Brages sista hemmamatch

Idag spelas säsongens sista match på Domnarvsvallen i Superettans näst sista omgång.

För Brages del är matchen betydelselös. Med två omgångar kvar kan vi konstatera att Brage återigen slutade på en stabil mittenplacering, detta år med häng på toppen in i säsongens slutskede.

Det är med en viss besvikelse jag accepterar att vi inte firar 100 år som förening som ett allsvenskt lag. För visst hade det varit fint att få jubilera i finrummet. Istället får vi ta nya tag och sikta på att fira seklet med att gå upp i Allsvenskan nästa år. Kanske lyckas vi ta det där klivet efter sju år som stabilt mittenlag i Superettan.

Men det här året var på många sätt ett nyckelår, året då Ola Lundins lagbygge skulle peaka och varje enskild spelare skulle vara nära toppen av sin kapacitet. Spelare som Henry Sletsjøe och Christopher Redenstrand med flera sitter på utgående kontrakt och kommer med all sannolikhet att lämna Borlänge efter säsongen. Ieltsin Camões måste säljas i vinter om vi ska få betalt för honom, vilket är en viktig ekonomisk pusselbit för att vi ska fortsätta må bra som förening. Därför blir det lite av en ny era som påbörjas nästa år och vi kommer förhoppningsvis få se unga spelare som Oliwer Stark att ta stora kliv på planen.

En annan viktig faktor för att vi ska bli en välmående förening är att få fart på vår akademi och på allvar börja leverera spelare som håller måttet på elitnivå. Det ryktas om att det blir förändringar på akademisidan inför nästa säsong. Vilka förändringar som kommer att göras vet jag inte, men något behöver ske. Helsingborgs IF tog upp åtta spelare från sin akademi inför denna säsong och ligger nu på tredjeplats med goda chanser att ta sig upp i Allsvenskan. I Brages akademi är det i stort sätt omöjligt att ta klivet in i A-truppen utan att ha skaffat sig ett par års erfarenhet i division 2 eller 3.

Ett par saker skiljer sig mellan Brage och Helsingborg. För det första är Helsingborgs fotbollsgymnasium fyra år istället för tre. Det innebär att fotbollen inte blir lidande till förmån för de obligatoriska skolämnena. Det innebär också ytterligare ett års utveckling innan man ska ut i den verkliga fotbollsvärlden. För det andra så vågar man i Helsingborgs IF ge ungdomarna chansen i tidig ålder, en ålder när utvecklingskurvan är som skarpast och förmågan att anpassa sig till en elitmiljö är som bäst. Jag vill hävda att om man sätter en 19-åring i en Superettanklubb så utvecklas han snabbare till sin fulla potential än om han tvingas ta vägen via lägre divisioner innan han som 23-åring får chansen i en elitklubb.

Men för att Ola Lundin ska våga satsa på ungdomar från egna led så måste också akademin leverera på en högre nivå. Kanske innebär de stundande förändringarna bättre förutsättningar och mer resurser för att detta ska kunna bli verklighet. Jag hoppas det.

I A-laget finns det några spelare som förtjänar att hyllas lite extra.

Den första jag tänker på är Viktor Frodig. Under alla mina år som Bragesupporter har jag aldrig sett en stabilare sista utpost. Match efter match har han levererat felfria insatser och stackars Bernadini har knappast kunnat motivera att han ska få chansen mellan stolparna. Viktor har varit tveklöst förstaval sedan dag ett, och han har verkligen tackat för förtroendet.

Också hela backlinjen förtjänar att hyllas. Chris Redenstrand som den tveklöst bästa tekniska spelaren i truppen med ett ruggigt fint tillslag och snabba känsliga fötter. Jag skulle bli oerhört förvånad om han blir kvar i Borlänge nästa säsong. Får han inte erbjudanden från högre upp i seriehierarkin så är det något som är fel.

Mittlåset med Alexander Zetterström och Oskar Ågren har varit ruskigt stabila och är såklart en starkt bidragande orsak till Frodigs hållna nollor. Även nyförvärvet Teodor Wålemark har imponerat de gånger han fått chansen och stått för viktiga brytningar och stabila insatser.

Cesar Weilid gjorde en jättefin insats i den senaste hemmamatchen mot Trelleborg. Över tid bidrar han kanske mest med att sprida goda vibbar i gruppen och är noga med att höja upp sina lagkamrater och ge beröm och positiv feedback på träningarna. Det här är en egenskap som är så otroligt viktig i en grupp och få förstår kanske vad han bidrar med eftersom det inte syns i matchsammanhang.

På mittfältet vill jag nämna Henry Sletsjøe som stått för kämpaglöd, spelförståelse och många fina framspelningar. Ingen är förvånad att Rosenborg vill ha honom i sitt lagbygge.

Längst fram har Ieltsin Camões varit den som stått för målproduktionen och är med sina 13 fullträffar med och slåss om skytteligatiteln, ett mål bakom Oddevolds Assad Al Hamlawi och Degerfors Dijan Vukojevic som delar på förstaplatsen.

Med detta sagt så hade jag velat se betydligt fler mål framåt och bättre offensivt spel överlag. De missade chanserna är så många att det är svårt att räkna dom och även fast Ieltsin lyckats göra 13 mål så skulle han likväl kunnat göra dubbelt så många om han satt sina chanser. Han är långt ifrån den enda målsumparen i grönvitt och det är många chanser som bara skulle suttit i mål, och hade de gjort det så hade vi också varit med och slagits om en allsvensk plats.

Men nu släpper vi det och blickar framåt. Två matcher återstår och det börjar med dagens hemmamatch mot Oddevold. Med inget kvar att spela för så blir det till att bara njuta av att vara supporter. Hänga på ståplats med sina bröder och systrar och bara ha kul! Det är trots allt det som ett supporterskap ska gå ut på.

Nästa vecka fortsätter vi ha kul och åker upp till Östersund för att tacka av spelarna en sista gång och förhoppningsvis se på när Brage skjuter ner Östersund i division 1, så kan vi stryka den där skulden.

Nu drar jag till Sveas.