Forum 1891 betygsätter säsongen sista delen
Efter fjolårets tumult satsade DIF på ett mellanår och värvningsstrategin stavades Finland. Säsongen är över och Djurgården nådde målet - tiondeplatsen. Nu går Forum 1891 igenom truppen och deras prestationer 2010. Vem var bäst? Vem var sämst? Svaret får ni här.
I sista delen av granskningen av årets säsong är det mittbacken/mittfältaren Ekong, yttern Milic, argentinaren Lucho och juristen Stefan Alvén som blir granskade.
Betygsskala
1 - Usel
2 - Dålig
3 - Underkänd
4 - Godkänd
5 - Bra
6 - Mycket bra
7 - Landslagsklass
Prince Ikpe Ekong 4
Trots en hyffsat lovande avslutning på förra säsongen var det nog ändå få som trodde på ”prinsen” inför denna. När dessutom Sjölunds kontrakt förlängdes och Kasper Hämäläinen värvades fanns det ingen startplats för nigerianen. Lösningen kom mot IFK Göteborg där skadeproblem skickade ner Ekong på mittbacken till mångas skeptitism. Resultatet blev en trygg bollvinnare som till skillnad mot Lyyski inte skicka iväg bollen panikartat vid varje bollkontakt. Som alltid när det gäller tillfälliga lösningar kommer det tillslut en match där det lyckade och chansartade inte längre håller, för Ekong kom den matchen först mot Gefle borta och definitivt Elfsborg hemma med bland annat två självmål på lika många matcher. Misstagen ska ändå inte dömas för hårt utan han spelade lojalt på den position han blev placerad på.
Hrvoje Milic 1
Förra årets kanske stora utropstecken i en övrigt ganska mörk säsong. Kroatiern som handplockades av Zoran Lukic hade inte riktigt samma förtroende hos duon Banda/Wass utan blev ganska snabbt kvar på bänken. När han väl fick chansen var allt av fjolårets inspiration som bortblåst. Under våren sägs det dessutom ha skärt sig rejält med både tränarna och främst Stefan Alvén som inte accepterade Milics sena ankomster till träningar samt attitydsproblem i allmänhet. Precis innan transferfönstret stängde luckan kom det ut uppgifter om att tyska Freiburg lagt ett miljonbud på Milic. Oavsett om det stämde eller inte blev det ingen affär. Istället åkte han hem till Kroatiern i hopp om att hitta en klubb på egen hand. Han tillhör dock fortfarande Djurgården även om chansen till återkomst är ganska små.
Luis Antonio ”Lucho” Rodriguez 5
Under värvningsfönstret var det en bra ytterback som stod högt upp på listan. Riddez värvades, men kunde inte lämna sin nuvarande norska klubb förens vid årskiftet. Den kortsiktiga lösningen blev istället en 25-årig argentinare närmast från moldaviska FC Sheriff Tiraspol. I hans första match mot BP borta vann DIF efter Rajalaksos kanon, och många tog snabbt detta offensiva glädjeämne till sig. Han hade tekniken, inläggen och spelförståelsen, men likt en viss Jan Tauer blev luckan bakåt stor om någon av hans kontringar misslyckades. I och med hans ankomst fick Djurgården betydligt mer aktiva ytterbackar som gjorde anfallen mer kraftfulla. Hans kortvariga kontrakt löper dock snart ut och med Riddez på ingång blir nog ”Luchos” tjänster överflödiga.
Stefan Alvén 5
Inför säsongen stod Djurgården utan sportchef sedan Aral blivit bortkopplad. Istället blev det blåranden och juristen Stefan Alvén som anställdes. Ganska snabbt efter honom tillkom ett nytt tränarpar och en halv finlandsfärja med spelare. Även om han nog fick viss rådgivning av ”Putte” Carlsson, har nyförvärven lyckats. Kennedy blev bästa målskytt, Toivio den ende mittbacken som är självskriven i startelvan och Kasper har imponerat stort på de flesta. Att sedan Perovuo och Lyyski inte blev lika stora succéer går att bortse ifrån. Vid sommaruppehållet gick Stefan över som manager med mer övergripande ansvar. Ett beslut som jag då personligen var onödigt med ännu en kock till soppan. Nyligen meddelades det dock att Magnus Pehrsson efterträder honom på managerposten inför nästa säsong vilket innebär återgång till gamla arbetsuppgifter. Sammanfattat känns han professionell, kunnig med lyckade värvningar på sitt samvete. Allt kan säkert bli bättre, men betyget måste ändå bli högt.
Årets överraskning: Pa Dembo Touray
Finns många som överraskat mig under säsongen, inte främst av nyförvärven. Den största överraskningen var nog ändå en som varit i klubben sedan milleniumskiftet. Precis när man börjat ge upp om en mer stabil Dembo levererade gambianen den kanske stabilaste säsongen hittills. Detta utan att skära ner på spektakulera räddningar där han långa stunder på egen handräddade Djurgården. Med kaptensbindeln runt armen och hög status hos publiken tog Dembo klivet ut som en riktig kultspelare i år. Tillskillnad mot alla kritiker som vaknade efter misstaget mot Elfsborg hemma, tycker jag det är en självklarhet att han ska stanna. Både på och utanför planen en av de viktigaste spelarna.
Årets flopp: Patrik Haginge
Visst var Oremo dyrare, visst gjorde Milic många besviken, visst hade man högre förväntningar på Jani Lyyski, men den största floppen var nog ändå Patrik Haginge. Speltiden blev av logiska skäl liten något som gjorde att Patrik öppet visade sitt missnöje mot klubben. Kostade en hel del när han kom och var en av allsvenskans mest lovande spelare när han kom sommaren 2008. Med det i åtanke tycker jag inte att han gjort nog för förvalta de förutsättningarna. Allergisk mot bitterhet och illojalitet när det kommer till högavlönade fotbollspelare. Hans säsong kan inte sammanfattas i något annat än en fet flopp.
Bästa matchen: Kalmar borta
Båda derbyna med betoning på första borde av naturliga skäl vara heta kandidater. Personligen håller jag ändå Kalmar borta högre. Var min första riktiga bortaresa och förväntningarna på resultatet var låga efter 1-5 och 1-6 tidigare år. Det slutade med att Philip Hellquist trasslade in 1-0 på pass av en hel Daniel Sjölund. Skön stämning på både bussen och bortaläktaren gav den kanske mest oväntade segern en värdig inramning.
Sämsta matchen: Åtvidaberg hemma
Många har redan lyft lagets usla bortafacit, den sämsta matchen i mina ögon kom dock hemma mot ÅFF, i alla fall den mest förnedrande. De var nykomlingar och hade inte gjort ett mål på de sex inledande omgångarna. Mot Djurgården rasslade tre mål in i nätmaskorna, dessvärre för deras del två i fel kasse. Slutresultatet blev 2-1 till ett DIF som vann ganska oförtjänt, inte ens ”flest mål vinner” gällde. Även om strävan efter seger alltid ska vara störst är det här 3 poängaren jag rankar lägst.
