Gästkrönika: Domarens vardag
David Bogerius lämnar Djurgårdens marknadsföring av matcherna för att i stället avhandla ett annat kärt ämne - domarna.
- Det här är domarens vardag, sa Leif Sundell i söndags.
Denne Sundell hade då hamnat i fokus efter matchen mellan IFK Göteborg och Djurgården, främst för situationen där Djurgården kvitterade till 1-1 efter en snabbt slagen frispark av Stefan Rehn. IFK:s Jimmy Svensson protesterade så våldsamt att han fick sitt andra gula kort och blev utvisad och Djurgår'n gjorde ytterligare ett mål och vann matchen. I tidningarna fick Borlänges bidrag till domarkåren beröm (av TT och Aftonbladets Lasse Sandlin) men också hård kritik (en geting i Expressen) för sin insats.
Expressen låg enligt undertecknad närmast sanningen. Efter Sundells lysande insats i Djurgårdens derby mot Hammarby har jag hållit honom som allsvenskans främste rättsskipare (skumt ord det där). Därför blev jag besviken när jag såg honom i söndags. Plötsligt ägnade han sig åt ett ivrigt kortviftande vilket bland annat resulterade i två avstängda blåränder (Kim Källström och Mikael Dorsin) i nästa match. Tyvärr var Källström och Dorsins utvecklingen av klara domarmissar och sådana fanns det gott om denna kväll. Samuel Wowoah undrade nog vad han gjort för ont när han flera gånger sparkades omkull utan åtgärd och frisparken som gav Djurgården 1-1 luktade kompensation eftersom IFK:s frispark som gav 1-0 var minst lika billig.
Även om Sundell påstår att det "är domarens vardag" så är detta är inte likt honom. Jag hade länge ett ont öga till denne domare sedan han gav Hammarby alla övertidsminuter som behövdes för att kvittera mot Djurgården den där bittra höstkvällen på Söderstadion 1997 men jag har sakta men säkert övertygats om hans vilja att verka men inte synas och låta spelarna avgöra matchen.
Det ska sägas att matchen mellan IFK Göteborg och Djurgården förmodligen var svår att bemästra. Det sparkades friskt efter smalben och knän i snudd på varenda närkamp. Jag trodde att Sundell skulle klara av det men tyvärr hade han ingen av sina bättre dagar och fick aldrig något grepp om kampen. Det måste naturligtvis accepteras. En domare ska, heter det ju, precis som en spelare eller en felcoachande tränare, kunna ha en dålig dag. Leif Sundell får en ny chans. Vi Djurgårdare får i stället vara glada över att vi än så länge inte förlorat några poäng på den svaga insatsen. Eftersom Mikael Dorsin och Kim Källström var planens främsta spelare är det emellertid trist att behöva undvara dem i söndagens match mot tabelltrean Landskrona.
Efter matchen i söndags var missnöjet störst i IFK Göteborgs omklädningsrum. Anledningen stod att läsa på resultattavlan, 1-2. "Viftar man så där med korten så blir det inte många spelare kvar" sa tränaren Stefan Lundin medan målvakten Bengt Andersson menade att Stefan Rehn flyttat bollen hela tre meter innan han frispelade Babis Stefanidis med sin snabbt slagna frispark.
Det var naturligtvis en överdrift. Men inte i klass med IFK Göteborgs sportchef Roger Gustafsson som inför matchen påstod att det står mer om Blåvitt i tidningarna nu när det går dåligt än vad det gjorde när laget vann UEFA-cupen. Bittert, sa Bull.
Till slut vill jag bara för säkerhets skull inför söndagens match skriva ett namn: Daniel Nannskog. Vi vet alla att ex-djurgårdare brukar göra mål på Stadion och vi vet även vilken form han är i - både som avslutare och numera även som framspelare. Försöket med obefintlig markering mot Malmö FF och Peter Ijeh slog ju inte så väl ut så jag hoppas att Snuffe och Zoran har en annan idé denna gång. Efter två raka hemmaförluster är stadionpubliken värd en vinst.
