Mjällby - Häcken
1 - 2

Fem frågetecken och tre utropstecken efter 2-1-vinsten mot Mjällby

I Häckens bortamatch mot Mjällby fanns massor med frågor som måste redas ut för att resultaten fortsatt ska gå Häckens väg. Är jag orolig? Definititvt. Det fanns ett och annat utropstecken men i ärlighetens namn överskuggade alla frågetecken de få utropstecknen. Jag hoppas dock att jag har fel och att dagens match bara var en spelmässig plump och lyckligtvis inte en poängmässig sådan.

Frågetecken 1: Tappar Häcken fart utan Gustav Berggren?
Det var ett trögt Häcken som inte vann boll, inte sprang särskilt mycket och som inte visade någon geist. Kan det vara på grund av Gustav Berggrens frånvaro? Berggren står för allt som Häcken saknade idag. Ibland är det först när en spelare saknas som man förstår hur mycket spelaren betyder för laget. Kan det vara så med Gustav? Det pratas mycket om Alexander Jeremejeff och flyttspekulationer och att Häcken inte har chansen på guld utan Jeremejeff. Kanske borde det istället pratas om Gustav Berggren i de ordalagen efter dagens match?

Frågetecken 2: Var det framförhastat att tro att Häcken kan spela på gräs?
Häcken har hittills i år spelat bra på gräs, framförallt mot Malmö och Helsingborg. Jag har tidigare dragit slutsatsen att årets Häcken är bättre lämpat än de senaste årens upplagor när det kommer till gräsmatcher. Mot Mjällby syntes inget av det. Häckenspelarna var inte vän med bollen och kändes steget efter i närkamperna, samtidigt som Mjällbyspelarna tydligt var i sitt rätta element.

Frågetecken 3: Varför vågade ingen spela bollen centralt?
Häcken har med stor framgång hackat och sågat sig fram centralt i uppspelsfasen, fram tills idag. Jag vet inte om det var att Mjällby hade gjort sin läxa och tog ut Gustafson och Rygaard ur spelet eller om Häckens backlinje helt enkelt inte vågade passa till innermittfältarna? Jag har upplevt att det hela säsongen funnits en tilllåtande attityd mot att våga slå (och även missa) en svår kort passning från egen planhalva men mot Mjällby slogs inte de passningarna.

Frågetecken 4: Varför vågade ingen någonting?
Fegheten slutade inte med uppspelsfasen. Det slogs så många bollar mot “någon annan”. Ingen tog ansvar för uppspel utan hoppades att nästa medspelare skulle göra jobbet. Det saknades med några få undantag egna initiativ, handlingar som bröt mönster och vågade aktioner. De två som vågade göra något mer än att ge bollen och ansvaret till någon annan var Blair Turgott och Romeo Amane, bägge inbytta i paus.

Frågetecken 5: Vem leder laget i motgång?
Första halvlek var katastrof. Häckens sämsta denna säsong. Andra halvlek var på sin höjd ok. Det såg håglöst ut och jag såg ingen som röt till eller ledde med exempel. När Mjällby gjorde sitt mål var det ingen som peppade igång laget, alla hängde med huvudena. Så såg det åtminstone ut på TV-sändningen. Ingen var förbannad. Ingen visade känslor. Jag vill dock lägga in en brasklapp att det är svårt att se sånt på TV och mycket enklare på plats. Jag vill dock påstå att vi saknar en Sebastian Larsson-typ i laget, en som driver på och gör sina lagspelare både bättre och mer påkopplade.

Det fanns inte så många utropstecken i matchen men jag listar tre stycken:

Utropstecken 1: Tre poäng!
Resultatet gick Häckens väg och tre viktiga poäng bärgades. AIK kryssade mot Elfsborg och Häcken är fortsatt i serieledning.

Utropstecken 2: Tur!
Jag vet inte om jag tror på att bra lag har tur och förtjänar tur. Det jämnar oftast ut sig över en säsong. Ingen pratade om att GIF Sundsvall förtjänade turen att vinna mot Malmö FF förra omgången, något man alltid pratar om när Malmö vinner utan att imponera. Jag tycker att Häcken har haft otur i matcherna mot Helsingborg och Elfsborg och tur i matcherna mot Sirius och nu mot Mjällby. Så det har jämtat ut sig i tur vs. otur. Mjällby var bättre men trots alla målchanser gjorde de bara ett mål och Häcken lyckades göra två, och jag tror att det var mer tur än skicklighet.

Utropstecken 3: Bredd!
Det var inhopparna som var bäst i Häcken idag. Bredden i truppen, individuell kvalitet och den tidigare nämnda turen, gjorde att Häcken vann matchen. Per-Mathias Högmo har en tillräckligt bred och spetsig trupp för att byta in spelare som kan ändra matchbilden, och det är en styrka som kan leda långt i slutändan.