BK Häcken 2022 - en osannolik saga
För ett år sedan var det ett moln av kompakt mörker över Bravida Arena. Ett år av förtroende, målmedvetenhet och en gnutta tur senare är Häcken en ynka poäng ifrån att nå den största framgången under hela deras 82-åriga historia.
Det blir nästan komiskt när jag går tillbaka och läser krönikan som jag skrev tätt efter fjolårssäsongen. Textens syfte var att uttrycka mitt missnöje över det praktfiasko som säsongen 2021 måste beskrivas som ur Häcken-ögon. Mycket av det jag skrev då har åldrats som mjölk. Bland annat riktade jag skarp kritik mot Jeremejeff, som enligt mig hade varit en stor besvikelse sen hans återkomst i gulsvart. Men det som är mest iögonfallande när man går tillbaka och läser texten, och det som hela krönikan egentligen handlade om, var Häckens psyke, och hur jag ansåg att det inte var bra nog för Allsvenskan. Själva åsikten är det inget fel på, utan det är kontrasten mellan hur det var då, och hur det är nu som är det intressanta. Hur kunde Häcken gå från att stapla misslyckanden mot Allsvenskans blåbär på hög det ena året, till att vara obesegrade på bortaplan det andra? Hur kan Häcken, som alltid har vikit sig under press, helt plötsligt vinna avgörande matcher mot Malmö, mot AIK och Djurgården? Det är en gåta som är svår att bena ut. Högmos extroverta träningsmetoder har säkert sin del, truppens tämligen skadefria status en annan. Men ändå, det ska inte gå att vända ett så tydligt sjunkande skepp så här snabbt.
Något som dock har åldrats väldigt bra är intervjun jag gjorde med Per-Mathias Högmo inför den allsvenska premiären. Intervjun spelades in kort efter Häckens 0-4-förlust mot Hammarby i Svenska Cupen. Det var en förlust som hade tagit död på mycket av den optimism som hade byggts upp under en annars positiv försäsong. Trots den tunga förlusten mot Hammarby var Högmo tydligt optimistisk inför den allsvenska säsongen, och det var i mina ögon uppenbart att han hade en plan som han trodde på. Och just detta tror jag är en av Häckens nycklar till framgång, förtroende. Om Högmo hade fått panik i den situationen, och ändrat på grunderna till hans spelplan, är det mycket möjligt att den här säsongen hade utspelat sig på ett helt annat sätt än vad den faktiskt gjort. Istället var han envis och höll fast vid sin idé, och det gav utdelning redan i premiären när Häcken hemmaslog AIK med 4-2.
En annan betydelsefull pusselbit är storförsäljningen av Patrik Wålemark. Wålemark, som kanske rent ut sagt var den enda ljusglimten under fjolåret, hade sålts till Feyenoord för 60 miljoner svenska kronor. Det var den försäljningen som gav Häcken grönt ljus att storsatsa i vinterfönstret, grönt ljus till en kraftig ombyggnation av truppen. Ombyggnationen visade sig vara ovärderlig. Det är inte helt enkelt som tränare att komma in och flytta på rutinerade och omtyckta profiler såsom Erik Friberg och Alexander Faltsetas. Men det var exakt vad Högmo valde att göra, och det bar frukt. In kom istället en mixad skara spelare, rutinerade och unga, fast alla med en riktig vinnarmentalitet. Rekryteringarna av Even Hovland, Mikkel Rygaard och Oscar Uddenäs har alla varit fem plus värvningar, och alla spelat en bidragande roll till succéåret. Deras deltagande på plan har varit imponerande, men hur de har andats in nytt liv i klubben på ett så tydligt sätt är nästan ännu viktigare.
Den 30 oktober 2021 förlorade Häcken med 1-4 mot Kalmar inför 2074 åskådare på ett dystert Bravida Arena. Den 30 oktober 2022 kan BK Häckens första SM-Guld bärgas på självaste Gamla Ullevi. Fotbollens oförutsägbarhet är varför vi älskar sporten så mycket. Kanske vinner Häcken sitt allra första SM-tecken under söndagen, kanske förlorar de sina två nästkommande matcher och bommar guldet i viktigaste stund. Om man har hängt med Häcken under 2021 och 2022 vet man att det kan gå hur som helst, för fotbollen är för evigt oförutsägbar.
