Häcken är klara för gruppspel i Europa! Fem punkter efter 5-0 mot Zalgiris
Häcken kommer att spela gruppspel i antingen Europa League eller Europa Conference League till hösten. Här kommer fem punkter från matchen.
En kväll tillsammans med det parasympatiska nervsystemet
Det var länge sedan det parasympatiska nervsystemet aktiverades hos oss Häckensupportrar i samband med en match. Men ikväll var en kväll där vi bara kunde mysa och må bra på vår hemmaarena. Vi kunde se hur vårt lag med lätthet och elegans besegrade Zalgiris och garanterade gruppspel i Europa.
Det parasympatiska nervsystemet aktiveras när kroppen är i vila och inte är stressad. Bland annat sjunker nivån av stresshormoner och “må-bra”-hormonet oxytocin ökar i kroppen. Det var skönt att för en gångs skull inte vara nervös under en match. Det var inte nervöst alls under matchens sista timme. Det var visserligen lite nervöst när Samuel Gustafson i matchminut ett klackade bort en boll i eget straffområde men efter det var det Häckendominans och det tog förvånande nog hela 28 minuter innan Häcken gjorde mål då superserben Hrstic spräckte målnollan.
Matchstart i tvåmålsledning
Så kul det är att sparka igång en match med en tvåmålsledning! Det borde Häcken göra oftare (läs: kvala till Europa). Zalgiris hade inte gjort sin Varberg/Klaksvik-läxa och försökte tjuva i offensiven redan vid matchstart. Det gjorde ytorna på mittfältet enorma för Häckens skickliga mittfältstrio. Det i kombination med att både Sadiq och Layouni hade mentalt och fysiskt övertag på Zalgiris ytterbackar gjorde matchen till en enkel tillställning som varken var spännande eller jämn.
Frenetisk Sadiq
Ibrahim Sadiq gjorde två mål och två assist på 74 spelade minuter. Det är bra siffror men det är inte det jag kommer att minnas från matchen. Det jag tar med mig är hur Sadiq lyckades vara precis överallt och var så övertänd matchen igenom att jag var orolig för att han på nytt skulle ta ett onödigt rött kort så som han gjorde mot Elfsborg nyligen. Men Ibra kanaliserade energin till något positivt och var utan tvekan matchens lirare. Han mötte boll, bytte kant, spelade fram, sköt luriga skott, vann boll i offensiv tredjedel och pressade frenetiskt vid 3-0-ledning.
Inför Häckens andra hörna i matchen (tror jag det var) sprang Sadiq ur ur straffområdet och jagade ikapp en Zalgirisspelare som smög ut från straffområdet för att ligga på kontring vid eventuell snabb bollvinst efter Häckens hörna. Zalgiris hade en tydlig matchplan att gå upp med tre man vid Häckens hörnor. Sadiq lyckades få Simon Sandbergs uppmärksamhet och Sandberg övertog markeringen av Zalgirisspelaren ungefär vid mittlinjen. Av alla spelare i Häcken trodde jag att Sadiq var den sista att uppmärksamma ett potentiellt hot i form av en smygande kontringsvariant på en offensiv hörna. Sadiq visade prov på laganda och fotbollsintelligens, och det är vanligtvis inte de två första orden jag tänker på när jag tänker på Ibrahim Sadiq.
Hristic visade upp sig
Srjdan Hrstic visade än en gång hur en nia ska spela och agera. Han gjorde det viktiga 1-0-målet genom att än en gång stå på rätt plats vid rätt tillfälle. Hrstic var även delaktig i targetspelet vid några tillfällen och sög fast några bollar. I kontringsspelet slog han flera gånger rätt passning till rätt löpande spelare vid rätt tidpunkt. Om Hrstic fortsätter att hålla denna höga och framförallt jämna nivå kan det bli en rolig höst för Häcken. Jag har dessutom svårt att se att denna nyss fyllda 20-åring kommer att bli sämre med tiden.
Tack Tuborg!
Kristoffer Tuborg Lund tackade för sig efter matchen på ett sätt man inte gör om man inte är klar för en ny klubb. Efter en härlig och kul kväll med många mål och många skratt fick jag, och förmodligen många med mig en tår i ögat när Lund så tydligt tog farväl av oss. Det finns så mycket att älska med Tuborg och jag tror aldrig att jag tyckt bättre om en fotbollsspelare i hela mitt liv.
Som fotbollsspelare har han varit fantastisk på sin vänsterkant. Outtröttlig har han sprungit upp och ner för kanten och gjort ytterforwarden framför honom bättre. Lars Olden Larsens succévår hade inte blivit av utan Tuborg. Lund har varit distinkt i defensiven och konstruktiv i passningsspelet. Han har med sin vänsterfot matat inlägg efter inlägg och gjort många assist under sin tid i bollklubben.
Fotbollsspelaren Kristoffer Lund kommer att vara saknad. Men det finns fler spelskickliga vänsterbackar med stor lungkapacitet. Människan Kristoffer Lund däremot går inte att ersätta. Med sitt ständiga leende och sitt varma sätt har han trängt in i många gulsvarta hjärtan. Så klart var det han som gick med i prideparaden med Getingarna tidigare i år. Och vi glömmer aldrig hans första match (derbyseger mot Blåvitt) och det odödliga citatet “I feel fabolous, home game, derby win. I fucked up in the beginning but made it better. I’m just so happy!”
Kristoffer Lund hade kunnat göra som Benie Traore tidigare gjorde och stå över den här matchen för att inte riskera att skada sig innan övergången till sin nya klubb. Men Lund gjorde precis som Gustav Berggren gjorde i fjol och spelade en sista match trots skaderisken, förmodligen på grund av lojaliteten och kärleken till klubben.
Jag kommer alltid att heja på det laget som Kristoffer Lund spelar i och ser fram emot att följa hans fortsatta karriär. Tack för allt Tuborg och sluta aldrig att le!
