2016-11-05 15:00

Latina - Bari
2 - 1

BK Häcken-Örgryte IS 4-1

Ett egentligen underbart derby med en underlig bismak. Häcken kan ha häng på allsvenskan!

I elfte timmen vaknade Häckensupportrarna och skrivarandan på svenskafans, så det lär väl rasa in matchreferat av kvällens glädjepiller. Men inte kan man få för mycket av det goda när det är så pass gott som detta. Matchen med stort M, som sagt; årets match. Vem bryr sig om GAIS smaklösa GP-bilaga när 4114 tränger in sig på Rambergsvallen för matchen som är ett vägskäl mellan fortsatt klättring på den darriga allsvenska stegen, eller bara ett lillfingergrepp från att störta ned i superettadjupet?

Hela derbykänslan komplett med supportermatch och allt förtogs i princip av Gothiabomben som upptagit all forumplats ikväll. Faktum är att till och med sötman av den ljuvliga vinsten surnade när TV basunerade ut samma sak, med matchbilder och kommentar från Ekwall och allt. Vad är det som HÄNDER?! Imorrn ska det 'avdramatiseras' enligt officiella. Vi får verkligen hoppas att detta är ett klassiskt internet media som vill vara först och skriver utan att kolla upp ordentligt-fenomen.

Nåväl! Nu till matchen med stort M.
Häcken började i motljus och det var så nära - så illa nära - att kallduschen var ett faktum efter 3 minuters hård forcering av ÖIS och bollen i mål - men bortdömt för offside. Inom de första 10 minuterna hade sedan Häcken etablerat något som liknande ett hyfsat spel och därmed var väl egentligen den del av matchen där ÖIS dominerade över. Hade det inte varit för Dick Last hade ÖIS redan tidigare i matchen sett siffrorna trilla iväg, men mannen har kusliga reflexer. Dock inte bättre än att Pao i 14 minuten på en riktigt elegant frispark i toppenläge hittar förbi på vänstersidan in i mål. Frisparken kom sig av en fällning av samme Pao; nu är Pao annars kapabel att fällas på väldigt spektakulära sätt, men domaren Håkan Jonasson valde - till skillnad från de flesta andra domare denna säsong - att blåsa när Pao faktiskt blev fälld på riktigt. Vilket resulterade i två mål till slut.

Efter dryga halvtimmen hade Häcken sjunkt ned något till ett stillsammare 4-4-2-liknande spel och medan ÖIS försökte långbolla över mittfältet till ineffektivt irrande anfallare tog Häcken det stilla med långsamma, makliga anfall över hela mittfältet och in mot mål, som regel utan att komma så pass nära. I 29:e var det dock skakande nära nytt mål när Larsson spelade Pao som sköt över; två minuter senare var det dags igen, men Last höll ÖIS kvar i matchen (igen). Marek var vid detta laget inte dåligt utbuad nere i högerhörnet, liksom domaren efter en tveksam offsideavblåsning mot ÖIS. Över lag hade ÖIS inte domaren med sig alls i matchen, inte mindre än 4 gula kort strösslades ut till de rödblå; och inte mindre än 7 gånger blåstes offside (mot 1 för Häcken). När halvtidsvilan kom hade ÖIS noll skott på mål och Häcken borde haft fler mål på skott.

De första 15 av andra kändes lite skakigare med ens. ÖIS kämpade för att etablera någon form av tryck, men det resulterade nästan bara i kontringsmöjligheter för de gulsvarta. Känslan började infinna sig att fick vi bara ett mål till skulle matchen punkteras. Larsson missade två fantastiska lägen i 53:e och 64:e, i 66:e hade vi en hel svit chanser. Två minuter senare kvitterar Lysén på hårt skruvad långboll till vänster om Krickan. Betongkepsen åkte på, försommarens tunga matchresultat ekade i huvudet. Men Häcken måste ha känt att detta var deras match, solen sken för dem och alla var där för deras skull. De bjöd omedelbart mothugg, spelarna kändes pigga och drivna och fungerande tillsammans (kanske kunde MM bjudit upp mer, men nu pratar vi bara om det positiva). Pao föll i 78:e, Ari tog frisparken utåtskruvad till Paos gudabenådande huvud och bollen gled förbi en vågrät Dick Lasts fingrar.

Därefter radar Häcken upp målchans efter målchans; ledningsmålet gjuter nytt liv i benen och sällan har jag sett så hurtigt springande gulsvarta spelare de sista 10 minuterna. Därtill ingen antydan till att backa hem. I 85:e missar Larsson sin sista chans och byts ut mot Olofsson som två minuter senare oväntat friställer Henriksson som på ett osannolikt långskott trycker in den i högerkrysset. I 92:a har Last lämnat målet i ett sista försök till att rädda äran, men Häcken anfaller med vad som känns som alle man, som alla får känna på bollen innan den hamnar hos Henriksson igen som lite turligt forcerar in den till slutsiffran 4-1.

En avslutande notis. Det är synd om Daniel Larsson. Lika duktig som han är att skapa lägena med tjurrusningar och blixtsnabba vändningar, lika omöjligt är det för honom att få bollen i mål. Jag räknade till fyra riktigt heta chanser, varav flertalet han själv skapat. Last var riktigt bra idag trots allt, och givetvis kommer avslutningarna så småningom börja sitta rätt, men det måste kännas bittert. Idag är allt förlåtet; Last behövde kanske nötas ned också.

Ljuset i slutet av tunneln flämtar än. Kämpa på Häcken och inte minst: Förbli Häcken, Häcken!