Tankar från södern - med hopp om livet, del 2
"Men den nya positiva fotbollsfilosofi som Bosse har tagit med sig till Kamratgården då? Är det den som gör honom omåttligt populär?"
Men den nya positiva fotbollsfilosofi som Bosse har tagit med sig till Kamratgården då? Är det den som gör honom omåttligt populär? Nu börjar vi närma oss svaret. Självklart var det en befrielse för oss att förra säsongen få se ett Blåvitt utan 2002 års krampaktiga spel totalt i avsaknad av självförtroende. Alla som var på den avslutande 0-2-matchen mot Kalmar vet vad vi menar - kalla kårar rinner fortfarande på ryggen vid blotta tanken på denna tillställning. Aldrig har vi varit med om ett så kallt Gamla Ullevi. Folket på läktaren mådde dåligt och var fruktansvärt nervösa efter en säsong med många tråkigheter och detta kände naturligtvis spelarna som underpresterade enormt. I ljuset av detta blev det en frälsning att under 2003 få se grabbar som började tro på sig själva igen, som vårdade bollen och vann bollinnehavet, som försvarade sig lika bra som topplagen och dessutom började utstråla glädje på planen igen. Detta är naturligtvis en starkt bidragande orsak till att Bosse är så uppskattad inom de blåvita leden, men den faktor som enligt oss är den allra viktigaste är: utbildning och förändring av truppen.
Förr sa man alltid: "det en fotbollspelare inte lärt sig vid 20 års ålder, kommer han aldrig att lära sig". Denna syn på utveckling är något som har hängt kvar ända tills alldeles nyligen, men det är inom detta område Bo Johansson bevisar sin storhet. När många tränare lägger mycket tid på att utbilda på ett mer teoretiskt plan, såsom taktik och löpvägar, fokuserar Bosse på att dels träna spelarna i de moment där de brister, dels nöta på de kvaliteter de redan besitter. Under hans första år tränade man enormt mycket passningsspel och tekniska delmoment för att spelarna skulle vänja sig vid att både ha bollen och tänka ut nästa moment samtidigt. Man tränade rörlighet och dessutom lades mycket tid på att spelarna skulle få tillbaka självförtroendet och glädjen till fotbollen. Vi menar med detta inte på något sätt att Bosse är en dålig teoretiker och taktiker, eller för den del att andra tränare inte bedriver individuell träning, utan bara att han gjorde rätt som började jobba från grunden med truppen. Resultatet av detta jobb började skönjas redan under fjolårssäsongen - stundtals var spelet mycket bra mot starka motståndare, för att sedan falla tillbaka mot mindre bra lag. En jämnhet saknades definitivt och det var inte konstigt eftersom Bosse dels hade förändrat Blåvitts spel i grunden, dels var spelarna inte tillräckligt mentalt starka ännu och dessutom var truppen inte tillräckligt bra för att slåss om guldet.
Utöver detta började Bosse att arbeta med truppen på ett annat sätt, precis som Redaktör Toremar beskrev i sin krönika i november. En del av de spelare han inte ansåg kunna ta en plats för tillfället (eller kanske inte alls) lånades ut till klubbar i Superettan. Detta för att ge dem speltid och se om de då utvecklades till Allsvenska spelare. Tittar man sen hur det ser ut från förra säsongsstarten, har nio spelare försvunnit och sex tillkommit. Av de försvunna spelarna kan man tänka sig att Martin Ericsson är den enda spelare som lämnat utan att Bosse initierat det.
"Jag har inga förväntningar, men många förhoppningar"
(Bo Johansson)
Kontentan är att denna förändring av spelartruppen är något som många fans har längtat efter ska komma och den sker ju naturligtvis i kombination med att klubbens ekonomi blir bättre. Självklart är det också förändringsarbetet i kombination med Bosses redan nämnda egenskaper som gör honom så hyllad bland Änglar, men faktum kvarstår, vi blev bara sjua förra säsongen. Alltså har Bosse genom detta arbete skapat förhoppningar bland fansen om att vi snart ska vara bäst igen och det har ingett förtroende för honom som tränare. I linje med detta vill vi nu säga till dig Bosse: skriv på för två år till snälla Bosse! Fullfölj det arbete du har påbörjat och hjälp Norra Europas mest framgångsrika klubb genom tiderna att ta sig tillbaka där den hör hemma, i topp. Då blir du odödlig bland Änglar och kommer att få uppleva hyllningskörer du aldrig kunnat drömma om.
Nu vet de flesta att ett lag inte kan prestera bra om inte organisationen runt laget fungerar bra. Det kan låta som en klyscha men är inte desto mindre sant för det. IFK Göteborg har haft några riktigt tunga år i svallvågen efter Bosman och med några felsatsningar när det gäller spelare såväl som tränare. Därför ska det bli spännande att se vad herrar Persson och Halse ska kunna åstadkomma när det gäller skapa bra förutsättningar för laget. Vi tänker dock i dagsläget inte skriva en kärleksförklaring till dessa herrar liknande den till Bosse. Det beror inte på att vi inte tror på deras arbete, för det gör vi verkligen, utan på att de båda har haft sina tjänster så kort tid att det inte går att bedöma dem än. Dock kan man säga att har de, tillsammans med Roger Gustafsson, redan hunnit få hit spelare som Peter Ijeh och Niclas Alexandersson kan man inte annat än att vara positiv inför deras fortsatta arbete tillsammans. Att Bengt Halse dessutom har kontakter inom bland annat näringslivet som få andra, samt att Mats Persson är före detta elitfotbollsspelare i kombination med en juristexamen gör ju att man kan ha en hel del förhoppningar inför framtiden. Tankar som rör Kamratgården återkommer vi till i nästa del av denna artikelserie.
"Nu pappa, har du blivit ordförande för den enda organisation som verkligen betyder något"
(Ni vet vem)
