Grön & Vit: Drömmar och ångest
Att vara bragesupporter är en känslomässig berg-och-dalbana.
Gillar du ångest och besvikelse? Då är Brage laget för dig. Så länge vi kan minnas så har ångesten varit det dominerande emotionella tillståndet för en Bragesupporter.
Visst, det finns några år av undantag - ibland till och med sammanhängande perioder - där bragesupportrar genom historien fått uppleva mer lycka än olycka. Men på det stora hela så är det mer av en ångestklubb vi har att göra med.
I många kulturer lever gifta par ihop livet ut, trots att förhållandet kanske är genomruttet. Trots att det präglas av psykisk och fysisk misshandel. Trots att man alltid blir besviken när man byggt upp förhoppningar om bättring.
Fotboll är en sådan kultur. Jag och IK Brage lever i ett sådant förhållande.
Det är tufft. Det är hårt. Vissa klarar inte av det. Vissa väljer andra svenska klubbar, trots att de är födda och uppvuxna i Dalarna (patetiskt, jag vet.) Jag själv kombinerar mitt Brageintresse med att följa Juventus i Serie A. Det är en vinnarklubb. Det ger mig balans i livet. Det är mitt sätt att hantera smärtan. Kalla det vänsterprassel om du vill, men jag behöver det.
Juventus har allt det där som Brage inte har. En ny, toppmodern arena. Supportrar över hela landet (och hela världen). Förmågan att locka till sig världens bästa spelare. Bra ekonomi.
Igår vann dom Serie A för andra året i rad.
Men jag skulle aldrig lämna mitt älskade IK Brage. Aldrig.
Idag är det match igen. Bortamatch mot ohotade tabelljumbon Värnamo som inte har lyckats vinna någon av sina fyra inledande matcher. Förhoppningen om Brageseger är som vanligt stor.
Därför trycker jag i mig dubbel dos av den ångestdämpande medicin som min läkare skrivit ut åt mig. Han har sagt att jag får göra det vid behov.
Som vanligt försöker jag lösa gåtan som inte Conny lyckats lösa. 4-5-1? 3-5-2? Cato som anfallare?
Jag brukar bestämma mig för att satsa på en tränarkarriär varje gång det går dåligt för Brage. Gå den där utbildningen, harva i lågdivisioner tills chansen i grönvitt en gång dyker upp. Då ska jag visa alla hur långt man kan gå med hjärta och passion på tränarbänken.
- Den där mannen brukade stå i klacken och sjunga, skulle TV-kommentatorerna säga. - Nu har han tagit sitt älskade Brage till sin andra Allsvenska titel i rad.
Vi är även drömmare - vi bragesupportrar.
Rämaläma.
