Kärleken till en arena
Jag började gå regelbundet på Häckenmatcher säsongen när Häcken flyttade in på Bravida Arena. Jag förälskade mig snabbt i Bravida Arena, en kärlek som har mognat med åren.
Ska man säga Bravida Arena eller Rambergsvallen? Åsikterna går isär. Det skulle aldrig falla mig in att kalla Borussia Dortmunds eller Hamburger SVs arenor för något annat än Westfalenstadion och Volkparkstadion. Men det känns enklare att benämna en nybyggd arena med sitt nya namn, även om det i detta fall är ett företagsnamn. Jag har dessutom ingen stark relation till Rambergsvallen och är av åsikten att nya arenor är bättre än gamla. I fallet Rambergsvallen känns det bra att spårvagnshållplatsen utanför arenan förevigat namnet Rambergsvallen så att framtida generationer kommer att veta att det även fanns något där innan Bravida Arena.
Bravida Arena är intim. Som åskådare kommer man nära både spelet, spelarna och publiken. Ljudet stannar i arenan. Sektion G hörs alltid. Motståndarklacken hörs oavsett om det är ett stort bortafölje eller ett fåtal på bortastå. Det var en match för några år sedan där fyra sjungande bortafans hördes ganska mycket, stort cred till dem, kanske var det GIF Sundsvall i cupen? Även diverse fyndigheter och spydigheter från enskilda personer på läktaren kan höras tydligt av både spelare, domare och andra åskådare på ett sätt som inte hörs på en större arena.
Jag har många fina minnen från Bravida Arena. Allt från Paulinhos alla pistol- och maskingevärsmålgester till den bortglömde backen Baba Mensahs oerhört högljudda ge mig bollen-skrik som skrämde bort alla duvor från arenan. En säsong roade en kaxig bollkalle oss på långsidan när han ofta helt tappade fokus när spelare i motståndarlaget skulle få bollen vid inkast. En annan säsong köpte jag återkommande 50/50-lotter från några tonårstjejer. Av någon anledning började de berätta hur det gick med killarna de var intresserade av och sen fick jag vid varje hemmamatch regelbundna uppdateringar om vem som hade ghostat vem och hur den där distansromansen med Gothia Cup-killen utvecklades. Hammarbyfansen visade en match prov på supporterhumor när någon tyckte att Peter Abrahamsson maskade för mycket när han skulle ta på sig sin ena sko som hade åkt av. En Hammarbysupporter kastade in sin ena sko och Peter tog upp den inkastade skon och hade sen en (sinkande) pratstund med Hammarbyklacken. Ett annat fint minne var när TV-stjärnona från Gladiatorerna innan en match körde gatlopp där barn fick springa hinderbana på planen. Gladiatorn Hero tacklade då min sexåriga son brutalt med full kraft. Respekt till Hero som gör sitt bästa i alla lägen!
Alla har vi fina minnen inte bara till vårt lag utan även till arenan där laget huserar och det här var ett axplock av mina minnen. Vi ska vara tacksamma för arenan vi har och allt det fina vi skapat och skapar tillsammans där. Så här kommer en uppmaning till alla att köpa årskort för årets säsong. Har ni redan gjort det, köp ett till och ge bort till någon ni tycker om så skapar vi nya minnen tillsammans! Det handlar inte bara om att se en fotbollsmatch, att gå till Bravida Arena är så mycket mer än det.
