa - om inte det bästa - lagen i Europa.
Charlton - IFK Norrköping 2-3
Sheffield United - IFK Norrköping 2-5
Newcastle - IFK Norrköping 2-3
Wolverhampton - IFK Norrköping 1-1
Uppställning: Torsten Lindberg - Knut Nordahl (Gösta Malm), Masse Holmqvist - Lennart “Skinnet” Wigren, Einar Steen, Bian Rosengren - Halvar “Smälla” Carlbom, Nils Liedholm, Gunnar Nordahl, Mulle Holmqvist, Sven Persson.
