En offentlig ursäkt är på sin plats
Att försöka förbjuda journalister att göra sitt jobb är aldrig acceptabelt. Men frustrationen bottnar i något annat, skriver journalisten och Häcken-supportern Anthon Näsström.
Följande text är en krönika från en enskild supporter, inte samtliga supportrars definitiva hållning.
Här står jag mittemellan två roller. Å ena sidan verkar jag som journalist till vardags, å andra sidan är jag en hängiven gulsvart supporter. Å ena sidan, å andra sidan.
I anslutning till Häckens smått kaotiska förlust borta mot Brommapojkarna på måndagen som renderade i en avvisad Andreas Alm och två utvisningar, på Alexander Faltsetas och Daleho Irandust – båda efter att vi fått en frispark – så fick Sonny Karlsson ett frispel på GP:s utsände reporter.
Efter matchen var vår sportchef skogstokig på reportern. "Ärligt talat, som du skriver. Du är för fan bedrövlig. Skärp dig för fan. Vem håller du på? Är du blåvit? Ärligt talat, du är så jävla dålig", ska Karlsson bland annat ha skrikit, enligt Fotbollskanalen.
Matchbevakning är speciellt. Läget för en reporter är oftast pressat då man innan matchen är slut i princip ska leverera spelarbetyg (omöjligt uppdrag), matchreferat och kommentarer. Innan dess ska du liverapportera under spelets gång. Och oavsett GP:s rapportering i allmänhet och BP-matchen i synnerhet kan vi inte ha en sportchef som tappar huvudet, oavsett om han nu skulle ha rätt i sak.
Förändringen är intressant. Mitt Häcken-intresse och engagemang startade hösten 2004 när laget klev upp i allsvenskan. Bara på den korta tiden har klubben fullkomligt förvandlats och är i dag bäst i stan (enligt den senaste allsvenska sluttabellen). Jag fullkomligt älskar underdog-perspektivet. Men i takt med att gå från att vara den snälla och tystlåtna grannen från Hisingen så ska man i dag iklä sig rollen som storklubb. Och höras, märkas, inte be om ursäkt för sig.
Det tycker jag är bra. Kravställningen har på många sätt saknats i klubben, så har känslan åtminstone varit utifrån. Att GP bevakar Blåvitt hårdare är inte konstigt. Det skrivs om det som folk läser. Men Häcken kommer på sikt att stå sig ännu starkare, det måste vi tro. För att gå från att figurera i periferin till att ta klivet in i medialjuset så är det resultat, resultat och åter resultat som gäller. 2012, när vi var i en guldstrid, ställde 031-medierna om helt och la allt krut på att bevaka Häcken. Även om det dröjde, och i det så finns en frustration över att vi är underbevakade.
Men, för att travestera en gaisare: Vår tid kommer.
Kanske vi behöver vara högljudda för att märkas? Att Sonny Karlsson brinner och är grinig är i grunden bra, för att öka kravställning på samtliga runt klubben. Det såg vi inte minst i Stahre-gate. Men att, som det rapporterats om, skrika åt en reporter och försöka förbjuda honom att skriva om oss och att även försöka hindra vår kapten att prata med honom är inte rätt väg att gå. Det är till och med oacceptabelt.
Under onsdagen samlas ledare i klubben till någon form av krismöte. Då räknar jag kallt med att en offentlig ursäkt kommer. Oavsett vad man tycker i sak, om en reporters arbete och en tidnings bevakning av klubben, så vore det på sin plats.
För övrigt: Häckens insats var under all kritik. Men 2-0-målet luktade offside. Tack för ordet.
