Häcken - Bayer Leverkusen
0 - 2

Fem punkter efter 0-2 mot Bayer Leverkusen

Häcken förlorade med 0-2 mot Bayer Leverkusen på ett vintrigt Ullevi. Här är fem punkter från matchen.

Klass och motivation
Leverkusen var mer eller mindre redan klara gruppsegrare redan innan matchen mot Häcken. Var serieledaren i Bundesliga motiverade att göra en riktig kanoninsats mot Häcken? Absolut inte. Många tongivande spelare vilades och de elva som startade såg inte särskilt påkopplade ut. Jag och min stolsgranne skämtade om att Leverkusens spelare förmodligen sprang 30 procent mindre under denna matchen jämfört med matcher de spelat i Bundesliga i år. Häcken å andra sidan gjorde en habil insats mot ett av Europas mest formstarka lag.

Man brukar säga att motivation slår klass. I den här kontexten är det aningen långsökt, men Häcken kändes mer motiverade än Leverkusen. Att motivation slår klass sägs bara efter matcher då motivation slog klass, ett klassiskt bekräftelsebias. För det mesta skulle jag säga att klass slår motivation, och så även igår på Ullevi. Ett lojt oengagerat Leverkusen gjorde precis vad som krävdes för att ta en bergssäker 2-0-seger och inget mer. Det om något visar på klass.

Hård och hårdast
Fem minusgrader och snö. Två personer på planen hade kortärmat. Den ena hårdingen var den österrikiske domaren Julian Weinberger, som för övrigt gjorde en bra match. Den andra hårdingen var Even Hovland. Hovland kryddade på sin hårdhetsstatus när han i slutet av matchen med bandagerat huvud med sina bara ben och kortärmade tröja sprintade ikapp två helt frispelade Leverkusenspelare. Hovland flyttade undan den bollförande Leverkusenspelaren med kroppen som om Levekusenspelaren var en junior på sin första a-lagsträning.

Farväl Ullevi, jag hoppas vi aldrig ses igen
Jag går på fotboll av flera anledningar. Överst på listan är att få se en fotbollsmatch. Tvåa kommer stämningen på arenan följt av att få träffa mina vänner. Fjärdeplatsen på min lista går till att se mitt lag vinna. Det är faktiskt långt från det viktigaste, isåfall hade man ju aldrig sett andra lag än sitt egna och det gör åtminstone jag. Dessutom stöttar man sitt lag även vid motgång. Tre av fyra kriterier misslyckades att nå upp till förväntningar på Ullevi. Vi tar dem i ordning:

Se en fotbollsmatch:
Trots biljetter mitt på långsidan så kan jag inte påstå att jag sett särskilt mycket fotboll. Jämfört med Bravida Arena, Gamla Ullevi eller andra relativt moderna arenor ter sig Ullevi som ett skämt. Det har varit svårt att få grepp om matchen, man har ingen aning om när bollen har passerat sidlinjen varken på bortre eller på närmaste långsidan. Den bortre långsidan var för långt bort med tanke på Ullevis flackhet och löparbanor. Den närmaste långsidans linje täcktes från min position av den fruktansvärda reklamsargen.

Stämningen på arenan:
Trots många Häckensupportrar på plats hördes knappt någon sång alls från där jag satt. Och det beskyller jag arenan för och inte Häckenklacken.

Träffa mina vänner:
Det var dyrt att gå på matcherna och mina vänner hade inte råd att gå på alla matcherna. Sen har ju matchupplevelsen inte varit särskilt bra. Så jag har fått träffa mina vänner trots Ullevi mer än tack vare Ullevi.

Se Häcken vinna fotbollsmatcher:
Här får man göra skillnad på orsak och ursäkt. Häcken har inte varit bra nog för att hävda sig i Europa League men har varit ännu sämre på Ullevis undermåliga gräsmatta.

Jag hoppas innerligt att jag slipper se fotboll på Ullevi igen, inte på grund av de svaga prestationerna utan på grund av att när jag går på fotboll vill jag se på fotboll.

Ljusglimtar från hemmaspelet i Europa League
Trots att Europa League har varit allt annat än lyckat finns det även ljusglimtar från matcherna på Ullevi. Jag pratar inte spelarmässigt utan allt runtomkring. Jag upplever att det har varit många som inte brukar se Häckens matcher som gått på matcherna. På min sektion var det få jag kände igen sedan tidigare. Jag skulle tro att fler har fått upp ögonen för Häcken tack vare att Häcken trots allt kvalificerade sig till Europa League och det är ju alltid något.

Vår/höst eller höst/vår
Till alla där ute som vill att Allsvenskan (och då per automatik alla lägre serier i Sverige) ska byta till att serien startar på hösten och avslutas på våren: Minus fem grader, dålig fotboll, dålig plan. Och Göteborg ligger långt söderut i Sverige, det finns många lag norr om Göteborgs breddgrader med mer minusgrader. Höst/vår är inte svensk fotbolls framtid om ni frågar mig.