Det kommer alltid en ny match
Så här med distans till debaclet mot Klaksvik - Det bästa med fotboll är att det alltid kommer fler matcher. Och att romantiken inte är död.
Jag brukar dra mig för att göra analyser direkt efter en slutsignal. Det finns gott om skäl till det. Oavsett resultat brukar analysen präglas av just utfallet, sällan av vad som faktiskt inträffar på planen. Varje match lever sitt egna liv, men det är också oundvikligt att fotbollssupportrar har med sig förväntningar. Konstigt vore det annars, det ligger i sportens DNA att ha tro och tvivel. Om vi inte hade det hade fotboll varit något sterilt, något som gråa män och kvinnor i alldeles för vittvättade laboratorierockar sysslar med. Som tur är så inte fallet, men det gör också att just fallet blir djupare och tyngre ju högre svindeln är.
När jag körde hem från Bravida Arena i onsdags tänkte jag på varför jag håller på med fotboll. Varför syssla med detta lidande? Varför utsätta sig för konstanta besvikelser, när det är så långt emellan alla belöningar? Jag tror flera fotbollsälskare har känt samma sak. Hur skönt det hade varit att helt utesluta idrotten ur sitt liv och leva lite mer jämnt. Inga toppar eller dalar utan bara en slät linje hela vägen fram till den förmodade gravstenen. Samtidigt. vad vore livet utan tillfällena av eufori? Och för att känna just den glädjen måste vi också ibland få känna det där avgrundsdjupa, känna svärtan och hur allting känns meningslöst.
Under den där bilfärden, som jag hade sällskap av mina egna, mörka tankar medan sonen förstrött spelade på Zelda på sin Nintendo Switch (alla har vi våra sätt att hantera besvikelser på), kom jag på mig själv att detta var den tyngsta förlusten sedan 2012. Jag har ofta refererat till den där matchen, under den där säsongen då vi borde ha gått hela vägen. Till och med Anders Svensson, den mångårige landslagsmittfältaren och Elfsborgsikonen, tyckte att BK Häcken spelade bäst just det året. Men så kom den där soliga matchen mot Kalmar FF, där serieledarna från Hisingen ledde och bara skulle baxa hem tre poäng och pole position inför avslutningen. Pang! 1-1. Pang! 1-2. Röda kort och straff.
Total djävla mörker.
Där och då, när besvikelsen lagt sig och klubben tagit sin bästa placering i Allsvenskan, tänkte jag att det var början på en storhetstid. Att framtiden var vår och att det var en tidsfråga innan vi skulle vara där igen. Men åren gick och med den nya besvikelser. Visst vann vi någon cup här och var, men att vara stabila över 30 omgångar kändes inte bara avlägset utan som en hägring, en Prada-klon. Då omförmulerade jag mina förväntningar från "Vi ska en dag vinna SM-guld!" till "Det hade varit kul att någon gång få spela ett gruppspel i Europa". Det kändes på något sätt mer rimligt. Häcken har ändå alltid varit ett cuplag, som kan skrälla i enskilda matcher men aldrig hålla över ett helt år. Bara lotten var på vår sida skulle det gå vägen.
Men så kom 2022 och allt ställdes på ända. Jag, och tusentals med mig, fick uppleva det där förlösande SM-guldet. Det som var lika oväntat som efterlängtat. Och med ens började jag att hoppas. Kanske, kanske kan vi ordna till och med Champions League? Någonstans visste jag med mig hur svårt det var och var även osäker på hur mycket jag ville det. Missförstå mig rätt, att spela CL hade varit mäktigt, men jag tycker också att det är viktigt med en sportslig chans. Att vara slagpåse i en CL-grupp för att håva in storkovan kändes inte så lockande. Som att få betalt för att vara bygdens byfåne och skämma ut sig. Trots allt spelar vi fotboll för att det ska gå bra sportsligt.
Ur det perspektivet spelar det kanske ingen roll att vi just åkte ut i den andra kvalomgången. I det långa loppet tror jag att det hade varit svårt att räcka i ytterligare två kvalomgångar, men jag tror att många just reagerar på hur allting löstes upp. Att det som skulle bli en fest blev mindre livat än på den årliga konferensen för begravningsentreprenörer.
Jag vill med ens göra några saker klara och tydliga.
Är det ett fiasko att Häcken åker ut mot ett lag från färöarna?
Ja, tveklöst. Sett till förutsättningar ska vi lösa detta.
Tycker jag att det var rättvist att Klaksvik slog ut Hisingens stolthet?
Också ja.
Det är lätt att stirra sig blind på att detta är färöisk största fotbollstriumf någonsin, men jag tror också det är mycket av ett ego som talar. Prestigen kan göra elakheter mot vår självbild och så även nu, inte minst när ens forum överöses av skadeglada motspelarsupportrar (ännu ett skäl till att en ska ha ödmjukhet i medgång och att ha eftertanke i motgång, samt ett och annat alkolås på mobilen). Men om vi ser över dess 210 minuter fotboll plus straffar tror jag det är få som skulle säga att resultatet är orättvist. Förvisso dominerar Häcken bollinnehavet, som väntat, i båda kvalmatcherna (över 65 %), men därefter är det jämnare. Häcken vinner skottstatistiken också, men bara med 35-25 i skott mot mål totalt över två matcher. Hörnorna samma sak, 14 mot 11 skvallrar inte heller om något superstort övertag. Och tittar på vi expected goals (XG) är det faktiskt i sista matchen på Hisingen en klar övervikt mot färöingarna, 3,09 mot de gulsvartas 2,69.
Just det sistnämnda tycker jag är intressant, för trots ett stort bollinnehav var Klaksvik totalt skoningslösa framåt. Det var länge sedan jag såg ett lag rada upp så heta målchanser på Bravida Arena, varje anfall kändes fullständigt livsfarligt. Det är lätt att beskylla Peter Abrahamsson i Häcken-målet för både 2-2 och 3-3, men sanningen är att han totalt sett räddar oss över två matcher. Frilägena på Färöarna var svettiga och även här fick han göra benparader. Lägg därtill åtminstone två skott i stolpen och en i underkanten av ribban. Kort sagt var deras anfallsspel sylvasst, det känns förstås typiskt att åtminstone två av målen sker på fasta situationer men med normal utdelning hade de istället gjort det på någon av sina chanser.
Det är också här jag landar lite mer nykter i min egna analys. Det är många experter som menar på att Häcken sålde av sina chanser i CL när de sålde Benie Traore, men det är också, i mitt tycke, en platt analys. Trots allt gör vi tre mål, det ska normalt sett räcka. Där vi fallerar är i defensiven, för så många heta, högoktaniga målchanser mot de gulsvarta på Hisingen var det länge sedan jag såg. Missförstå mig rätt innan du vill använda fultolkningen som vapen - Ja, självklart ska Häcken vinna över två matcher. Men jag blir inte förvånad om Klaksvik tar fler skalper i höst, för det spelet de visade upp kommer att skapa flera målchanser mot bättre lag i ett gruppspel.
Defensiven är, i min bok, den största anledningen till fiaskot (för ja, det är ett fiasko) ihop med viss mått av underskattning. Det är svårt att se det på annat sätt, i alla fall om vi tittar på det taktiska. Min spontana känsla är att Häcken, såväl spelare som ledarteam, litade för mycket på sin egna förmåga och förbisåg för mycket bristen på rutin mot ett lag som hade just det, rutin på Europaspel. Redan efter första mötet, där Häcken blev fullständigt sönderkontrade, borde taktiken lagts om, men jag tror att underskattning ihop med fåfänga skapade den här situationen. Va, skulle inte de svenska mästarna kunna kontrollera ett färöiskt lag? Den tanken tror jag blev ödesdiger, även om ingen skulle erkänna det.
Klaksvik hade gjort sin läxa mot ett orutinerat motstånd. De utnyttjade de högt stående ytterbackarna, det faktum att Häcken var otåliga i sitt försvarsspel (flera gånger såg jag såväl Hammar som Hovland gå upp och stötbryta, med katastrofala kontringar som resultat) och att de var lojala till sin spelplan skapade den här situationen. Efter första matchen borde vi förstått att Klaksvik vill ha bollen så lite som möjligt. Kanske skulle vi släppt på prestigen och låtit dem få föra matchen, med möjligheten för fina ytor att spela på. Istället blev det tvärtom, precis som färöingarna ville.
Nej, jag tror faktiskt inte att resultatet hade varit annorlunda med "en riktig forward". Benie Traore kan göra mycket, men att gå ner och agera back är inte hans melodi. Målen kom, dessvärre i båda kassarna, och det skall lastas såväl på taktik som mentala förberedelser. Givetvis ska BK Häcken alltid ha en forward med målgaranti (åtminstone mer än noll...), men det var inte det som fällde oss den här gången. Om något så överpresterade vi målmässigt framåt.
Med det sagt ska vi också gratulera Klaksvik. Även om det känns surt i mig som Häcken-supporter så mår fotbollsromantikern i mig gott. Att än är pengar inte allt och glädjescenerna från deras klack säger allt. Det är det som är fotbollens själva essens. Romantiken är inte död, den bara ser lite konstig ut från andra sidan.
Om vi fortsätter de retoriska frågeställningarna - Är det nu kört?
Nej, absolut inte!
Förr om åren var ett uttåg i kvalet samma sak som att det var just det, kört. Ett lag kunde sluta på europaplats på hösten för att sedan torska mot typ AZ Alkmaar (eller Cork...) och därefter visste ingen när nästa chans kom. Att den erfarenheten inte var mycket värd eftersom ingen visste om ens samma lag fick en ny möjlighet. Men det fina med fotboll, och den situationen vi placerat oss i, är att vi får en ny chans. Och den kommer redan nu i veckan.
Zalgiris från Litauen, Malmös banemän från i fjol, är givetvis ingen enkel uppgift. Och det är lätt att peka på att "slår vi inte ett lag från Färöarna har vi inte i Europa att göra". Så kanske det är, men nu finns chansen trots allt där, inom räckhåll. Zalgiris har också mer Europarutin, men om vi ska använda en Johan Cruyffs sägning så "finns det ingen nackdel utan en fördel". Debaclet mot Klaksvik innebär en ny erfarenhet, något vi kan använda oss av redan nu istället för att vänta minst ett år. Det ger oss en möjlighet att resa oss, borsta av oss smutsen och lära oss av vårt misstag. Då kan det här också vara förlåtet. Jag vet att många menar på att en "sådan här chans får en bara en gång i livet", men så sade alla också 2012. Och vi vet ju hur det slutade.
I slutändan kanske vi kan gå till Europa League eller Conference League trots allt. Kanske också ha en sportslig chans och gå riktigt långt.
Där vi kanske också får revansch på ett visst lag från Färöarna, vem vet?
