Grön & Vit: Stålverkets pojkar
Det har snart gått en vecka sedan den sista pusselbiten i Brages lagbygge föll på plats och A.L.E. presenterades på en presskonferens på Domnarvsvallen. Michael Kallbäck har tagit lite ledigt från rollen som Sveriges mest omskrivna sportchef och tystnaden har lagt sig över Bragelägret. Inga kallelser till presskonferenser. Inga spekulationer eller rykten.
De senaste veckornas högintensiva transfercirkus har lagt sig och i Dalarna har livet sakta börjat återgå till det normala. På Serik Fans forum har det inte skrivits ett ord på två dagar och det vittnar om att inte bara Micke utan även vi supportrar måste ägna lite tid åt flickvänner och familjemedlemmar emellanåt.
Själv har jag ägnat lite tid åt att fundera över fenomenet fotboll.
Elva gubbar jagar en boll. Bollen skall skjutas i mål. Flest gjorda mål efter två halvlekar vinner. Reglerna är enkla jämfört med de flesta andra sporter och kanske är det just det där enkla, rena och simpla som gjort att fotbollen är den populäraste sporten i majoriteten av världen. Sporten började som en lek och har utövats i århundraden i vitt skilda delar av världen. I mitten av 1800-talet genomgick fotbollen en förvandling: Från lek till sport. Football Association bildades 1863 i England och 1872 spelades den första FA-cupfinalen - mellan Wanderers Fotboll Club och Royal Enginers. Wanderers vann med 1-0 och blev det första fotbollslaget någonsin att vinna en officiell titel.
I Sverige började det bildas regionala serier på 1910-talet och 1924 bildades Allsvenskan där landets allra bästa lag möttes i en nationell serie (Norrland exkluderat). IK Brage bildades 1925 som en ren fotbollsklubb, just som sporten på allvar slog igenom i vårt avlånga land. Det var stålarbetare från Domnarvets Jernverk som började spela fotboll på den nya arenan Domnarvsvallen. Sex år senare debuterade den första Bragespelaren i Sveriges landslag - Sune Zetterberg - i 3-1 vinsten mot Danmark på Stockholms Stadion inför 20.000 åskådare. Han var den enda landslagsspelaren som inte huserade i Allsvenskan till vardags - Brage var på den tiden ett topplag i division 2 norra (andradivisionen) och mötte lag som Gefle IF, IFK Grängesberg, Sandvikens AIK och Brynäs IF. Sune gjorde sex mål på fyra landskamper vilket blev startskottet för en massiv fotbollshysteri som skulle komma att infinna sig i Dalarna tills dess att andra världskriget startade.
1937 tog sig Brage upp till Allsvenskan och intresset för klubben visste inga gränser. På den tiden var det såklart pojkarna från bygden - de som jobbade på bruket - som utgjorde truppen. Inga utlandsproffs. Ingen Silly season. Bara eget spelarmaterial med arbetare från Domnarvets Jernverk. Det är inte så svårt att förstå att det fanns en annan typ av stolthet inför ortens fotbollslag. En känsla av att laget representerade folket från bygden.
Idag är det en annan verklighet även om de historiska skillnaderna är något tydligare i Manchester City än i IK Brage. Stoltheten över ortens pojkar har bytts ut mot stoltheten över klubben i sig och dess historia. Spelare kommer och går och vi har lärt oss att leva med att våra favoriter plötsligt kan dyka upp på fel sida av planen iklädd en seriekonkurrents matchtröja - bara för att lönekuvertet varit tjockare.
IK Brage får ändå räknas till ett av få lag som representerar den gamla tidens fotboll. Trots spektakulära nyförvärv och heltidsproffs så präglas klubben fortfarande av bruksmentalitet och lokal stolthet. Huvudsponsorn är fortfarande Domnarvets Jernverk - numera kallat Svenskt Stål Aktiebolag. Hemmaarenan heter fortfarande Domnarvsvallen och laget huserar - som det gjort i majoriteten av sin historia - i Sveriges näst högsta serie.
Då och då hälsar Brage på i finrummet Allsvenskan. De knackar på, tittar in, säger: "Hoj! Minns ni oss?", gör någon match i någon europeisk cup och återvänder sedan till andradivisionen.
Jag känner på mig att det snart är dags för ett sådant besök igen. Bara för att påminna om att vi finns.
