Efter Elfsborg före Blåvitt: Derbyfokus i Getingpanelen

Allsvenskan är igång! Och med hjärtat i halsgropen gick vi ifrån vallen i lördags med tre premiärpoäng, efter 2-1 mot Elfsborg. Men omgångarna kommer tätt nu och nu stundar en viktig match, IFK Göteborg borta. Vi har satt samman en panel bestående av Robin, Skander och Jens, som får säga sitt om de här båda matcherna, och dela med sig av sina bästa derbyminnen.

Ett slags västderby var det i premiären: Elfsborg hemma. I vår sista hemmamatch höstas slog vi dem med 5-2, och nu blev det ytterligare en seger: 2-1 i en otroligt spännande tillställning. Paulinho och Nasiru blev återigen blev målskyttar, och Peter Abrahamsson utsågs rättmätigt till matchens lirare. Vad säger man?

Jens:
Det blev ju som väntat en jämn och spännande match mellan två bra lag där vi till slut ändå tog en rättmätig seger. Ett rejält styrkebesked att ta tre poäng med tanke på diverse skador, en utvisning och ett bortdömt mål. Tillfälligheter som annars skulle ha kunnat ställa till det för vilket topplag som helst. För övrigt oerhört tillfredsställande att förlänga den segerrika och positiva trenden på Rambergsvallen, dessutom med en premiärvärdig stämning på läktarna och ett fint tifo av Bandieras.

Skander:
Jag vet inte vad man kan säga om matchen som sådan. Det kändes väl mest skönt att vi fick en vinst, och ett klassiskt fall framåt - istället för att släppa in en kvittering på en fast situation i 89:e matchminuten av gammal god tradition. Annars är det svårt att säga mer än att vi har allsvenskans farligaste lag framåt, men fortfarande brottas med försvaret till och från. Finns en anledning till varför säsongstipsen är allt från 11:a till 1:a. Det är å andra sidan inget nytt med det här laget och mycket av charmen ligger däri.

Robin:
Ja, vad tusan säger man? Vilken match! Allt i en salig blandning av heshet, nervositet och förlöst lycka. En bättre premiär kan man väl knappast önska sig? Snygga mål, spänning och dramatik i 95+ minuter med utvisningar, bortdömda mål, fantomräddningar och riktigt skönt drag på läktaren! Jag är så sjukt stolt över laget och över hur vi stöttade laget hela vägen på läktaren.
Det går inte heller att undgå att lyfta fram Peter Abrahamsson, En solklar matchvinnare. När han sedan ger CMore Sport-snubben nobben för intervju och säger att han måste ner och fira med klacken. Då skriver man in sig i min bok över hjältar!

Nu kollar vi framåt mot ett annat slags derby: Matchen mot IFK Göteborg, ett lag som hör hemma i samma stad som oss, men på andra sidan älven. Låt oss blicka både bakåt och framåt: Vilket är ditt finaste minne av en match mot Blåvitt? Och hur kommer det gå den här gången?

Jens:
Det har ju blivit en del fina minnen från tidigare möten att se tillbaka på nu. Källströms ledningsmål efter knappa minuten 2000, 3-1 på Ullevi 2005, premiärsegern på bortaplan 2010 för att nämna några. Måste jag välja får det dock bli när vi vann med 4-1 på Rambergsvallen våren 2009. Det var en välregisserad och spännande tillställning som ändå slutade i en ganska bekväm seger. Detta var ju blott vår tredje match som nykomlingar det året, så att få se Josef Karlsson snubbla in en boll och punktera matchen med några få minuter kvar kändes ganska stort.
Hur det går den här gången vill jag helst undvika att svara på, men jag tror det blir en fin kväll.

Skander:
Ragges två mål (i 4-1-segern 2009) är ett fint minne. Lite poetisk upprättelse för honom, och klubben. Samtidigt en symbol för vår nuvarande kurs.
Annars har det dessvärre varit mörker och förluster.
Tipset för i morgon är: åt helvete.

Robin:
Det finns många riktigt sköna minnen. 4-1 vinsten på Vallen 2009 med Ragge i huvudrollen är ju en given pärla, men ett gammal och kärt minne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är matchen på Stora Nya Gamla Ullevi 2005 med Henriksson, Töfting, Teddy, Dulee, Dixon och gänget. Vi vänder underläge och vinner komfortabelt med 3-1. Risp blir utvisad i sin sista match med Blåvitt och myntar uttrycket Hisingen är ju ändå inte Göteborg som sedan anammades av oss i Getingarna.
Hur det går den här gången? Blåvitt är bra och givetvis favoriter på sin hemmaplan, men jag tror definitivt att vi kan störa dom, trots avstängningar och skador. Men vi måste se till att vara kyliga och behålla alla elva man på planen hela matchen. Något vi inte lyckades med två av tre gånger i fjol.
Jag tror på en riktigt jämn och spännande match som slutar 2-1 seger för oss i slutändan. Även om jag inte är helt säker på att jag pallar en sådan här nervpärs till…

Simon Gustafson gjorde IFK-supportrarna griniga i fjol genom att dels tippa att BK Häcken skulle vinna en match med 5-0, dels i en annan match råka fira ett mål på ”fel” ställe av planen. John Alvbåge, som är en spelare i IFK, har sagt att matchen mot Häcken inte är ett derby. Vad säger man om det här? Är det ett derby? Ska matchen haussas upp och hetsas kring mer än andra? Vad betyder matchen för dig som Häcken-supporter?

Jens:
Jag tror inte det är värt att lägga så mycket vikt vid vad de blåvita säger, även om det ibland känns ganska uppenbart att matchen har kommit att betyda lite extra även för många av dem. För de flesta Häckenvänner är det självklart en viktig match i och med att vi tvingas dela stad och utrymme med det andra lagets supportrar. Utgången av matchen påverkar således också vår vardag, där vi ju gärna slipper höra det där skamlösa bekännandet till den blåvita skaran. Så visst, haussa matchen och kalla mötet för ett derby. Gör det Alvbåge lite ledsen är det bara ett plus.

Skander:
Det verkar som IFK/GP gör allt för att leka någon slags tvärtomlek där en massa spelare går ut i media och pratar om matchen som att den inte var ett derby. Det blir väl som vanligt ett skönt fokus på att vi är färre supportrar än GP/IFK och därför naturligt är mycket sämre. Precis som det i den ekonomiska världen hade varit om man jämförde klubbkassor och kapital, ja fast tvärtom då...
För mig personligen är det en match med noll värde, utöver de tre poängen. Det är 90 minuter på ett pissigt fuskbygge rest som minne över korruption, sossepampar och invektiv.

Robin:
Johan Ostbåge är allsvenskans största növvel! Det är väl ingen som tar honom på allvar längre?
Om det över huvud taget någonsin rått något tvivel om att matchen är ett derby är de raderade sedan länge. Prestigen i spelarnas och fansen beteende i och till de båda lagen är så tydlig även om det yttrar sig på olika sätt. IFK genom att spela dryga och hos oss ofta genom att vara kaxiga. I fjol sa Blåvitt att det inte var ett derby tills efter att matchen var spelad och det visade sig att dom vann. Så gör bara några som är riktigt rädda för att förlora ett derby. Vi är inte rädda, vi kallar det för vad det är!
När det gäller kaxighet måste jag säga att jag gillar Simons kaxighet, liksom Samuels när han blev intervjuad på allsvenska upptaktsträffen nu senast. Det är så det skall vara. Stå upp för laget, stå upp för dig själv! Visst det kan göra ont om man förlorar, men den gör också vinsten så j*kla mycket skönare!
Vi är inte rädda för någon, vi är stolta, vi är gulsvarta, vi är Hisingen!

Stort tack till omgångens panelister. Vi ses på bortaläktaren på onsdag kväll! Diskutera gärna vidare här eller under #getingpanelen på Twitter.