Krönika: Vårens friska vindar ger Häcken fortsatt fart till hösten?
Våren har passerat och vi är bara en svensk sommar ifrån en allsvensk höst som kommer bjuda på spänning och, om man ska tro magkänslan, glädje för alla getingar. Jag väljer här att lyfta fram mycket av det vackra som utspelat sig på Rambergsvallen hittills denna säsong.
Vi har nu avklarat första halvan av den allsvenska säsongen. Som nykomling så är det inför säsongen än mer ovisst än för ett redan etablerat lag och jag tror inte att någon visste hur vi skulle stå upp emot våra mer rutinerade konkurrenter. Vi såg Öis samla på sig etablerade anfallare som fyllde den klubben med starka förhoppningar om den kommande säsongen. Häcken valde istället att plocka in Chatto från den inte alltför respektabla finska ligan och även om hans meriter var imponerade så visste man inte alls om han skulle bli fågel eller fisk. Vi hittade även en skadedrabbad anfallare som efter att ha skrivits upp rejält när han gick till IFK Göteborg sakta men säkert blivit allt mer uträknad av allmänheten. Man kunde säkert också oja sig över skadeproblemen som hade kantat hans senare tid innan övergången till Häcken. Jag pratar förstås om Mathias Ranégie.
När jag nu sitter här och ska försöka sammanfatta säsongen som den utspelat sig hittills så är det just dessa två nyförvärv som gjort störst intryck. Vi har i Chatto hittat en spelare som är i serietopp på en position som har blivit enormt viktig i dagens fotboll. Statistiken på hur många uppspel och kontringar som Chatto har förhindrat efter att Häcken tappat boll måste vara häpnadsväckande. Jag minns matchen mot Örgryte där det under en period i matchen såg precis likadant ut hela tiden. Så fort Öis fick bollen så kunde man börja räkna högt för sig själv och innan man hunnit till tio så stod Chatto där med bollen i behåll redo att sätta igång nästa anfall. Utöver sina defensiva kvaliteter så har han dessutom ett stort lugn med bollen, en egenskap som syns väldigt tydligt när någon behärskar det i Allsvenskan. Den egenskapen tror jag dessvärre är en stor anledning till att han inte kommer bli så långvarig på Hisingen som vi alla önskar. Chatto har potentialen att spela på en väldigt hög nivå men låt oss hoppas att han förblir häckenspelare en längre tid framöver.
Offensivt har mycket handlat om vår store anfallare med nummer tretton på ryggen. I början tycktes han isolerad i sin roll men i takt med att målen rullade in så ökade självförtroendet och numer är det inget ovanligt att Ranégie suger ner bollen för att sedan hålla bort, alternativt själv finta sig förbi sin försvarare. Att han kan hålla upp bollen ger Häcken chansen att kunna få upp laget och etablera ett spel som stundtals är riktigt fint att skåda, och det borde inte bli sämre nu när laget svetsas samman för varje match.
Tabellmässigt ser inte läget fullt så fantastiskt ut men jag tror att jag tillsammans med alla andra häckensupportrar känner en stor optimism inför hösten. Ge en geting chansen att dela ut poäng efter hur matcherna sett ut istället för hur det har slutat och vi skulle genast klättra i tabellen. Att spelet lovat så mycket och att vi samtidigt bara väntar på att spelare som Chibuike John ska ta nästa steg gör att chanserna är goda till en fin höst. Tänk er dessutom när Paulinho funnit sig tillrätta i sin mittfältsroll, då kommer Hisingen börja gunga på riktigt.
Jag har ägnat hela texten åt att se det positiva och funnit så mycket att inte ens Friberg och vårt bergsäkra mittförsvar fått utrymme till att nämnas. Det säger väl en hel del?
