En inblick i historien: Brage - GAIS år 1965
1:a oktober 1965. Det var en solig dag i Borlänge, men kylan hade ändå börjat etsa sig fast i hjärtat av Dalarna. Det var inte bara en speciell dag för alkoholindustrin då mellanölen släpptes fri från systembolaget och började säljas i vanliga svenska livsmedelbutiker, det var även dagen då IK Brage - som hade vunnit division 2 svealand - skulle inleda sitt kval till Allsvenskan efter 20 års frånvaro från fotbollens finrum.
Kvalet inleddes för Brages del på Domnarvsvallen då GAIS kom på besök. Det hade pratats om matchen länge och hela Dalarna såg fram emot det Allsvenska kvalet. Folk från hela länet vallfärdade till Domnarvsvallen för att bevittna sina grönvita hjältar. Brages ledning visste att trycket i biljettstånden skulle bli stort och man hade placerat ut bänkar längs kortsidorna som då saknade läktare.
- Jag minns framförallt att det var trångt. Alltså, riktigt extremt trångt, säger Lars-Gunnar Gustafsson med eftertryck som bevittnade matchen på plats. Lars-Gunnar var 14 år när matchen spelades, han fortsätter:
- Vi satt på bänkar som de hade placerat ut längs kortsidan som vätter mot älven (östra, reds anm). Vi hade bra platser, ungefär tio meter bakom mål.
Lars-Gunnar börjar prata om en väldigt speciell spelare:
- Vi hade en kille som hette Sture Lindvall, jag tror han kom från Luleå men jag är inte helt säker. Han var liten och tanig och såg inte mycket ut för värden, men han hade ett skott som var helt makalöst. Jag tror inte Brage har haft någon som skjutit så hårt någonsin varken före eller efter Sture var där, hans skott var helt livsfarliga att komma i vägen för.
Han berättar om matchen:
- Vi tog ledningen tidigt genom en frispark. Det var en bit utanför straffområdet och Sture lade upp bollen. Vi som satt bakom mål var beredda på att om han missade målet kunde det ske ett dödsfall i publiken. Men det gjorde han inte. Jag minns att han sköt den ganska lågt, genom muren. Den var så hård att målvakten inte hade en chans att reagera och jublet som bröt ut var enormt.
Jag frågar Lars-Gunnar om det sjöngs några hejaramsor på läktarna:
- Nej, på det viset är det ju bättre idag med Serik Fans som håller låda. Det fanns inte sådant på den tiden, säger Lars-Gunnar.
Brage förlorade matchen tillslut med 1-2 till fansens stora besvikelse.
Lars-Gunnar fortsätter:
- Brage hade varit helt överlägsna i serien och på den tiden fick fyra lag kvala för att ta sig upp i Allsvenskan. Det var Brage, GAIS, Grimsås och... ett lag till men jag minns inte vilket det var (Gefle, reds anm). Brage lyckades ju trots att man förlorade mot GAIS ta sig upp i Allsvenskan. Det var Brage och GAIS som gick upp medan Grimsås och det fjärde laget fick spela kvar i division 2. Brage säkrade platsen i sista matchen på bortaplan (Gefle IF 1-1 på neutral plan reds. anm).
14.200 masar hade tagit sig till Domnarvsvallen den dagen och det är publikrekordet än idag. Hur alla dessa människor kunde få plats är ett mysterium då arenan teoretiskt sätt borde rymma fler idag efter tillbyggnationer, och idag sägs Domnarvsvallen ha en kapacitet på 5.500 åskådare.
Trots att publiken fick vandra hemmåt besvikna den dagen tog sig som sagt Brage upp i Allsvenskan. Sejouren blev dock bara ettårig och det skulle dröja ända till 1979 innan Brage åter tog sig upp i fotbollens finrum. Men det är en helt annan historia!
Fotnot: Även Grimsås satte sitt nuvarande publikrekord i kvalserien 1965. 15.000 åskådare kom och såg på när Brage kom på besök i en match som slutade 2-0 till dalkarlarna.
