"I division 1 väljer jag att plocka fram fotbollsromantikern i mig"
Nästa säsong har vi chansen att få spela på Olympia. Inte den stora och fina allsvenska arenan Olympia i Helsingborg. Utan Olympia idrottsplats i Anundsjö församling. Mitt i djupaste Ångermanland.
Om man åker fem timmar från Borlänge till Örnsköldsvik och sen tar av fyra och en halv mil inåt landet, rätt ut i skogen. In i djupaste Ångermanland. Då kommer man till en liten by som heter Bredbyn.
I Bredbyn, i Anundsjö församling, bor det 1200 personer. Där finns även en nedlagd tågstation (södra stambanan går strax söder om Bredbyn men numera är närmaste stationen Mellansel en dryg mil bort), en elaffär, Coop Nära, ICA Nära, Swedbank, frisersallongen Klippverksta´n och en kyrka. Och Sannas pub och pizzeria. Med en uteservering som har plats för kanske 25 personer. Där serverer de öl. Och pizza. På puben alltså - inte i kyrkan.
På Sannas pub super lokalinvånarna innan matcherna, och ger sen ett högljudt stöd när Anundsjö spelar.
50-talsarena
Tar man vänster vid korsningen mellan Coop Nära och Klippverksta´n och följer skyltarna mot "Olympia idrottsplats" så hamnar man på Anundsjö IF:s hemmaplan. Laget leder division 2 Norrland just nu. Klubbens största merit är att ha gått upp i division 1 2006. Därefter har de åter huserat i tvåan. Ändå bildades klubben fyra år innan IK Brage blev verklighet.
Medan Domnarvsvallen elitanpassas med plaststolar och annat flashigt ser Anundsjös hemmaplan Olympia ut som en division 4-arena där tiden stått still sen 1950-talet. Men har ändå i snitt knappt 500 åskådare på hemmamatcherna. Nästan 50 procent av invånarna går alltså på hemmamatcherna, om man utgår från att publiken enbart består av invånarna i Bredbyn. Publiken är inte bara trogen på hemmamatcher utan har även rykte om sig att åka på många bortamatcher.
På arenan sitter ett anslag med en text som lyder ”Musikinstrument förbjuden på läktaren”.
Dit ska vi åka nästa säsong, om Anundsjö IF går upp till division 1 norra.
Man kan välja att tycka att det är katastrof. Att Brage inte hör hemma här, och att man bara vill blunda och öppna ögonen när vi är åter i eliten igen. Jag väljer att plocka fram fotbollsromantikern inom mig och följa med på en resa.
Smutsigt men charmigt
Fotbollens bakgård är ofta smutsig men charmig. Jag möter helst AIK på Friends arena. Men att åka runt i mellersta Sverige och på plats bevittna Brages återtåg till eliten, på små platser man förmodligen aldrig mer kommer besöka. Den resan vill jag vara med på. Jag har gjort den förr. (Tegelvallen i Heby, någon? Jag och två andra Bragesupportar var där 2006.) Och ärligt talat, hur sexigt är Ängelholms IP, Falkenbergs IP och Finnvedsvallen? Framför allt när vi alltid får stryk.
Vi hör hemma i eliten, men Superettan eller division 1 känns sak samma om vi ändå inte aspirerar på allsvensk plats. Jag vill uppleva segrar, skit samma vilken division vi spelar i. Ge mig vad som helst. Förutom 10 raka förluster och 17 matcher utan vinst.
Ge mig Olympia idrottsplats i Bredbyn. Jag kommer att vara där. Och jag kan knappt vänta.
Brage är nämligen ingen hobby där allt måste vara en glättig fasad. Det är en livsstil.
Källor: http://www.vastrasidan.se/web/anundsjo-if, Google street view, Wikipedia, Svenskfotboll.se
