Getingpanelen augusti: Farnerud, Owoeri, Borås, med mera.
Det har hänt mycket kring BK Häcken de senaste dagarna. Spektakulära toppmatcher med spektakulära mål, och kanske än mer spektakulära silly-händelser. En getingpanel bestående av Leonard Abrahamsson, Robin Carlander och Stefan Strömberg snackar ner den senaste tiden, och kastar beröm åt både John Owoeri och Sonny Karlsson. Trevlig läsning!
Plötsligt hade det upprättats en direktlinje mellan Torino FC och BK Häcken. För knappt hade ryktena om en möjlig Samuelflytt börjat spira innan vi fick bilderna på hur en glad Fässbergstvilling signerade ett Serie A-kontrakt i Turin. Men i Torino fanns en annan svensk mittfältare, som var på väg därifrån. Samma morgon som Samuel Gustafson kritade på började det surras om att Alexander Farnerud var på väg till Sverige. AIK, sades det, eller skulle Elfsborg sno honom? Några timmar senare så var det klart – lillebror Farnerud hade skrivit på för BK Häcken, där han återförenas med gamla Landskrona-kompisen Rasmus Lindgren. Vilken tisdag va?!
Stefan:
Ja det var en galen dag! Det var väl bara en tidsfråga innan Samuel skulle lämna och jag hade redan hunnit förlika mig med tanken någorlunda. Lite synd eftersom han kan bli hur bra som helst, men detta är den verklighet vi har att förhålla oss till.
När vi sedan fick in en sedan länge skadefri Alexander Farnerud en halvtimme senare känns det som att vi gjort ett uppköp rent kvalitetsmässigt, även om AF kanske inte har någon utvecklingspotential. Det kan väl gå lite hur som helst kanske med tanke på skadehistoriken, men faller det rätt ut verkar det som att vi knutit till oss allsvenskans bästa mittfältare. Bra agerat av Sonny!
Leonard:
Häckens fina transfersommar fortsätter, och med värvningen av Alexander Farnerud ser vi ytterligare bevis hur klubben nu kan locka hemvändare som saknar tydlig koppling till staden och klubben, och som har flera år kvar som elitspelare.
Får Alexander Farnerud vara skadefri tror jag Häcken vinner på bytet Gustafson-Farnerud. Samuel Gustafson lämnar förstås ett stort tomrum efter sig. 2016 var hans bästa år hittills och med sju målgivande passningar ligger han på andra plats i assistligan. Men han är en tämligen ojämn spelare vars briljans blandats med nonchalans och ett stundtals alldeles för svårt passningsspel. I Alexander Farnerud får Häcken en spelare med minst lika mycket kvalitet och finess, och med värdefull rutin från 13 års spel i Europa.
Vi är nog många som minns det fina lag Landskrona Bois hade i början av 00-talet. I klubben fanns förutom Farnerud och Rasmus Lindgren även spelare som Daniel Nannskog och Jonas Olsson. Nannskog återfinns ju numera i SVT men kanske får vi se Olsson på Hisingen de närmaste åren.
Robin:
Riktigt kul. Ett statement. Att sälja en av allsvenskans hetaste spelare och istället plocka hem en riktig tungviktare, landslagsmeriterad, framför ögonen på flera av våra tuffaste konkurrenter. Helt klart ett styrkebesked för klubben och alla som bidrog till den här värvningen. Givetvis får man lyfta på hatten för Sonnys arbete än en gång. Starkt jobbat.
Att vi kan gå ur det här fönstret och känna att vi faktiskt är starkare än före, trots att vi tappar startspelare, är mäktigt.
Sedan återstår ju att se vad som händer med Sudic och Nasiru. En Sudic-flytt känns det som vi klarar. Med Nas känns det betydligt tuffare. Hans kvalitéer kan vi inte riktigt ersätta med dagens material.
Men som sagt: så här långt är känslan att vi ligger på plus!
Men, vi har inte bara värvat halva Landskrona BoIS gyllene generation i sommar. Vi genomförde även rockaden att skicka iväg Jeremejeff och plocka in ”Crespo” Kamara. Så låt oss snacka strikers.
Efter ett par korta och bleka inhopp mot HIF så presenterade sig Kamara med klang och jubel med ett riktigt klassmål mot Elfsborg. Han är dock inte ensam om att visa goda anfallsegenskaper. John ”#starboy” Owoeri har nämligen höjt sig ett stort snäpp efter EM, och i Allsvenskan i sommar dönat in sex mål på fyra starter och två inhopp (sammanlagt åtta mål i AS i år). Är vårt striker-problem löst? Vad säger du om Owoeris boost och Kamaras intåg? Vem bör få spela, på kort och på lång sikt?
Stefan:
Det är som bekant lätt att vara efterklok, men det känns som galenskap att (som Peter gjorde mot Norrköping) ställa över en spelare som är i den form Owoeri är/var i. Vi har bara en match kvar innan ett längre uppehåll, så jag är tveksam till att rotera en så het spelare. Med det sagt tycker jag ändå att Crespo gjorde det hyfsat bra mot Norrköping.
Svårt att säga vem som ska spela på sikt. Min känsla är att Crespo har bättre kvalitéer än John i grunden, så om John tappar flowet tycker jag att Kamara ska få chansen från start rätt omgående. Kanske kan båda spela? Det testades ju i slutet mot Norrköping, visserligen i en forceringsfas och utan resultat, men kanske kan det vara en idé på sikt. Vi har ju numera ett lag med tonvikt på pensionsmässiga spelare, kanske är lika bra att ta det spåret hela vägen och gå över till 4-4-2…
Leonard:
Det finns två huvudspår vad gäller transferstrategier. Antingen söker man spelare som går in som nummer ett i startelvan/truppen/på sin position, eller så siktar man på att lyfta truppen genom att höja lägstanivån i startelvan/truppen/på en viss position. Värvningen av Rasmus Lindgren faller inom den första kategorin; han går direkt in som mittback nummer ett i truppen. Rockaden där Alexander Jeremejeff och Dardan Rexhepi försvann och Alhassan Crespo Kamara tillkom tillhör den andra transferstrategin. Kamara är bättre än de anfallare som lämnat laget, men i nuläget ser jag honom varken som bättre eller sämre än #starboy Owoeri.
Att ha två bra (och jämbördiga) anfallare i truppen har flera fördelar. Laget blir mindre sårbart för skador, dagsform kan avgöra vem av dem som startar och att formera laget 3-5-2 skulle kunna vara en långsiktig lösning. Striker-problemet är löst och har bytts mot ett mer angenämnt problem.
Robin:
Ja, jäklar i min låda vilket mål han gör mot Elfsborg, Crespo! Men jag tycker ändå att man mot IFK såg att han har en bit kvar till formen. Och även så i de tidigare inhoppen. Urstark som target, men lite ovän med bollen och självförtroendet i djupledsdueller är inte där. Han trampar hellre på bollen än trycker på och förbi. Det känns också som att laget och han inte riktigt känner varandra ännu. Löpen stämmer inte riktigt. Men vilket sparkapital vi har. När han är i form är det en supervass striker!
Jag tycker att man ganska tydligt såg det här mot Peking när John Owoeri kom in. Som jämförelse sprudlade Owoeri av självförtroende och snurrade upp sin gubbe på kanten, kom förbi, tog avslut eller slog inlägg.
John är en helt annan spelare än den vi såg i våras. Väldigt kul utveckling. I mina ögon är han i dagsläget ett ganska tydligt förstaval.
De senaste dagarna har bjudit på två dramatiska matcher mot Allsvenska topplag, och båda slutade med brutna sviter. Först bröts vår mardrömssvit i Borås. Med en 4-2-seger togs första tävlingssegern mot Elfsborg där på 24(!) försök. Sedan bröts tyvärr vår över tre månader långa förlustfria svit i Allsvenskan, när Norrköping vände och vann mot oss med 3-1. Ge din syn på de här matcherna.
Stefan:
Jag såg inte hela matchen mot Elfsborg och avstår från att säga något om den. Förlusten mot Norrköping kan jag ta. Visserligen handlade det om tillfälligheter med en feldömd straff emot oss, men Norrköping var på väg in i matchen och jag tycker att de vann rättvist i slutändan, även om det kunde slutat annorlunda.
Leonard:
Hösten 1981 vann Häcken Division 2 södra och fick kvalspela mot Elfsborg. Häcken förlorade med 0-1 på Rambergsvallen och fick sin dröm om Allsvenskan krossad efter 1-1 på bortaplan. Bland de knäckta Häckenspelarna på Ryavallen fanns både Sonny Karlsson och Mats Johansson. Efter 24 matcher och nästan 35 år kunde Sonny, Mats och alla vi andra äntligen säga tack och adjö till Boråsförbannelsen.
Att tro att det här betyder hej då till den fina Häckenformen 2016 skulle vara att förhasta sig. Att förlora på bortaplan mot regerande mästarna och nuvarande serietvåan är egentligen inget att höja på ögonbrynen för. Trender sträcker sig längre än senaste matchen och Häcken har blott en förlust på de senaste tio i Allsvenskan.
Båda matcherna var klassiskt Häcken men ingen var någon Häcken-klassiker. Matcherna böljade med chanser både framåt och bakåt. I Borås var det starkt att snabbt hämta sig efter det tidiga baklängesmålet och att stänga matchen med 4-2 vilket gjorde att Elfsborg aldrig gavs chans att jaga på slutet. I Norrköping tycker jag att Häcken gör en bra första halvlek och även inledde andra halvlek piggt.
Nu följer två raka hemmamatcher och jag tror på sex poäng till gulsvart.
Robin:
Elfsborgmatchen är en milstolpe. Så många gånger som vi åkt till den där gudsförgätna regnhålan och fått åka hem besvikna och molokna. Så oerhört skönt att få bryta den sviten och dessutom vinna på det sätt vi gör. Fyra mål och en tvivelslöst rättvis seger.
Peking är en helt annan match. Det går inte att säga annat än att hemmalaget imponerar. Man förstår varför de fortfarande utmanar MFF om guldet. Det är starkt att vända (vilket inte är första gången) på det sätt man gör. Tredje målet är dessutom ett klassmål som tål att ses i repris.
Det går dock inte att blunda för att den lämnar en bitter eftersmak. Straffsparken, Mohammed Al-Hakim. Det är inte godkänt. Det är svagt. Det är fel. Det är ett matchavgörande beslut. Tyvärr.
Men jäklar vad det här gör en pepp på Örebro på söndag!
Kloka tankar som vanligt från panelen, tack så mycket! Fortsätt gärna snacka om det här på forumet eller på twitter under #getingpanelen. Och givetvis har Robin rätt, nu är peppen på Örebro-matchen stor - alla till Rambergsvallen på söndag!
AJ2016-08-11 17:28:00
