Getingpanelen utvärderar våren

Det är uppehåll för VM. Elva matcher har vi hunnit spela i Allsvenskan 2018 hittills och man måste nog säga att vi under de elva kamperna bjudits på såväl höga toppar som djupa dalar. Vårsäsongen utvärderas här av en panel bestående av getingarna Jonas Henriksson, Stefan Strömberg och Robin Carlander. Utan att avslöja allt de säger kan vi väl sammanfattningsvis säga att ett par bortamatcher får lågt betyg, medan Rasmus Lindgren och Paulinho får högt.

Tittar vi i tabellen ser det ut såhär:
8. BK Häcken 11 4 3 4 16-11 15
Är det bra? Ge din syn på vårsäsongens prestation.

Jonas:
Det känns som en placering som är inom ramen för vad man kunde tänka sig att man skulle kunna ligga efter vårsäsongens matcher. Med en bra avslutning av vårsäsongen så kunde man legat betydligt högre upp i tabellen.
Ser man till prestationen så har den varit alldeles för ojämn och det är speciellt bortaspelet som sviktat. Hemma på Bravida så tycker jag att man allt som oftast bjudit på både bra prestationer och resultat men tyvärr har inte bortaspelet sett ut alls på samma sätt och jag tycker att Sirius, BP, IFK Göteborg och Östersund har varit riktiga bottenapp.
Såklart kan man prata om att man återigen har en ny tränare som behöver sätta sin prägel på laget och som spelarna ska vänja sig vid, men då man under försäsongen pratade mycket om att det var rätt mycket liknande Stahre så hade i alla fall jag hoppats på att man skulle ligga bättre till i tabellen. Rent spelmässigt så känns det lite som det vi fick vänja oss vid med Stahre: en stabil defensiv men inte samma målglädje framåt.

Stefan:
När Stahre, som jag tyckte hade något stort på gång, försvann och ersattes av Alm ställde jag in mig på att 2018 skulle bli ett mellanår. Så har det också blivit. Klart det finns individuella matcher vi borde presterat bättre i och så vidare men sett till den totala bilden och tabelläget det rimligt, även om jag likt många andra hoppats på mer.
Kommer Lindgren tillbaka efter VM tror jag dock att vi kommer att avancera ett par placeringar under hösten.

Robin:
Vårt spel hemma på Bravida är riktigt bra. Förutom de två oavgjorda mot AIK och Bajen är det ju idel vinster där. Det är tydligt att vi kan vår hemmaplan och utnyttjar underlaget på bästa sätt. Bravida är vår borg. Det känns bra på riktigt.
Vårt spel på bortaplan däremot är riktigt risigt, för att inte säga bedrövligt. Förvisso är matcherna mot Sirius med den uteblivna frilägesutvisningen och spel på en potatisåker, samt vår egen (helt korrekta) dubbelutvisning mot BP matcher som ur statistiskt perspektiv kategoriseras som “outliers”. Ändå undrar man lite över hur våra taktiska direktiv ser ut på bortaplan? Om det verkligen bara är tillfälligheter? Mer om det i nästa svar.

Välj ut två ögonblick från Allsvenskan så här långt: det ljusaste och det mörkaste enligt din mening. Motivera varför detta var toppen och botten under våren.

Jonas:
Jag måste nog nämna två matcher som dom ljusaste ögonblicken och konstigt nog är det inte ens några vinster. Jag väljer nämligen matcherna hemma mot Stockholmslagen. Detta eftersom jag tycker att dels inramningen ifrån publiken var bra och att klacken ändå stod upp bra och hördes matchen igenom. Jag tycker även att det är roligt att se att fler och fler visar färg under dessa matcherna, att supportrar har på sig sin halsduk eller tröja och att det är en majoritet även under möten med storlagen. Jag tycker också att man gör bra spelmässiga prestationer i dessa matcher och att två poäng från dom matcherna kanske var lite i underkant. Att man gör så bra prestationer mot Allsvenskans kanske två bästa lag visar ju också att det finns en höjd på vad laget kan prestera.
Mörkaste ögonblicket är ju givetvis IFK Göteborg-matchen och här känns det nästan onödigt med motivering. Men för att motivera lite så känns det som att både i den matchen och i matchen mot Östersund så är man inte riktigt där och att inställningen är lite dålig. Kan ju vara anspänningsnivån som också påverkar men att prestera så i en av säsongens viktigaste matcher blir ju givetvis det mörkaste ögonblicket.

Stefan:
På grund av tidsbrist har jag missat ett par av de största bottennappen som BP och rivalmötet mot Östersund. Starkaste negativa upplevelse för mig således är nog första kvarten borta mot IFK Göteborg. Det eftersom den påminde om väldigt många första kvartar borta mot IFK Göteborg. Deppigt.
Största toppen tycker jag är Elfsborg hemma eftersom det blev en sån där klassisk Häcken-fest hemma. En sån där man slipper vara nervös då man känner ganska snabbt att denna match vinner vi med sisådär 5-0. Vi brukar göra någon eller några sådana per säsong och det är alltid lika härligt. Väldigt bra tryck på klacken i samma match också vilket man alltid blir glad över att se och höra.
Just klacken är en allmän ljuspunkt under året. Kanske för att dödkött som jag själv övergivit sektion G för långsidan i år. Kvalitet.

Robin:
Den mörkaste? Det finns ju, utan att vara ironisk, en del att välja på. Dubbelutvisningen, den bleka insatsen i derbyt och alla skador med följden att vi får spela med U21-laget mot ÖFK. För mig är dock matchen mot MFF det som är mest svårtuggat.
Här tycker jag att vi i någon form av taktisk feghet och en viljelös inställning ger bort matchen till ett skadeskjutet och tvivlande Malmö FF. Jag tycker att vi matchar, spelare för spelare i varje position i den matchen. Vi är lika bra eller bättre än motsvarande spelare i hemmalaget. Ändå uppträder vi med en respekt och försiktighet som gör att vi inte utnyttjar det övertag vi faktiskt hade på dom. Det är det som lämnar bittrast eftersmak för egen del. En riktigt onödig förlust.
Bästa? Även här finns det en del att välja på. 5-0-vinsten mot Elfsborg med de två galna självmålen. Att klacken fortsatt är så jäkla bra. Matchen mot Bajen där vi borde vunnit. Men jag tycker nog den andra oavgjorda hemmamatchen mot AIK är vårsäsongens höjdpunkt.
Vilken grym fotbollsmatch det var. Perfekt väder, kul uppladdning på Whoopsis uteservering, bra stämning i klacken och som sagt en riktigt bra fotbollsmatch. Det var kanske ändå i slutändan ett rättvist resultat men vår första halvlek är ju fullständigt symfonisk. Kanske årets bästa? Och nog borde vi avgjort matchen där och då? Sedan får vi olyckliga skador som påverkar matchen tydligt. Men den var ett tydligt tecken på att vi när vi vill och vågar kan mäta oss med seriens absolut bästa lag.

Om vi tittar på individuella spelare. Vem är vår MVP såhär långt? Vem behöver, som man säger, "steppa upp"?

Jonas:
MVP såhär långt får bli Alexander Falsetas. Jag tycker att han sticker ut bland prestationerna i år. En extremt nyttig bollvinnare och grovjobbare som jag tycker i år även har tagit för sig i spelfördelandet och slagit många fina crossbollar. Jag tycker också att rollen han har i år har öppnat för att Erik Friberg kunnat gå med mer i anfallet om man jämför med förra året.
Jag måste även nämna Kari Arkivou i snacket om MVP. Jag tycker att han gång på gång visar hur extremt viktig han är för BK Häckens spel såväl i det defensiva spelet där inte många klarar av att ta sig förbi honom som i det offensiva spelet med att utmana och komma till inlägg. Det känns som att han alltid är spelbar på sin kant och han påminner lite om Gianluca Zambrotta under sina glansdagar i Juventus när han kunde lösa en hel kant själv.
Steppa upp finns det väl ganska många som behöver göra känns det som, speciellt de offensiva spelarna där det nästan bara är Paulinho och i viss mån El Kabir som kommer undan med ett godkänt betyg.

Stefan:
Jag tycker att det är jämnt mellan Paulinho och Lindgren när det gäller vem som varit vår MVP. Hoppas verkligen att vi har med oss båda i många matcher under hösten.
Det är många som behöver steppa upp. Nasiru vet jag inte vad som hänt med efter alla dessa år, men det är oroväckande att han verkar ha planat ut och till och med kanske pekar nedåt. Eller passar han inte i Alms lagbygge? Jag vet inte. Daleho Irandust är en annan jag förväntar mig mer av. Han har gjort det okej men han har inte tagit de där stegen vi alla hoppats att han skulle göra i år.
Sen vill jag känga till Sonny som år efter år värvar spelare som inte har en teoretisk chans att klara Allsvenskan. I år tänker jag på en sådan som Karl Bohm – man kan ju inte lasta honom för att han inte inser sina begränsningar, men Sonny borde steppa upp i det hänseendet.

Robin:
Det är väl faktiskt så att det är ett par spelare som behöver steppa upp om man skall vara ärlig. Nasiru har inte hittat rätt alls. Är det proffsnerverna? Det här fönstret var väl tänkt att bli hans? Viktor Lundberg som haft lite otur med skador och sjukdom har väl inte heller fått ut sin fulla potential även om han glänst i enstaka matcher. Likadant med Dalla. Bra i kortare stunder men inte över tid. Crespo är ju lite svårt att bedöma men faktumet att han bänkas av en matchotränad Kabir säger väl att det är en bit till toppformen även där? Och som lök på laxen så har vi mysteriet med Mervan.
Palle däremot är väl det enkla och kanske självklara valet som vår MVP? Fullkomligt dominant ibland och med i seriens skytteligatopp. Matchvinnare vid ett flertal tillfällen. Ger alltid 110% och dessutom en av mina favoritspelare genom alla tider i gulsvart. Kort sagt fantastisk!
Men mitt val är ändå Rasmus. Jag tycker att vi tar vår kaptens enorma stabilitet lite för självklart. Rasmus är nog sedan han kom vår genomgående bästa spelare? Han håller en otroligt hög lägsta nivå. Så hög att det känns som vi tar hans kapacitet för givet, Det märks dock alltid alltför tydligt när han är borta. Ett fullblodsproffs i alla lägen. Beundransvärd och värd all heder och cred. Dessutom en föredömlig kapten. Därför är mitt val Rasmus.

Stort tack till veckans panelister! Vill ni ha mer gulsvart så rekommenderar vi att ni tar och lyssnar mer på Jonas Henriksson som i sin podd just kommit med ett avsnitt som också "snackar ner" våren. Podden finns här och där poddar finns.

Nu är det som sagt paus, så vi får nöja oss med herrarnas VM i en månad, innan Allsvenskan drar igång igen den 7/7 med hemmamatch mot GIF Sundsvall. Då ses vi uppå vallen, på Rambergsvallen!