Efter finalavancemanget: dags för en titel!
Sällan har det varit så spännande att vara gulsvart som de senaste två veckorna. Kvartsfinalen mot Halmstad BK (1-0) och semifinalen mot Hammarby IF (3-2) var båda påfrestande för nerverna och kommer hänga kvar länge i minnet. Men seger blev det i båda, och nu väntar cupfinal i Malmö den 5 maj.
Efter ett suveränt gruppspel fick vi det som såg ut som den lättaste lottningen i kvarten, Superettan-laget HBK hemma. Lätt på papperet, svårt i verkligheten. Visst var Häcken det bättre laget, men Halmstad täppte till klokt och har en fenomenal Lukic mellan stolparna. Det var först på stopptid, när vi stod på läktaren och funderade på om fingrarna skulle frysa sönder under förlängningen, som Alex Jeremejeff slog till på passning från frejdige inhopparen Egzon Binaku. Jeremejeff hade inte gjort sin bästa match för året, men visade riktiga skyttekungstakter genom att stöta in en boll från nära håll i 93e minuten.
Och så Hammarby igår då. Första kvarten var jag nervös. Hammarby var större och starkare och stängde till så att vi inte lyckades etablera något eget spel. Särskilt bra såg de ut att klämma ihop det hela på vår vänsterkant, Paulinhos kant. Men tur då att vi har en kant till av klass. För när Paulinho trängdes ut klev Nasiru Mohammed på högerkanten fram och ställde till oreda för de grönvita försvararna. Jag har tidigare sagt att vi har en av Allsvenskans bästa vänsterkanter i Arkivuo-Paulinho, men den runt tio år yngre högerkanten med Joel Andersson och Nasiru är inte långt efter.
Och det blev de båda yttrarna som avgjorde. I andra halvlek blev det mer yta för Paulinho, och så som han avslutar bör man inte lämna någon yta för honom ens i närheten av straffområdet. Hans båda mål den här gången var inga rökare i krysset, men lika effektiva, löjligt välplacerade vid stolproten. Mot HBK skrev någon att även en Paulinho som inte är i toppslag är bäst på planen, och igår såg jag till och med en Blåvitt-anhängare säga att Palle är Allsvenskans överlägset bästa spelare. Det återstår kanske att se när Allsvenskan drar igång, men segern mot Hammarby var till stor del hans. Härligt var det också att just Nasiru, som gjort en kanonmatch, fick avgöra efter Hammarbys nesliga kvittering. Fler sådana rökare vill vi se 2016.
Det finns mycket att, som man säger, ta med sig från de här matcherna. Inte minst är truppbredden 2016 betryggande. Gustav Berggren, född 1997 fick oväntat chansen och gjorde en toppenmatch mot HBK. Och i andra halvlek mot Hammarby spelade vi utan det inspelade mittbackspar som startat varje match i år (Mashamaite-Wahlström), utan 2015 års bäste spelare (Abubakari) och utan vår lagkapten (Ericsson), som fick kliva av efter en briljant förstahalvlek på grund av en känning i låret. Positivt är också att vi vunnit trots motgång. Det kunde krampat efter att vi aldrig fick hål på HBK, samt efter att HIF gjort ett för enkelt ledningsmål, samt kvitterat i 86e. Men vi vann i stället båda matcherna, vilket tyder på ett stort självförtroende och lugn.
Nu väntar alltså Malmö FF i finalen, borta i Malmö. Ett lag som inte slagit oss sedan tidigt 2011. Men man behöver inte avsky statistik lika mycket som Peter Gerhardsson för att inse att vi inte ska lägga för mycket vikt vid det. Vi måste vara ärliga och ödmjuka och säga att även om försäsongen och cupen sett bra ut så har vi inte mött några av de absoluta topplagen i Sverige än, och MFF är ett snäpp över Hammarby och Gefle. Så det här blir svårt. Malmö kommer ha tungt stöd på sin hemmaplan, och de tycker ju så himla mycket om att spela i Europa. Vi vill förstås också spela i Europa, men personligen känns det som att det viktigaste nu är att vinna en titel. Det är ju i och för sig inte så att vi är utan titlar, nejnej, vi har ju både Hallsvenskan 1983 och E-svenskan 2014, men en seger i cupen eller Allsvenskan skulle verkligen etablera oss som det vi hållit på att utvecklas till de senaste sju-åtta säsongerna: ett topplag i Sverige.
I alla fall, Kristi Himmelsfärd, den 5 maj, är det cupfinal som gäller. Boka in i kalendrarna, för det här är viktigt. Alla till Malmö!