Kristider?
För bara några veckor sedan pratades det om en ny drömsäsong, nya framgångar, Europa och kanske till och med SM-guld. Undertecknad var själv med i hysterin och eldade upp förväntningarna. Vad hände på vägen?
Någonstans efter Åtvidmatchen låste det sig för spelarna. Efter att inte ha lyckats sprätta hål på nykomlingen spred det sig en viss oro i laget som det brukar göra när det går emot. Innan matchen hade vi haft en period på rekordmånga matcher utan förlust och alla förväntade sig tre enkla pinnar.
Nu blev det visserligen 0-0 men med alla chanser borde matchen slutat med en klar seger. Efter denna match vände allt för de gulsvarta.
Vi är uppe på sju matcher utan någon vinst. Ibland har vi spelat bra, men oftast har spelet varit division 2 klass. Det fina spelet som förde med sig respekt och fruktan från förra året och försäsongen är som bortblåst. Spelarna saknar självförtroende, trygghet och framförallt passningspelet på den sista tredjedelen av plan har blivit lidande. De senaste åtta matcherna har vi totalt gjort två (!) mål. 720 minuter och endast två mål. Det är under all kritik och vi sjunker snabbare än Titanic i tabellen.
Flera spelare som ska vara tongivande i laget har underpresterat grovt. Sedan kung Lind skadades och stabile mittbacken Wahlström flyttades ut på kanten har vi inte haft en enda vinst. Inte för att detta är ett avgörande moment men backlinjen har sett ut osäkrare än någonsin och Tom Söderberg har inte gått att känna igen.
El capitán Henriksson går i troll och är långt ifrån den formen han haft de senaste säsongerna. Börjar åldern göra sitt? Min favorit till skytteligasegern, Ranegié har inte haft ett rätt så här långt under säsongen. Ointresserad, loj och allmänt frustrerad kännetecknar Ragge just nu. Kanske kunde ett mål vara förlösande för hans självförtroende?
Friberg har blandat och gett; dominant borta mot Malmö, sämst mot GAIS. Jag trodde mycket på Friberg innan säsongen men än så länge har han varit en besvikelse. Han måste höja sitt lägstanivå och börja våga ta för sig betydligt mer. Hans vapendragare på mittfältet Chatto har heller inte nått den nivån han höll förra säsongen. Han gjorde en bra match mot AIK men har slarvat alldeles för mycket. Chatto bör höja sig några snäpp så fort som möjligt. Det finns mycket potential i nigerianen som han fortfarande inte visat.
Hur ska vi vända på detta? Det finns inga genvägar. Gerhardsson måste fortsätta att övertyga spelarna om deras kvalitéer och styrkor och få de att börja våga igen. Just nu känns spelet knackigt och många felbeslut tas, dels på grund av att självförtroendet är i botten och dels för att spelarna inte vågar spela fullt ut. De måste börja tänka positivt och våga ta mer avslut. Idag är det bara Vinicius som vågar gå på avslut.
På pluskontot finns att Bjurström bör vara tillbaka snart och att Paulinho borde vara spelsugen efter sin knäskada. Waris och Kayke gör båda ett piggt inhopp mot Örebro och det skulle vara kul att se båda eller en av de starta mot Gefle. När Chibuike är på spelhumör gör han vad han vill med bollen och motståndarna. Men det har gått motigt för den proffsaktuelle nigerianen på sistone. Respekten är betydligt högre hos motståndarna och oftast drar han på sig extra mycket bevakning, något Häcken borde utnyttja bättre.
Kan en eventuell vinst mot Gefle vända den negativa trenden? Jag vet att det finns potential och kvalité i speltruppen men när man har ett stukat självförtroende blir allt mycket svårare och man får inget gratis. Ett mål, eller en seger skulle vara förlösande för getingarna. Jag är helt övertygad om att en seger skulle betyda otroligt mycket och att vi skulle kunna börja titta uppåt igen. In med Waris och Kayke i startelvan. Ta tillbaka Wahlström som mittback. Låt Bjurström starta, karln skjuter minst lika bra som finnen Uusämäki som bjöd på några läcka distansmål för några år sedan. In med Vinnie på topp och bänka Henriksson, Ranégie, Friberg och Jarlegren så de får sig en funderare.
Tre poäng, det är nog allt som behövs för att avsluta denna mardröm för gott.
