Norge - Finland2 - 0
Hammarby IF - Örgryte IS 2-3
Fortsättning på matchrapporten.
[fortsättning från del 1]
... backade hem för långt utan fortsatte att spela bra och skapa chanser. Men oundvikligen blev det lite mer Hammarby, när de flyttade fram för att nå en kvittering. Det stod dock 1-1 i jättelägen, Hemberg och Trym Bergman hade haft var sitt, när kvitteringen så ändå kom. Återigen var det en boll in bakom våra mittbackar, den här gången slagen med stor precision av Fredrik Winsnes, som ställde till det. Peter Markstedt kom dykande och kunde nicka bollen ner i marken och upp i nät bakom en förgäves sprattlande Last. 2-2, kvitterat.
Men det var nu ÖIS största styrkebesked avgavs. När hemmalaget kvitterar bara ett par minuter innan slutsignalen, då känns det nästan givet att de kommer att fortsätta att trycka på och jaga ett segermål. Men så blev det inte! Istället flyttade ÖIS upp igen, tog tillbaka den lilla mark man förlorat, och började pressa. Fenomenalt starkt gjort! Visst, Hammarby skapade en del chanser de med, men det var faktiskt ÖIS som dominerade efter kvitteringen.
Denna höga moral betalade sig också, Sällskapet fick den lilla tur som krävdes för att sätta spiken i kistan. Det var inbytte Patrik Fredholm (Jocke tecknade själv för byte efter sitt mål, han fick tydligen ont) som gjorde det. Och som han gjorde det! Han fick bollen en liten bit in på offensiv planhalva, drev den framåt, forcerade sig mellan två vilt kämpande hammarbyare och fram mot straffområdet, mötte där ytterligare två hammarbyare, drev in mot den vänstraste av dem, drog bollen snabbt till höger och sköt direkt i steget, blixtsnabbt! Den högra backen hade sträckt fram benet för att blockera och bollen tog på det, ändrade bana och gick i en hög toppad båge över Hellström, som gått ut för att möta skottet, och i mål. 3-2 till Sällskapet!
Visst, den ändrade bollbanan var turlig (vilket hammarbyvänlig media har ältat till förbannelse efter matchen). Men det var ett hårt och bra skott han fick iväg, det hade mycket väl kunnat bli mål även utan den styrningen. Fredholms agerande fram till skottet var hur som helst av högsta internationella snitt; kanske den bästa enskilda aktion av en anfallare som skådats i ÖIS sedan Marcus Allbäck flyttade utomlands!
Hammarby kämpade förstås frenetiskt för att utjämna igen, men förgäves. Efter fyra minuters övertid blåste domare Ingvarsson av spelet och förkunnade ÖIS seger. Härligt! Sällskapet har därmed ännu inte förlorat en enda premiär sedan vi tog steget upp i Allsvenskan igen 1995.
Sammanfattningsvis kan man säga att ÖIS gjorde en rejält svag första halvtimme, men spelade sedan upp sig mer och mer och var riktigt starka mot slutet. Totalt bollinnehav blev 51-49 i rödblå favör, så snacket om utspelning och oflyt från hammarbyhåll bör kanske dämpas en aning.
Hammarby imponerade dock, de spelade betydligt bättre än åtminstone undertecknad hade räknat med. Pablo Piñones-Arce var en (o)angenäm bekantskap i anfallet, Peter Markstedt var obehagligt bra och Fredrik Winsnes visade fin känsla i framspelningarna, och får de bara lite bättre ordning på försvaret (vilket de lär få när Johan Andersson kommer tillbaka) så blir de mycket svårslagna på Söderstadion även i år.
Det samma gäller ÖIS, bitvis imponerande framåt men tunna bakåt. Men vi har inte bara en utan två viktiga försvarskuggar borta! Johan Anegrund är tillbaka vilken match som helst, men Anders Prytz får vi tyvärr vänta på tills efter VM. Kan vi spela som i andra halvlek, och framför allt, kan vi locka fram denna härliga moral igen, så lär vi redan ha samlat en hel del poäng vid det laget.
(Betygen nedan är satta av hemmalagets redaktion.)