Varbergs BoIS - Häcken
1 - 1

Fem punkter efter 1-1 mot Varberg

Häcken fick med sig en viktig poäng i en tråkig och dålig match. Här är fem punkter från matchen.

Svag insats med för mycket slarv
Häcken kom, sitt manfall till trots, inte upp i nivå mot Varberg. Spelarna hade svårt att etablera offensivt spel och de klara målchanserna saknades. Det slogs dessutom bort på tok för många passningar från på tok för många spelare. Det kändes som att bollarna som slogs bort ibland var på grund av felaktigt utförande och ibland på grund av felaktiga bedömningar. Flest bortslagna bollar stod Simon Gustafson för. Jag blir mer och mer irriterad för varje match som går på att han för ofta slår den för svåra bollen vilket sällan leder till målchanser och ofta leder till bolltapp.

Dålig flexibilitet i taktiken
Häcken försökte i första halvlek att konsekvent lyfta bollar bakom Varbergs backlinje. Det lyckades aldrig på grund av att gräsmattan var blöt och att Häcken hade rejäl medvind. Bollen studsade iväg till inspark varje gång. Det förvånade mig att det tog en halvtimme att anpassa taktiken efter de aktuella förutsättningarna. I andra halvlek passade ursprungstaktiken bättre eftersom motvinden gjorde att bollen stannade snabbare vid lyftningar bakom backlinjen.

Klyschan om Varberg
Efter "en tuff bortamatch på Strandvallen" är "Varberg får matchen dit de vill" kanske den vanligaste allsvenska klyschan. Och klyschor är ju klyschor för att de är sanna, så även denna. Att möta Varberg på bortaplan är svårt. Det känns som att dugliga allsvenska fotbollsspelare förvandlas till division 4-spelare på Påskbergsvallen, samtidigt som Varbergs spelare håller en konstant nivå där. Det slås långt och stångas och springs och slås inlägg och kastas långt. Och det passar Varberg utmärkt. Varbergs spelare är så långa att mittbacken och tillika Häckenutlånade Tobias Carlsson fick slå hörnorna mot Häcken. Jag kan inte minnas senast jag såg en mittback slå hörnorna i en match. Någonstans gillar man ju att Varberg finns och att de med sin allsvenska division 4-fotboll ger långfingret till etablissemanget och visar att man kan överleva i Allsvenskan med en annan fotboll än "den fina".

Ett ljus i mörkret
Romeo Amane var den spelaren i Häcken som stack ut i positiv bemärkelse i matchen mot Varberg. Romeo var en av få spelare som såg bekväm ut med bollen och som faktiskt inte slog bort så många bollar. Han bjöd på en del elegant spel, bland annat snurrfintar och chippassningar. Romeo gjorde ju även en riktigt bra match mot Mjällby borta tidigare under säsongen. Kan det vara så att Romeo är bättre på gräs än på konstgräs? Kan han möjligen vara ett alternativ på mittfältet i de två svåra bortamatcherna mot AIK och IFK Göteborg som bägge sker på gräs? Eller kanske åtminstone ett hetare alternativ att byta in när någon i tremannamittfältet börjar att tröttna i de matcherna?

Fyra oavgjorda och lika många poäng som Djurgården
Häcken har spelat oavgjort i de senaste fyra matcherna och är ändå på samma poäng som serieledande Djurgården. Det är ju helt sjukt. Och lagen bakom närmar sig inte heller. Nu möter ett utvilat Häcken ett slitet Djurgården på söndag i Stockholm i ytterligare en "säsongens viktigaste match". Den som vinner den matchen kommer att sitta i förarsätet inför de sista fem omgångarna av Allsvenskan.