Ett andra försök till krönika
Krönikorna duggar tätt. För undertecknads del var det ett tag sen. Här kommer en relativt splittrad krönika som lyckas med konststycket att inte knyta ihop den berömda säcken. En krönika utan finess kan man säga. Ämnet är som vanligt IK Brage. Och om de tidigare nämnda ringar på vattenytan som klubbens existens renderar.
För några dagar sedan befann jag mig på Riche i Stockholm. I den lilla baren. Riche, ett gammalt champagne och raggställe beläget i stadens partyområde nummer ett det vill säga Stureplan. Där snackade jag med folk, åt en hamburgare, drack Coca-Cola och trodde att jag för ett ögonblick var tillbaka i New York City. Återigen lekte jag med tanken att jag var Per Bjurman. Det är så här han har det tänkte jag. Han tar en hamburgare i baren, tänker på IK Brage och skriver ihop en krönika till dt.se som är så bra att klockorna stannar.
När jag blir mätt och nöjd så händer det allt som oftast att jag tänker på IK Brage. Det händer att jag i ett slags töcken även plockar upp min iPhone och ringer till min mentala bundsförvant tillika goda vän, Bodde. Han tänker också på IKB. Och på en del annat också såklart.
Samtalen inleds ofta med läten som inte är så lätta att beskriva med bokstäver. Det är mer krystade vrål. Gutturala missljud. Ju mer peppade vi är på IKB ju intensivare blir ljuden. Man kan säga att vi tappar talförmågan av upphetsning över ett uttalande av Tommy Andersson exempelvis. Eller när Dragan lagom till jul tackar övriga i truppen och styrelsen på Facebook. Då stannar våra klockor. Ofta knyter vi nävarna också. Åtminstone så gör jag det.
Det är så det går till.
Tillbaka till Riche. Där i trängseln vid baren träffar jag en kille som hejar på Halmstads BK. Och det visar sig ganska snabbt att han är mycket intresserad av Allsvenskan, Superettan och ja svensk fotboll överhuvudtaget. Så nivån på samtalet blir därefter. Jag låter honom snacka av sig först om HBK innan jag berättar att det är IKB som gäller. När jag har sagt: "jaja..själv så håller jag på IK Brage" så vet jag att det här kommer att bli episkt av stora mått. Utifrån vetskapen att Halmstad har gått upp i Allsvenskan så räknar jag ut att hans koll på Superettan har minskat något. Det är helt naturligt. Detta innebär att jag har ungefär 10 feta ess som knappt får plats rockärmen att spela ut i Silly Season matchen pågår där och då. På Riche. I Stockholm.
När jag spelat ut det sista kortet, värvningen av Conny Karlsson, har jag gåshud över blotta tanken och det hela känns smått overkligt. Killen med HBK närmast hjärtat ser nästan knäckt ut. Han är mycket imponerad och säger "sweet" efter varje ess som jag spelar ut.
Det är en ny erfarenhet för mig som Brage-supporter att andra fotbollsintresserade blir imponerade av vad jag berättar om IKB. Så kan det gå.
Jag hade tänkt att jag även skulle reflektera lite över den misstänksamhet som råder gentemot IK Brages framfusiga värvningar. Att man från olika håll inte får ihop det helt enkelt.
Hur kan IKB med sin förmodade tilltufsade ekonomi locka dessa spetsförvärv till klubben? Det säger en hel del om hur tankarna går i miljön omkring IK Brage. Och att man på något sätt ändå blundar för ett tydligt klargörande i frågan. Ett klargörande som sportchef Kallbäck lagt ut texten om vid flertalet tillfällen. Det är som om man inte tror att det är sant. Att IK Brage skulle presentera en ekonomisk bluff som hörnpelare i sin verksamhet. Men det är även ett uttryck för en sämre uppfattning om vad som är bra eller dåligt. Det IK Brage gör är bra. Så enkelt är det. Det finns ingen anledning att tro något annat.
Det går att lita på IK Brage. Det går även bra att lita på andra klubbar.
I nästa krönika ska jag försöka omvandla IK Brage till rockmusik.
Ha det och ta det.
