Cupguld!
Häcken tog idag sin andra cuptitel på fyra säsonger. 3-0 mot ett tamt motståndarlag från Eskilstuna och bucklan blev vår för andra gången.
Första cupguldet, ja första titeln över huvud taget (om vi inte räknar Hallsvenskan 1983) tog BK Häcken 2016 i Malmö. Den matchen var speciell. För första gången mobiliserade det lilla kvarterslaget från Hisingen ett följe av ett knappt tusental till en bortaresa. I solsken mot mäktiga Malmö låg vi under, men lyckades kvittera och sedan vinna på straffar.
Dagens cupfinalsdrabbning var annorlunda. Peter Gerhardsson var visserligen på plats idag också, men inte på tränarbänken utan i hemmaklacken. Men vi hade hemmaplan i monsunregn och stod mot ett motståndarlag som inför sina femtiotalet tillresta supportrar knappt bjöd till match. Häcken var storfavoriter och skulle bara vinna. Och knappt hade alla hunnit in genom det saktfärdiga insläppet innan Alexander Faltsetas vackert touchnickade in ledningsmålet. Det kändes då som att det skulle kunna rinna iväg. Men ett stolpskott och ett par andra dunderchanser senare så stod det trots allt bara 1-0 i halvtid.
Lite nervositet infann sig nog hos några Häcken-vänner på läktarna, trots spelövertaget mot ett AFC som saknade sina kanske två bästa (Avdic, Nalic). Och det skulle dröja innan matchen punkterades helt och hållet. Först i 76e minuten lobbnickade Toivio in en första spik i kistan. Den andra spiken dunkade sedan en inhoppande Viktor Lundberg dit i 94e. Men då hade Getingarna redan sjungit om cupenguld en bra stund. Förutom målskyttarna ska Erik Friberg och Ahmed Yasin nämnas som spelare som höll en extremt hög nivå under matchen idag.
Kanske var det inte riktigt samma nerv idag som för tre år sedan, inte samma urladdning. Men vad beror det på? Att BK Häcken nu på allvar är på väg att bli, som Sportbladets Laul uttryckte det, ett vinnarlag. Eller som någon Häckensupporter kallade det, att vi nu har pokalvana. Att det numera är den naturligaste saken i världen att BK Häcken vinner en titel kan man inte klaga på. Och skit i nerven 2016, det var ingen brist på jubel, eufori eller gulsvart kärlek på läktaren varken under eller efter matchen idag.
En underbar guldfest på Hisingen senare, som var av en annan skala än den mer improviserade 2016, så kan man inte annat än känna stolthet, glädje, total lycka över pokalvanan. Ett stort jävla tack till spelare, ledare, medsupportrar för en av de (hittills) bästa dagarna i våra gulsvarta liv.
CUPENGULD.
AJ2019-05-31 00:22:00
