Få inte hybris nu, kära öbor...
... Vi är inte svenska mästare bara för att vi har har 9-2 i målskillnad efter tre omgångar. Långt därifrån. Än har Hisingens stolhet inte uppnått något. Än.
Det är lätt att vara hånfull nuförtiden. GAIS har ekonomiska problem medan hypade Wanderson, enligt många "allsvenskans bästa spelare", har förtvivlat svårt att presterera. Blåvitt pekar på felaktiga domarbeslut, men struntar i att rannsaka sig själv i sitt bristfälliga spel. ÖIS spelar i division 1.
BK Häcken är, just för tillfället, odiskutabelt 031-området bästa fotbollslag. Efter tre omgångar har de gulsvarta inte förlorat en enda match i årets upplaga av allsvenskan. Höjdpunkten är givetvis 5-0-defileringen av guldfavoriten Malmö FF på Rambergsvallen. När Häcken även vann mot Mjällby med 4-2 i torsdags lät inte nya expertutlåtanden vänta på sig. Plötsligt ses Hisingslaget som en utmanare om inte bara medaljerna, utan till och med om guldet.
Hur mycket jag än ogillar de mer anrika klubbarnas tjat om "hur många SM-guld vi har" så ligger det i det här läget något i det. Vi har sju poäng efter tre spelade omgångar, ändå svävar vi på små moln och drömmer oss bort. Än har vi inte uträttat något stort. Om vi förlorar våra närmaste tre matcher kommer känsloläget att vara något annat. Man kan tro att vi vunnit Champions League om man ser hyllningarna som sprids över laget.
Missförstå mig rätt nu; Många av de frågetecken jag haft innan säsongen har till viss del slätats ut. Truppen är bredd och spelet känns solitt. Vi har ett eget spel och kan i praktiken slå vilket lag som helst i Sverige. Gerhardsson har visat fingertoppskänsla på såväl laguttagningarna som på taktiktavlan. Det är mycket frid och fröjd nu, men det är också däri jag ser ett problem. Ska vi verkligen vara tillfreds med detta? Om vi nu på allvar vill vara en etablerad toppklubb borde vi snarare inse att detta bara är början på något stort, att vi måste jobba ännu hårdare från och med nu. Har vi den vinnarinstinkten i truppen? Finns det någon eller några som inte är nöjda med att "bara vara ett bra lag som spelar trevlig fotboll" och som vill svina till sig en medalj? Glädjeyttringarna efter 5-0-segern mot MFF tyder inte på det. Det var bara tre poäng, inte en finalmatch.
Det är förstås viktigt att njuta av stunden, att kunna suga på karamellen, men ännu viktigare att vilja ha mer. Jag tänker osökt på Karin Boyes för oss fotbollsfans så klassiska rader "den mätta dagen, den är aldrig störst, den stora dagen är en dag av törst." Finns det någon i Häcken som sett den? I så fall, används det som tändvätska?
Medaljer vinns sällan i enstaka matcher mot flashigt motstånd. De vinns på kyliga vardagskvällar på risiga planer mot tråkiga motståndare. Om det står 1-1 med tio minuter kvar, kommer man att nöja sig med pinnen eller gå för alla poäng? Det är sådant som avgör om man är en vinnare.
Det är vinnare vi behöver nu. Gärna redan imorgon mot Kalmar FF.
